Att bli förälskad i fel person del 15 ~Psyket~ |
Döda mig inte är ni snälla ;)Tack för era kommentarer! Man blir inte en författare utan läsarna.
--
Power of Love - Snabbvisit på Psyket -
---
Jag tittade i flera timmar rakt in i den kalla väggen. Inget ljud, ingen rörelse. Steg gick förbi men allt var stilla. Flera timmar tickade vidare och jag förblev sittandes på golvet. Stirrandes. Att det var tyst runt omkring mig betydde inte att det var tyst i mitt huvud. Panik hade jag, även om det inte syntes. Jag var inne, men hur skulle jag hitta Zaria. Och hur hade Aimo reagerat på min plan, hade de gått som jag sade? Det tjöt i hela mitt huvud, men jag blev helt stilla och stirrade. Inte en endaste rörelse fast det kliade i hela kroppen. Då mina tankar hamnade vid Claytons ögon öppnades dörren och någon gick in. Mannen satte sig på huk framför mig.
”Stackars flicka. Ensam.” Han skrattade. ”Du är inte ensam längre.” Han reste sig upp och knäppte med fingrarna. Två vakter kom in och bar iväg mig. Korridoren böjde sig svagt och långt. När en dörr öppnades kom surrandet och huvudvärken. Jag hamnade på en kall plåt. Läder band spändes över mina handleder och fotleder. Jag låg ner. Metall skenor hamnade över axlarna, underarmarna, midjan, låren och sist över smalbenen. Inte nog med det, nålar stack de in i båda armarna, slangar kopplades och maskiner pep. Mannen lade en hand på min axel.
”Jag sade ju det. Omgiviningen är farlig för dig. För din syster.” Första gången sedan jag kom dit rörde jag på mig. Första gången på kanske ett helt dygn fick jag mina stela, energi fyllda muskler att röra sig precis så som jag ville. Mina ögon vändes till mannens ansikte. Han ryckte till av den plötsliga uppmärksamheten. Log falskt. Han var obekväm. ”Hon blev förflyttad om jag inte minns fel”, sade han fundersamt. Försöka kan du ju men mig lura du inte. ”Väldigt intressant. Hur överlevde du utomhus?” Du vet mycket väl att jag inte befann mig utomhus på er mark. ”Jobbigt att få mat? Vindskydd? Minst sagt intressant.” Jag himlade mentalt på ögonen.
De tog prover, petade på mig och försökte få mig att äta. Vägrade. Lyste med lampor i mina ögon, fyllde mig med vätskor. Utan resultat med tanken på hur irriterad mannen blev till slut. De började lossa mig.
”Nej, jag har en överraskning till henne. Det är en reaktion jag vill ha och det är en reaktion jag ska få. Spänn fast henne, söv henne och förflytta henne.” Så de sänkte metallskenan som satt vid axlarna, till lite innan armvecken, under bysten. Drog vårdlöst ut nålarna för att sedan trycka in en ny. Svagt började rummet svaja, dimman lade sig tungt över mig och till slut somnade jag fridfullt.
Jag var vaken, men hade stängda ögon. Fast den tis som gått lydde mina muskler. Lugn andning. Fingrar rörde mig vid sidan av halsen.
”Hon sover så länge, hon vaknar om en timme som tidigast. Du där var hette du nu igen. Clyi, Clyanto?” En suck hördes.
”Clayton.”
”Ah så var det. Men visst är hon vacker, helt underbar”, sade killen vars fingra rörde så långt mitt linne tillät, det vill säga att han var på privata områden. Han fortsatte sedan över halsen fram till mina läppar kom närmare och andades vid min hals. ”Du skulle tagit henne till sängen och …” Jag öppnade ögonen. Tog tag i hans nacke snurrade runt över honom, låste fast honom mot britsen jag tidigare hade legat på. Tog tag i hans huvud. Han stirrade förskräckt. Jag drog upp mina knän och satte de mellan skuldrorna på honom. Mina muskler dansade av att äntligen få arbeta, att äntligen få anstränga sig lite.
”Länge sedan sist”, sade jag trevligt. Log mot honom. Han tänkte skrika. Jag satte hans huvud i en obehaglig vinkel. ”Nej nej inga ljud. Du vet om, om inte jag gör det så gör dem det. Du vet hur aggressiva de blir, så sura. Men att ens försöka var en dum idé”, pratade jag på. Smått osammanhängande, vilket gjorde honom mer rädd. Men det var själva tanken.
”Du är galen”, fick han fram. Jag stirrade chockat på honom.
”Nämen kom du på det själv?” frågade jag förvånat. Han bet ihop och jag log större, satte huvudet en aning på sned. Han tittade på en knapp vid väggen. Jag skakade på huvudet.
”Men du …” sade jag sockersött. ”… jag kommer bara fråga en gång”, sade jag med kyla. Han spärrade upp ögonen, försökte resa sig upp. Jag tryckte ner honom med min vikt. Men han lyckades vända på sig, vilket satte honom i ännu svårare läge. Jag satt på huk och satte ena knät på halsen på honom. Han var rädd. Om han visste betydde det att han var viktigt för mannen. Intressant och kanske användbart … hm?
”Två frågor faktiskt”, sade jag halvt överlyckligt innan jag drog på kylan igen. Låste fast honom. ”Var är min syster?” Han försökte utan framgång att skratta.
”Nedbruten”, fick han fram. Jag skakade suckandes på huvudet.
”Var är mannen?” Ett skratt bakom oss. Jag log. Jag vände upp min blick, svepte över ena väggen där Clayton, Karim, Raija och Zaida stod. Kedjor runt handlederna. Aimo satt fast i en stol. Så de hade inte lyssnat, fast det visste jag ju att de skulle göra. Därför lät jag portvakten ta mig, därför blev det oanmälda vaktbytet så lägligt. Är de innanför väggarna får de leva och vara med i experimenten, men blir de tagna utanför blir de dödade.
Mannen gick in.
”Hm? Du vaknade lite tidigare än planerat”, sade han för sig själv. Jag himlade med ögonen. Såg ett sådant skötbord de har på operationer. Titta vilken lycka, en skalpell. Jag snurrade av killen, tog upp den. Snurrade runt och kastade iväg den. Mannen duckade. Jag tog upp flera vassa föremål jag inte vet namnen på. Mannen höjde händerna.
”Tre”, sade jag. Han skrattade. ”Två.” Jag satte ett av föremålen bredvid huvudet på killen som låg kvar på britsen. Han pep till då föremålet dunsade ner någon centimeter från hans näsa. ”Du av alla vet att jag inte missar en andra gång”, sade jag och höjde ett annat vasst föremål. Mannen svalde.
”Cynthia …” Jag sneglade mot killen. Mannen backade. ”Okej, okej”, sade han smått panikslaget. ”Vi …” Jag satte ett föremål i handen på killen och han skrek. Mannen backade. Familjen Mazur stirrade på. Jag tog skötbordet, som hade hjul, drog det framför mig. Hoppade, satte en foten på kanten av bordet och sköt iväg det mot mannen. Han lyckades komma ur vägen. Jag vände mig mot Aimo.
”Jag ska vissa hur jag tog mig ut sist”, sade jag då jag bugade mig lätt och vände mig mot mannen, ett föremål - nästan som en kniv - kastade jag mot honom, som satte sig bredvid hans axel, med ett hårstrås marginal. Han stirrade och ringde ett mycket snabbt samtal.
”Flickan”, sade han och lade på. Kort där efter kom Zaria gråtandes in. Mannen var inte beredd, inte ens vakterna. Jag knuffade ut honom och stängde dörren, satte ett föremål i låsdosan och larmet slog på och dörren gick i baklås. Killen reste sig upp. Jag tog ena sprutan, satte den i armen på honom och sövde ner honom. Hur jag visste att det var sömnmedel var att det stod ”sömnmedel” på den, ganska idiotiskt om ni fråga mig. Jag drog ur nyckelknippan ur hans fickor, tog en kniv och skar loss Zaria. Hon kramade om mig. Jag log kunde äntligen andas ut.
”Du är säker.” Hon skakade på huvudet. Grät fortfarande. Jag kramade om henen på nytt. Jag låste upp Aimo och hans familj. Log svagt mot dem. Zaria skrek. Mannen var inne i rummet igen, beväpnad. Jag tog sats, sparkade till honom och vapnet hamnade på golvet. Satte fast honom mot väggen genom att sätta kniven i hans jacka, ja han hade en skinjacka på sig. Vilket var tur för min del.
Killen vaknade till liv, hm en mycket svag dos. Han reste sig mödosamt upp. Skrattade.
”Du Clyont …”
”Clayton”, rättade han.
” … du borde verkligen …” Jag tog ett grep om hans huvud, ryckte en gång och han förblev tyst.
”Han började bli en aning irriterande”, muttrade jag. Zaria tog tag i mig och pekade på en täckt brits.
”Han tvingade mig att … ” hon pekade på killen som låg död på golvet. ” … Tapio”, sade hon panikslaget. Jag vände huvudet mot britsen. Gick fram och drog bort filten, hoppade upp på den och studerade honom. Han var död eller ja … ”Tio minuter innan du kom.” Jag vände snabbt på huvudet mot henne innan jag tog i hans huvud och ryckte snabbt en gång … jag hamnade sittandes på golvet.
”Herrejäval!” sade Tapio och satte sig upp.
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | sookisweetie - 22 maj 12 - 00:01- Betyg:  | SÅ bra!! MER!!
Mejla nästa :) | | sarabergquist95 - 20 maj 12 - 01:47 | | MEJLA NÄÄÄSTA! | | Eme_96 - 19 maj 12 - 21:05- Betyg: | | riktigt bra! :D mejlaa!!! :D | | Rica-san - 19 maj 12 - 00:27 | | Förstod inte riktigt allt, men den var bra ändå! Mejla nästa! |
|
|
|
