På dikta.se används cookies. Genom att surfa vidare godkänner du att cookies används. Läs mer. Godkänn

	Kärlek		Barn		Sorg		Senaste		Senast kommenterade
	Vänskap		Humor		Övrigt		Noveller		Slumpa fram ett verk

Noveller

Att bli förälskad i fel person del 12 ~Sovplats~

Här kommer en lite kortare del. Tack för att ni läser! =) ( Ledsen för den fantasilösa namnet )
---
Ska se om jag kan uppskatta rummets totala yta då, lite mindre än ett normal stort vardagsrum. Som i en lägenhet, en etta. Typ så stort sovrum hade han. Undra dock om alla deras sovrum var såhär stora? Badrummen då? Förstår ni då hur stort vardagsrum de hade … jag menar fem soffor, korridorer. Jag kikade runt. Ett av det renaste pojkrummet jag någonsin har sett. Öppet. En bokhylla, fönster och hans säng. Ett skrivbord med dator. Ja det var ju allt, garderober som var inne i väggen. En rund stor matta i mitten. Fast ovanpå mattan stod faktiskt en extra säng. Hans hade räckt faktiskt jag menar, tre stycken skulle kunna sova i hans och även ha utrymme. Fast vid vidare efter tanke sover jag helst i extra sängen. Väggarna var ganska tomma. En bild på … alltså det var något tribal mönster. Ingen aning vad det skulle föreställa. Ja det var det som fanns. En spegel fanns även bredvid garderoberna. Han hade två. En på vaddera sida om spegeln.
”Hm?” sade Clayton. ”Antar att Aimo fixade sovplats trotsallt.” Oh … Clayton skrattade. ”Du får gå in, jag lova jag ska inte slå ner dig.” Jag himlade med ögonen och gick in och bestämde mig för att sätta mig i extra sängen. Clayton stängde dörren och något inom mig pirrade. Jag hade absolut ingen anledning att bli nervös … eller? Han vände sig om på nytt och allt blev lite stelt. Jag menar. Visst vi har gått i samma klass i fem år och plötsligt sitter jag i hans rum och hans pappa tvingar mig att sova över, och dessutom placera mig i hans rum. Inte bara det. De vet att jag suttit på Psyket och så, min syster har någon tagit och det enda namn jag får är Aimos. Den enda hjälpen jag antagligen kan få. Men det slutar inte där, Clayton har typ … sju syskon. Om inte flera. Hans mamma har jag ingen aning om ens vem hon är eller vart hon är. Zaida, vem är hon egentligen? Och fientligheten då? Jag menar bara att jag hade blivit tokig om någon berättade sådant för mig, och sedan kommer över, ber om hjälp. Tydligen visste alla här om att Aimo hade jobbat på det där stället. Verkade faktiskt inte bry sig om det hela. Och det där om experimentera på familjen då?

Karim kikade in och vinkade ut oss till köket. Alla satt där, på tre bord. Tre jävla bord. Jag lovar. Karim stod vid spisen och lagade maten. Ställde fram allt och började på en ny omgång. Alla åt mycket glatt och jag struntade i att försöka minnas vem som var vem. Det blev bara för många namn. Jag får ta in ett ansikte åt gången så jag lade ingen energi på det hela. Alla tog in på maten och jag tog ytterst lite. Visst jag fick blickar på mig men jag brydde mig inte om det. Lika stor portion som en CD-skiva. Jag skar med omsorg, med andra ord långsamt. Spagetti och köttfärs. Åt långsamt och sneglade upp då och då, märkte att Aimo tittade på mig.
”Stilla med handen”, sade han och jag stoppade min hand, gaffeln som var halvvägs till min mun. Min hand darrade. Jag åt igen.
”Ingen fara med mig.” När min tallrik var tom kom Karim fram och räckte över kastrullen med spagetti. Jag skakade på huvudet. ”Det är lugnt.”
”Thia du kan inte mena att din kattportion gjorde dig mät?” frågade Aimo. Jag suckade en aning irriterat.
”Jo.” Han skakade på huvudet och lade ifrån sig besticken.
”Okej så du menar att det du åt återställde energin du tappade under de senaste två dygnen?” Jag tog tallriken och reste mig.
”Tillräckligt”, svarade jag och spolade av tallriken. Han suckade och reste sig, stolen gnällde mot golvet. Jag ställde tallriken i vasken.
”Thia.” Jag vände mig om, menade inte att vara så ilsken av mig.
”Mitt namn är Cynthia!” Han ryckte till. ”Aimo det enda jag vill ha hjälp med är att hitta min syster, inte angående min hälsa.” Han stoppade mig från att gå.
”Jag kan inte hjälpa din syster mer än du kan för tillfället. Ännu mindre kan du hjälpa henne om din hälsa försämras.” Han pratade lugnt, antagligen försökte han prata förnuft med mig.
”Min hälsa är det inget fel på.” Sirap fnös åt mig. Aimo tog min handled, hindrade mig ännu en gång att lämna rummet.
”Cynthia under min tid på det nuvarande Psyket var jag läkaren, jag ser att du inte mår bra. Jag förstår det eftersom din syster är borta. Men vad hjälper det henne om du sluta äta. När du knappt sover. Jag ser det på dig och jag skulle gissa på att du sover två magra timmar.” Han sträckte ut handen och pekade in mot huset. ”Vila upp dig så du kan hjälpa din syster.” Han släppte mig och bara tittade på mig.
”Jag har vilat mig tillräckligt”, sade jag och log svagt. ”Jag vilade i hela fem år.” Jag gick förbi honom och såg hugget i ögonen. Jag tänkte leta upp utgången men hamnade vid Claytons rum istället. Mötte dock inte honom utan Sirap. Hon fick syn på mig, plutade en aning malligt på läpparna och lutade sig mot dörrkarmen.
”Jag tror att din sys …” I en utandning exploderade hela jag.
”Käften!” Hon ryckte till och stirrade chockat på mig. Jag hörde att de andra kom, väntade bakom mig. Omedvetna om faran de satte sig själva i. Jag gick mot Sirap. ”Jag ska varna dig, jag börjar aldrig räkna. Stå du nära kan jag garantera att jag bryter näsan av dig. Bara var tyst och lämna mig ifred!”
”Humörsv …” Jag ställde mig tät in på. Låste fast hennes blick, hennes ögon blev stora. Jag satte handen i väggen bredvid henne och hennes ögon reflekterade en svag låga av rädsla. Hela jag darrade och min blick blev ofokuserad. Jag hörde Aimo som tänkte ingripa.
”Dum idé”, sade någon lågt. En tjej dök upp bredvid oss och pep till när hon såg mig. Jag stirrade länge, varenda muskel var spänd. Jag gick förbi henne och hittade vägen ut. Mörkret omslöt mig och jag försökte kontrollera mig själv. Satte händerna framför ansiktet, kände hur de darrade. För nära. Jag drog handen genom håret, drog bak det innan jag började gå mot skogen. Jag behövde springa lite. Tänka på annat än min syster. Då jag började gå hörde jag att de kom ut.
”Zaida sluta nu!” sade en tjej.
”Hon spela ju tuff hela tiden …” Så Zaida var Sirap.
”Sluta! Tror du inte det minsta att hon är rädd att förlora sin syster?” Deras steg blev tunnare. ”Tänk dig för vad du säger. Hennes syster är borta!” Mer hörde jag inte. Jo mummel men inga hela ord.

Mina steg svepte över den blöta asfalten, ekade på den tomma vägen. Mina hjärtslag tryckte mot bröstet och min andning var lite tyngre. Musklerna arbetade och ilskan försvann sakta men säkert. Luften sved lite när jag andades in och min hud blev kallare ju längre jag sprang. Jag tänkte på det Aimo hade sagt. Jag behövde vila upp mig, nej inte vila upp. Träna upp mig lite. Men inte träna heller utan röra på mig. Låta musklerna arbete lite. Jag bara måste hitta Zaria. Jag funderade länge kring det tills jag hamnade framför deras hus igen. Jag tvekade svagt och gick in. Jag gick runt och hamnade inne i köket. Några satt där och tittade upp när de hörde mig. Zaida, Sirap, tittade på mig men konstigt nog utan den där fientligheten. Inte precis vänner, men hon hade ingen fientlighet längre. Än i alla fall. Karim pekade åt ett håll och jag traskade vidare. Fann till sist Claytons rum. Nej jag skämdes inte för mitt uppförande och kommer inte heller att göra det. Lampan var släckt en kort stund innan en mindre lampa vid hans säng tändes. Jag kröp ner i extra sängen, lampan slocknade.

Jag satt i skräddarställning utan att göra något. Jag bara satt så i två timmar innan Clayton rörde på sig. Kort där efter satte han sig upp mot väggen och tittade mot mig, rynkade pannan.
”Du verka pigg.” Jag sneglade på honom. ”Låt mig gissa, du har varit vaken ganska länge?” Jag log och tittade på nytt ner i täcket. Vi gick och åt frukost innan vi försvann in på rummet igen. Jag planerade att sätt mig i extra sängen men Clayton hindrade mig. Han låste fast min blick med de där ögonen.

Kommentarer - (Snittbetyg: 5)

Eme_96 - 13 maj 12 - 15:51- Betyg: