Bortglömd död |
Det surrande ljudet från en en bordsfläkt som står på fönsterbrädets kant. Knaprandet från ett tangentbord och ljudet av Kents ”Columbus” som sedan byts ut mot Miss Universums ”Happiness”. Minnesfragment som rullar likt en film i huvudet, minne gamla och goda likt helvetet själv. Minnen av en förlorad ungdomstid, när allt bara handlade om lycka, men som snabbt byttes ut till det svarta, mörka och kalla som förstörde ditt liv.
Ljud som förgör och susar i öronen, medan syrsorna håller på att driva dig till vansinne. Minnen av en förlorad vän och polisens stela ansikte. Påsen de höll i handen när de gick på den lilla stigen. Knarrandet från en gungstol som far fram och tillbaka medan tangernas klick driver en till vansinne och Lilly Allen sjunger om att börja om på nytt och den där killen som hon aldrig gav upp.
Vibrationen i bordskivan från en ljudlös mobil ingen kan svara i längre och tomheten som ekar i det stora köket med storsköks diskmaskin. Minnen som suddats ut från tavlan så att vi ska glömma, och aldrig mer minnas. Men ljuset står kvar. Likt en vakt som vaktar en skatt. Den gnisslande dörren som öppnas och stängs och nyckelvred som vrids. De tomma stegen i korridoren och den stängda dörren till ditt rum.
Den tomma stolen på gräsmattan utanför ytterdörren, med askfatet på bordet framför. Som sedan flyttades till andra sidan huset för att vi skulle få glömma. Men vi lovade varandra att aldrig glömma, att ditt minne aldrig skulle blekna.
Vi ville veta vart de hittade dig, hur de hittade dig, men vi fick inte veta. Att inte veta är lika med att glömma. Att glömma är lika med att du aldrig fanns.
Men jag vet att du fanns, inte bara i min hjärna. Du finns i mitt hjärta nu. Ett minne som aldrig ska få blekna som aldrig ska försvinna.
Vi gjorde ett kort, ett kort som vi satte vid din grav. Vi visste att din mamma skulle bli så glad när hon fick se det.
Ljud som förgör ett minne, ett minnesfragment av dig. En vandrande skugga som aldrig sett dagens ljus. Men jag hoppas du fick se dagens ljus någon gång. Jag hoppas du fick ro i din själ.
Och Anette, hon gick vidare knappt ett år efter dig.
Har ni det bra nu?
|
| Kommentarer | | Sockerina - 27 maj 12 - 20:52 | | :) | | Sockerina - 24 maj 12 - 18:30 | tack så mycket :)
nej jag evt inte riktigt heller vad jag skriver om ibland, skriver det som kommer upp i huvudet liksom lol | | Sockerina - 22 maj 12 - 18:30 | | tack :) | | TH-Lower - 22 maj 12 - 12:36 | | Riktigt bra, fick rysningar mot slutet. |
|
|
|
