Att bli förälskad i fel person del 13 ~Beslut~ |
Han måste veta hur jag påverkas av ögonen, han bara måste. Han gick mot mig och drog mig mot sig och kramade om mig. Höll mig tätt intill. Jag rynkade pannan, en aning förvirrad.
”Gör inget dumt”, sade han lågt. Han verkade slappna av lite. Vilket gjorde mig ännu mera förvirrad. När min blick passerade dörren stod Zaida där.
”Clayton du vet att …” började hon. Han suckade en aning innan han sänkte sitt ansikte till min hals, log svagt och nuddade retsamt mitt nyckelben. Zaida stirrade förskräckt innan hon försvann ut lika fort som hon dök upp. Kan ju säga samma sak till myrorna som sprang över min kropp. Hans varma andedräkt kittlade min hud och hans händer hamnade runt min midja. Fortfarande retsamt flyttade han sig till axeln, tillbaka till nyckelbenet och liten bit upp på halsen. Mina knän hotade att ge vik av hans beröring. Hans mjuka beröring. Min andning som blev tyngre hur jag än försökte hålla den i styr. Långsamt fortsatte han att förflytta sig, vidare upp för min hals. Fortfarande den där retsamma lätta beröringen. Precis så att hans läppar kittlade svagt mot huden. Jag blundade och försökte hålla mig på benen, försökte hålla min andning normal vilket bara gjorde den värre. Detta var en mycket dum idé. Hur mycket jag än ville stoppa allt, kunde jag inte få armarna att flytta på sig. Mina fötter satt fast i marken. Han byte sida. Likadant där. Lättsamt och retsamt. Så fort hans fingrar hamnade under tröjkanten bröts allt. Samtidigt som det påverkade mig mera än tidigare så kunde jag få benen stilla och raka, jag kunde flytta på armarna och min andning blev bestämd och nästan helt normal. En bråkdels sekund hade jag på mig att bryta hans kontakt med mig. En bråkdels sekund var allt jag behövde. Jag backade och drog undan hans händer. Pinsamt skulle det bli eftersom han visste att jag påverkades av hans beröring. Den lätta beröringen. Annars hade han inte gjort det. Ännu mer pinsamt skulle det bli eftersom det tog den tid det tog innan jag faktiskt bröt kontakten.
Jag skakade svagt på huvudet.
”Jag kan inte”, sade jag. Av allt jag kunde säga var det en av de få sakerna jag tänkte säga. Ännu mindre det som kom efter. ”Zaria är borta.” Han nickade innan han tvekade svagt. Han kom på nytt emot mig och kramade om mig en andra gång. Lika förvirrad var jag nu.
”Förlåt”, sade han. Jag kände att det var bäst att vara tyst. Men jag förstod faktiskt inte varför han bad om ursäkt. Ingen aning. Han hade ingen anledning att be om ursäkt, jag menar jag hindrade ju inte honom tidigare. Inte aggressivt. Så?
Han släppte mig. Han drog med sig mig ut till vardagsrummet.
Aimo satt i ena soffan med papper från portföljen. De jag tillät honom att läsa. Vilket inte var så jätte många. Han skakade på huvudet.
”Jag är ledsen Thia, hur jag än vrider på saker så hittar jag ingen koppling. Ingen specifik person. Inte ens ett namn som verka rimligt. Det ser ut som om Zaria bara har gått upp i rök. Jag är verkligen ledsen.” Jag satte mig bredvid honom.
”Jag förstår. Jag är rädd att det bara finns ett sätt att fortsätta.” Han lade ner pappret och vände sig mot mig. ”Jag måste ta mig in igen.”
”Men hur vet du att hon hamnade på Psyket?” frågade Clayton. Jag tog fram kontraktet.
”Det står följande; Sett sin syster Cynthia Vernon mörda föräldrarna. Nalia och Racz. Systern blev överflyttad till det högre psyket. Stora problem. Zaria Vernon blir mera instabil med tiden med sin syster. Förflyttning med omedelbar verkning. ”Jag tittade upp. ”Samma psyke.”
”Men hur kan du veta säker?” frågade Aimo. Jag suckade.
”En man hotade att ta henne ifrån mig, bryta ner henne. Så jag vet att hon har hamnat där. Dessutom behöver jag inget namn för att ta mig in.” De rynkade pannan.
”Varför?”
”Antingen går jag via Larry eller” Jag tittade på Aimo. ”så visar du vägen.” Han funderade.
”Jag kan inte visa dig till dörren, men jag kan nog fixa …”
”Stopp! Du tänker hjälpa henne tillbaka till psyket?” frågade Clayton. Aimo nickade.
”Hur mycket jag inte vill det kommer hon ändå att ta sig in, med eller utan min hjälp. Då föredrar jag att hjälpa henne. Bättra det än att gå via Larry.” Jag log tacksamt mot honom.
”Tack!” Han suckade.
”Problemet är att det tar ett tag att lokalisera deras nuvarande position, men med några samtal så ska det gå. Jag har en position en kväll”, sade han och reste sig. Han försvann.
Clayton tog hans plats och hans ögon hindrade mig från att resa mig upp.
”Är du säker?” Jag nickade.
”Jag måste!” Han suckade men frågade inte vidare.
”Clay!” ropade någon och en kille kom in. Clayton höjde frågande på ögonbrynen. ”Hänger du med till … Oj förlåt”, sade han och kom fram till mig. ”Jag heter Amir.” Jag tittade upp och log.
”Cynthia”, svarade jag och vi skakade hand. Hans ögon var blågröna, precis samma typ av byggnad som Clayton och Karim. Det är så konstigt. Vad var det med deras ögon egentligen? Amir vände sig mot Clayton igen.
”Jo ska du hänga på eller? Leah har slagit vad.” Clayton skrattade.
”Har hon?”
”Du skulle sätt henne, hon är skit sur på Zaida. Så hon utmanade henne.” Amir skrattade. Jag satt tyst och blundade. ”Cynthia, du kan hänga på.” Jag öppnade ögonen och log.
”Snällt, men jag passar. En dum risk att ta.” Han nickade.
”Okej, men jag sno med mig Clay en stund om det går bra?” Jag tittade fundersamt på honom.
”Visst.” Bröderna försvann. Amir var en äldre Clayton. Samlad och typ vuxen på något sett. Amir var trevlig och artig. Ett renare språk jämnfört med de andra. Han hade ganska mörk hy och han hade svart kort hår. Lite motsatt till Clayton, visst de båda hade mörk hy. Men Amir var lite mörkare. Sätter nog båda under choklad brun kategorin. Sådan liten skillnad var det mellan dem. Karim var dock lika brun som Clayton … mjölk choklad. Båda med mörkbrunt hår. Och de där ögonen. Tapio då. Alltså jag ska inte påpeka skillnaden mellan deras hy utan genom utseendet. Men ja nu vet ni att familjen Mazur var choklad bruna. Jag hade inte riktigt möt Tapio, bara hört hans namn. Zaida vet ni ju redan att hon var blond och brunögd. Blek jämnfört med familjen Mazur.
”Deras position är på en plats vi kalla den tredje sektionen. Inom kör avstånd. Jag kör dit dig, vi patrullera runt innan vi planera hur vi ska få in dig på bästa sätt”, sade Aimo och lade en karta på köksbordet.
”Exakt hur många menar du med vi?” Han tittade på mig.
”Alla. Alla behövs för att kunna patrullera över detta område.” Jag skakade på huvudet.
”Inte en chans! Du ska inte riskera hela din familj för …”
”Jag tar den risken”, avbröt han. Jag suckade irriterat och satte mig på en av stolarna. Tittade ner på kartan.
”När åker vi?”
”Så fort som möjligt.” Vi reste oss upp. Aimo, Clayton och jag gick ut till garaget. Körde ut fordonen och alla kom ut efter hand. Jag sneglade bak mot huset. Då var det dags igen.
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | Notchii - 15 maj 12 - 01:32- Betyg:  | | Riktigt spännande nu ju : Fortsätt jag väntar :D | | sookisweetie - 14 maj 12 - 21:51- Betyg: | SÅ spännande!!! vill läsa mer!!
mejla :) | | Eme_96 - 14 maj 12 - 18:29- Betyg: | | blir bättre och bättre det här!:) mejlaa! | | emki - 14 maj 12 - 18:15- Betyg: | | jätte bra!!!!1fortsätt!!!!!!!!!!! | | mizzkitty - 14 maj 12 - 10:57- Betyg: | | En spännande och bra del :), fortsätt gärna |
|
|
|
