min novell " att ta över" |
Det hela började väl 1998 då min mormor fick en svår sjukdom Cancer hon opererades och vart friskförklarad. Hon jobbade som busschaufför i flera år. Jag kommer inte ihåg så mycket av den tiden då jag bara var sex år. Mamma och Pappa höll på med travhästar, de gjorde dom när jag var nyfödd också. Hästen ”Wille” var en stjärna hos oss. Han vann ett lopp och gjorde de alltid bra ifrån sig. Vi hade då tre hästar. Mamma och pappa skildes och hästarna flyttade till Mormor och morfar.
Där vart de träning, mamma körde varannan dag.. vi skötte hästarna varje dag även mormor och morfar som var rädd för dom började vänja sig till sist en dag så var de morfar som träna och körde hästarna. År 2004 fick jag en lillasyster som vart att heta Louise, en söt liten flicka. Vi var så rädd om henne hon var vårat Charmtroll..
Men en dag så hände något, mormor vart dålig, började blöda och lärde åka med ambulans till sjukhuset. Vad var de för fel? Ingen visste vad det var, hon berätta ingenting för oss. Det var ”inget allvarligt” sa hon, och vi var så dumma och trodde på det.
Mormor vart aldrig riktigt bra. 2005 opererades hon för något, vad de kommer jag inte ihåg. Och när hon kom hem ifrån sjukhuset var allt som vanligt igen.
Men innerst inne så visste hon vad de var för fel..
vintern vid 2005-2006 vart hon allt sämre, hon börjad med rullator bara vid 58 års åldern. Jag skulle sluta sjuan då och allt var så rörigt, en dag så ringde mamma till mig i skolan och sa att mormor var dålig jag visste inte vart jag skulle ta vägen, vem i klassen ville se en gråta,? Jag stängde in mig i ett rum, jag visste helt plötsligt ingenting.
Kommer ihåg den sista fredagen med henne, då jag skulle hålla koll på henne, hon låg i sin säng, jag frågade gång på gång hur hon mådde.
”det är bra, ingen fara dedde”
Det vart en svår tid för mig, jag började skolka och sluta gå i skolan. Mormor låg på sjukhus och kämpade.
Skolavslutningen i sjuan var inte alls nå bra, jag satt på bussen in till skolan och fick ett telefonsamtal att morfar och min moster hade åkt till sjukhuset för dom trodde mormor skulle dö. Det samtalet kommer jag aldrig glömma!
Man försökte visa sig glad för att sluta skolan med det gick inte så bra för mig.
vi samlades i klassrummet och lärarna tyckte att jag skulle vara med ändå. Så jag var ju tvungen att ta mig igenom det. Vi gick till kyrkan, allt var väl som vanligt då.
Satt där inne och tänkte på min kära mormor.
När det väl var slut så såg jag att mamma satt i bilen och grät, vi visste ingenting, ingen hade ringt oss.
så vi tänkte att dom var hemma hos mormor och morfar, men ingen var där. Vi började stänga en sommarhage.
Då ser vi att morfar och Mia kommer med bilen, vi alla hoppades på ett bra svar.
Mamma gick till bilen och frågade hur det gick.
Dom svarade att ”mormor hade somnat in, men hon visste att morfar och mia var där då brast allt för mamma. Jag förstod inte att hon var borta jag fattade ingenting.
Hela världen försvann vem skulle jag nu vända mig till?
Jag förstod ingenting allt kändes så fel. Jag fattade inte att min kära mormor var borta.
Det tog till och med några dagar innan jag grät. Som vanligt stängde jag in mig i rummet så att ingen annan skulle se hur tårarna rann. Sommaren gick och hästarna lärde ju skötas om, jag var där varje dag.
Skolan började och det vart ju inte så mycket bättre, jag skolkade varje dag, var jag inte i skolan så var jag hos hästarna. Det var bara hästarna som var mina vänner, dom fanns där varje dag. Dom tröstade mig när jag var ledsen, jag bearbetade inte sorgen alls, jag lät den finns där, och snart så började jag leva med att sorgen fanns där.
Hösten 2006 fick jag även en lillebror..så klart vart man glad över det. Men man hade sorgen kvar.. Jag bestämde mig för att börja träna dom andra 2 hästarna inför travet. Zugi och ”Grace”, eftersom mormor ville ha Grace till travet så gjorde jag de hon ville.
Jag började först öva med Zugi lite saker eftersom han var rädd för det mesta, vi byggde upp hans självförtroende.
Grace var det bara att sela på och bygga om konditionen igen. Jag grejade med dom varje dag, körde Grace varannan dag. Zugi test körde jag våran 2007 och allt gick bra så han började jag också köra varannan dag.
Men det hände något med Zugi vintern 2008, han var inte alls samma snälla häst, han sprang in i skogen och var allmänt dum. Jag gjorde allt jag kunde men ingenting vart bättre så vi lärde låta han somna in, eftersom han inte trivdes gå i hagen mera. Det gjorde jätte ont att ta de beskedet eftersom Zugi var den hästen som mormor gillade mest..
Jag fick inte ta farväl ifrån mig älskade häst, jag var såklart bortrest när han lämnade jorden!
Grace tränade jag vidare med. Men eftersom vägarna inte var så jätte bra där jag hade henne så flyttade vi henne till Ladins 2008, där fanns det mycket bättre vägar, så 18 Augusti 2008 så kvalade hon så hon fick börja starta.
Bara de var som en dröm, jag tror mormor var med mig och hjälpte mig i svåra tillfällen.
Hon gjorde så jag kämpade vidare med travet.
Grace gjorde cirka 17 starter med mig. Jag vart nöjd varje gång, 5 febuari 2009 kom äntligen segern som betydde så mycket för mig. Hon visade alla som har ville att jag skulle skicka henne på slakt, det var bästa dagen med Grace och hon vart så lycklig!
Hon var även nära att ta en till seger på Bollnäs, ledde ifrån start till upploppet , där de fann så mycket vatten på innespåret så hon vejde för de och då sprang en förbi.
17 starter med nytt rekord och sprang in närmare 20 000 åt oss, det var liksom mer än jag önskade! 23 Augusti 2009 gjorde hon sitt sista lopp, sen betäckte jag henne med Dexter Frontline. Jag fick ett litet hingst föl 18 April 2010…
Det var en mening med det också. Mormor ville ta föl med Grace så allt mormor önskade sig vart i uppfylld, men jag har kämpat hårt, jag hoppade av skolan, men det var inte bara för hästarna, sorgen tog över helt och mitt mående vart inte alls nå bra, jag orkade inte prata om mormor med någon, allting var jobbigt ett tag, men till sist kunde jag inte gå och tycka synd om mig själv så jag skaffade kurator hjälp i Gävle så jag åkte dit minst en gång i veckan, Det hjälpte faktiskt att prata med honom, jag trodde aldrig att någon kunde förstå och lyssna som han gjorde, han gav så mycket tips och jag lyssnade på honom. Han fick även höra på sånt som ingen annan visste om, och han sa ingenting till någon annan, det var faktiskt skönt.
Att ta över 3 hästar ifrån mormor var jobbigt med ändå kände jag att jag behövde göra det. Bara för hennes skull. Jag tror att hon hälsar på ”Wille och Grace” några gånger. Hon kollar nog hur dom mår just nu, och är säkert med när jag tränar Grace ”bebis”. Innerst inne så är mormor nog stolt. Men även beskviken eftersom jag hoppade av skolan.
mormor var min bästa vän, vi gjorde nästan allt tillsammans.!
|
|
|
|
