Lily of the valley? Flickor som jag har inga namn |
Det är intorkat kaffe på köksgolvet och jag går och lägger mig precis bredvid fläcken när jag behöver tänka. Jag följer fläcken med pekfingret, fjäderlätt, som om den var bräcklig. Köksfläkten står på och jag orkar aldrig gå och stänga av den jag bara ligger där. Väntar. Jag slutar följa fläckens form och lägger mig på rygg och ser upp i taket. I taket finns det en fluga som har funnits på taket flera månader nu, den bara slutade röra sig en dag. Bara står där i taket, väntar. Eller har flugan kanske slutat nu? Den kanske tänkte: ”nu får det vara nog. Nu dör jag istället”, och gjorde just det. Dog. Jag vet ett gram om Döden som till exempel att den inte frågar om lov. Döden bara tar. Det är någonstans här som den där kaffefläcken kommer in. Det är här som min mamma kommer in. Jag ska berätta för er om vad fläcken har för historia, jag slår vad om att ni trodde någon bara tappat lite kaffe i golvet men nej, så lätt är inte vår verklighet. Det här golvet bär många hemligheter och det här är en av tusen. Minst.
Hon satte sig ned vid köksbordet och pustade ut. Äntligen färdigt! Sedan klockan fem hade hon gått och plockat upp efter barnen. Hennes näst yngsta dotter hade haft sex års kalas och efter att de små liven åkt hem klockan fem så hade hon bara gått och städat efter dem. Nu var klockan sju och barnen hade självmant gott och lagt sig efter en dags stå hej. Hon reser sig upp när hon hör dörren låsas upp, hennes man är hemma!
”Välkommen hem älskling”, säger hon.
”Hej”, svarar han och redan då vet hon att det här är en sådan dag. En dålig dag. Hon ler bredare, måste hålla humöret uppe åt de båda och hon dukar fram åt honom. Lägger upp mat åt honom och hämtar mjölken i kylen. Sedan ringer telefonen och hon springer för att svara, det är deras äldsta dotter. Hon pratar tills han blir arg och säger åt henne att lägga på och äta. Hon har inte ätit sedan lunch. Hon pratar med honom, ler och försöker hålla humöret uppe. Hon är trött men hon säger ingenting. Sedan dukar hon undan och medan kaffebryggaren gör i ordning kaffet. Han sitter vid köksbordet och läser aftonbladet men vi snabbspolar lite för det vi ska prata om är inte en familj Svensson, det är en familj som finns i många hus men det här är vår berättelse. Vi spolar fram tills det händer någonting. Där. Nu stoppar vi och ser vad som händer.
Han skriker. Pengarna räcker inte till och han är så trött, så trött! Allt han gör är jobbar och jobbar medan hon går här hemma och är lat, hon orkar inte ens sköta huset längre! Jävla kärring! Han är så trött och arg att han inte orkar bry sig om någonting. Hon är på väg mot diskhon för att diska som hon blivit tillsagd när han kastar kaffe över henne. Det kommer över hennes fötter och hon biter ihop. Får inte skrika, barnen är på övervåningen. Han ångrar sig genast. Förlåt, förlåt. Älskling är du okej? Förlåt mig. Hon svalkar fötterna och säger att det är okej. Hon glömmer att torka upp kaffefläcken för att det gör så ont. Hon går inte till läkaren förrän två dagar senare, då har fläcken blivit en fläck efter två fötter och hon har inflammerade fötter. Två dagar och efter det så går hon och tar hand om barnen hemma, med inflammerade fötter och hon är så trött men säger ingenting.
Det är hennes styrka så som hennes svaghet att hon tiger. Hon är så stark, min mamma.
Vila i frid, lily of the valley
|
| Kommentarer | | Natari - 16 maj 12 - 19:48 | | Fin och hemsk på samma gång |
|
|
|
