Världen med dig [Del 16] |
Åh, denna var rolig att skriva.. Haha ;)
______________________________________________ _______________
Jag gick in på toaletten, annars skulle jag väl skrämma min lilla sjukling, eftersom mitt smink hade runnit när jag grät. Jag låste dörren om mig. Toaletten var inte stor, jag fick knappt plats. Det fanns endast en toalett, ett handfat och en spegel som hängde över handfatet. Jag sköljde mig i ansiktet några gånger med iskallt vatten, torkade mig och satte händerna på var sin sida på handfatet. Jag stirrade in i spegeln, på min spegelbild. Jag kan väl inte säga att jag var lika söt som innan, men det var väl helt okej. Det var inte bristen på smink som gjorde att jag blev så skakad av mitt utseende. Jag såg sliten ut, helt utmattad. Mina ögon var rödkantade och kinderna var svullna av tårarna. Men det som visade tröttheten var uttrycket i mina ögon. Det såg ut som jag var helt förstörd. Och det var jag också, men jag var tvungen att rycka upp mig. Tröttheten var inte fysisk utan mental.
-Sluta lipa nu, Aileen, sa jag till mig själv. Gör något med ditt liv istället.
Jag fortsatte att stirra på min spegelbild och jag upptäckte något mer än sorgsenheten. Något som strålade om mig. Jag kunde inte sätta fingret på vad det betydde eller berodde på, hur mycket jag än funderade.
Jag låste upp dörren och gick tillbaka till min lillasyster. Erik satt på stolen bredvid sängen, där Emi sovande låg, och såg upp på mig när jag kom in. Jag satte mig i den gröna fåtöljen bredvid honom.
Vi satt där under tystnad och jag studerade Emis sovande söta ansikte. Hon såg så avslappnad ut där hon låg nu, som alla hennes bekymmer var bortblåsta. Det var så jag ville se henne. Inte stel av oro för sin familj och sitt liv. Jag älskar henne.
I ögonvrån upptäckte jag att Erik inte alls tittade på Emi. Han såg på mig. Hans svarta hår täckte en del av hans mörka, skimrande ögon. Jag vände huvudet mot honom.
-Vad tänker du på? frågade jag. Han såg genast generad ut, vilket fick mig att undra vad som egentligen pågick i hans huvud.
-Åh, ingenting speciellt, svarade han och stirrade ner i golvet.
-Ljug inte för mig, långe man. Förresten, är golvet väldigt intressant ikväll? Han skrattade lågt och slutade att se på golvet. Istället vände han sin blick återigen till mig. Han svarade inte utan vände stolen mot min. Mitt knä snuddade hans och en stöt for upp genom min kropp. Nej, nej, åh nej.
Efter vad som kändes som flera timmar, men säkert bara var några minuter, lade han sin hand över min, som låg på mitt ben.
-Du är vacker, sa han mjukt och lågt. Han hade sagt det en gång tidigare under kvällen, men när han sade det den här gången, var det som om innebörden fått en helt ny mening.
Farliga ord. Farliga, farliga, farliga ord. Hjärtat pumpade hårt, som om den inte kunde få tillräckligt med syre. Mina läppar särades lätt och chocken slog mig.
Hans andra hand sträcktes fram och lades lätt mot min kind. Det brändes under hans beröring. Nej, det här fick inte hända.
Erik rörde sig långsamt mot mig, och jag mot honom. Inte bara mitt knä var mot honom nu. Hela min kropp vilade mot honom. I mitt huvud var det kaos. Vad var det som höll på att hända? Men Gud ska veta att jag inte försökte stoppa det.
Handen som precis lagt på mitt knä, gled långsamt uppför mitt knä, upp på låret, smekte höften och stannade på korsryggen. Den tryckte mig mot honom. Han var så nära och hela min kropp stod nu i en brand, som inte kunde släckas. Jag såg in i hans glimmande ögon, som såg ut att kunna tala om väldigt mycket mer än det jag just fått höra. Hans händer gled över min kropp och mina egna händer hamnade runt hans hals och grävde in sig i hans svarta, vackra hår. Mina inre protester fanns inte längre. Han var så nära. Jag kände hans andedräkt kittla min hals. Jag pressade mig ännu mer mot honom. Jag vill skrika åt honom att skynda sig. Att kyssa mig nu. Jag stod inte ut att vänta längre. Och precis när jag tänkte säga något, snuddade Eriks läppar min hals. Ett stön for ut ur mig. Om min kropp tidigare brunnit, var det inget mot det som kändes nu. Jag skulle hamna i helvetet för detta. Hans läppar vandrade uppför min hals och upp på kinden.
Han andades tungt, lika tungt som jag gjorde och stannade upp för att andas. Jag tog över. Mina läppar rörde hans hals och mina kyssar fortsatte uppåt. Hans andningspaus kunde inte gjort så mycket nytta för att han andades ännu tyngre nu. Jag slutade jag också efter ett tag för att hämta luft.
Erik kupade hans händer under mitt ansikte. Smekte lätt mina läppar med sina tummar. Såg in i mina ögon. Han var vacker. Vackrare än jag någonsin sett honom. Erik minskade avståndet mellan våra läppar. De var mindre än en millimeter ifrån varandra och jag kunde nästan känna hans läppar mot mina. Snart, snart. Jag skakade. Fortsätt, fortsätt. Elektricitet strömmade mellan oss. Han och mig. Vi var en. Vi hörde ihop.
-Vad håller ni på med?
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | Eme_96 - 18 maj 12 - 22:15- Betyg:  | | riktigt bra! :D mejlaaaa!!! :D:D:D:D:D | | mizzkitty - 18 maj 12 - 11:17- Betyg: | Ett väldigt snabbt slut, men en väldigt bra del. Hoppas
nästa del ligger uppe snart :). |
|
|
|
