Desperationen. (i drogernas händer) |
Det kändes som om att abstinens besvären bara blev värre & värre för varje minut som gick.
Bara tanken på att jag då kanske skulle få gå hela dagen ut … utan att få något, var hemsk.
Vid detta läge så skakade jag rejält.
Jag klev ur sängen, fast besluten om att nå mitt mål.
En enda sak. Sen blir det bra.
Utan att bry mig om att ta på mig jackan eller annat så klev jag ut i spöregnet. Allt för att få tag i pengar. För att få min stora kärlek, drogerna.
---------------------------------------------- -------
Pengarna var ett stort problem redan.
Pengarna som jag själv fick lyckades jag låna ut till folk & blivit lovad en högre summa tillbaka.
Pengar som jag än inte sett skymten av. Så jag lånade pengar från vänner,
och det var väl där allting började med alla mina skulder.
Men jag orkade verkligen inte bry mig. Jag mådde inge bra.
Jag hade förlorat allt.
Det var bara denna enorma kärlek som höll mig vid liv.
Även den här dagen så nådde jag mitt mål. Jag kunde göra som jag ville.
Det slutade med att jag satt i någon förort och rökte på med folk som jag inte hade någon aning om vad dom hette eller vad dom kom ifrån.
Men det spelade ingen roll. För med kärleken i handen, så kände jag mig helt oslagbar.
Helt omedveten om att detta skulle bli svårare.
Om att min desperation skulle växa drastiskt och att jag skulle ta mig in på helt fel vägar.
-------------------------------------------
V eckorna gick. Jag hade under denna period flyttat ner till en av mina bästa vänner.
Två personer med enorm abstinens.. ja, jag borde ha förstått att det inte skulle sluta bra.
På tidiga mornar men också sena nätter så skrek vi på varandra,
för att det saknades pengar, för att man aldrig delade med sig eller för att man helt enkelt skötte sig själv.
Det är ett under att ingen annan reagerade eller brydde sig trots våra destruktiva och aggressiva impulser och handlingar.
Jag har tappat räkningen på alla gånger hon faktiskt slagit mig gul och blå.
Alla gånger jag har haft svullnader på både armar och ben för att jag uppnådde något som hon inte gjorde.
Men i det här läget så orkade jag inte bry mig. För bortsett från kärleken till drogerna och dess värld,
Så var hon allt jag hade.
Mycket hände. Men den första saken som jag faktiskt reagerade på var när hon en dag kom fram..
-Daniel satte in pengar till oss….
-Vem är Daniel? Och hur fan ska vi betala det hade du tänkt!? Du måste ju vara helt jävla dum i huvudet.
-Daniel som du pratade med. Och…. Vi behöver inte betala så det är lugnt. Eller ja, vi behöver inte betala i pengar i alla fall…
Någonting stack till inom mig. Men jag orkade inte känna efter.
Såg på hennes bedjande ögon.
Hon trodde verkligen att det här skulle funka.
Att allt skulle kännas helt okej. Vad hade jag att förlora…?
Jag hade ju ingenting kvar. Förutom drogerna, som jag inte hade pengar till.
Jag var redan pank med skulder upp till halsen.
Sen så hade jag ju min vän förstås.
En annan intrig med henne orkade jag verkligen inte med.
så visst, en gång. Sen blir det bra.
Vad jag inte insåg då, var att det var första steget in i en riktigt farlig värld.
En värld där jag skulle förstöra mig själv.
Jag hade redan gått över den gränsen en gång nu och min självrespekt sjönk.
Men jag hade aldrig i mitt liv kunna tro att jag skulle komma att sjunka så lågt som jag bara en kort tid där efter gjorde.
-----------------
kommer att skriva att och ladda upp fortsättningen sen
|
|
|
|
