Att bli förälskad i fel person del 11 ~Labyrint~ |
Kommer ännu en orättad del, dock lite seg ... Tack alla! ^^Ledsen ibland sätter sig detta mitt i novellen, extremt irriterande -.-
--
Alla tittade på mig där jag satt i soffan, mitt emot mig stod Aimo. Fundersam och en aning bekymrad. Han läste pappret om och om igen.
”Jag förstår inte”, sade han och satte sig ner i soffan. Vänstra handen hade han mot huvudet och den högra höll i pappret.
”Jag struntar i vad du gjorde där och så, men jag behöver lite hjälp bara. Ett namn skulle underlätta”, sade jag försiktigt. Han skakade på huvudet.
”Detta är farliga människor Cynthia.” Ordet farlig är väldigt populärt märker jag.
”Mycket möjligt, men dessa människor”, sade jag och pekade på pappret i hans hand. ”Har min syster. Snälla hjälp mig.” Han tvekade.
”Jag tror inte jag kan hjälpa dig …” Jag reste mig upp.
”Snälla, jag ber dig.” Han reste sig också. Han satte en hand på min axel.
”Jag kan inget lova.” Jag vände mig om. ”Men jag ska försöka, men då vill jag veta två sak.” Jag vände mig om och nickade. ”Hur mycket vet du om detta?” frågade han och viftade med pappret. ”Och vad stämmer i kontraktet?” Det står att jag hamnade på psyket. Jag suckade.
”Du bör nog sätta dig”, sade jag och pekade på soffan. Satte benen i kors då han satte sig ner, jag hade hela hans uppmärksamhet.
”För cirka åtta år sedan blev jag skickad till Psyket, anklagad för att ha mördat mina egna föräldrar och sedan startat en brand för att ta min systers liv. Larry, min farbror, jagade alltid ut mig ur huset sade att jag smög runt med knivar, hotade honom och allt det där. Men det hela är att få mig ur vägen och sätta Zaria på ett mentalsjukhus, en man vars namn jag söker gör experiment och betala extremt mycket för unga ungdomar. Men jag fanns kvar. Så han anklagade Zaria för morden, dock blev det inte som han planerade. När polisen kom in i rummet var Zaria borta och jag höll i den blodiga kniven.” Tystnaden varade i fler minuter innan Aimo ens blinkade.
”Du menar att … du byte plats med din syster?” Jag nickade kort.
”Jag hade hört Larry diskutera priset för Zarias huvud samtidigt som han skulle bli av med mina föräldrar. De planerade allt, så det enda jag behövde göra var att se ut som ett galet djur.” Aimo lutade sig tillbaka i soffan.
”Men hur dog dina föräldrar?” Jag blundade.
”Jag vet inte det är som en minneslucka, jag kom inte ihåg vad som hände den kvällen, bara att jag byte plats med Zaria. Kort där efter hamnade jag på Psyket. Inte den trevligaste precis …”
”Backa lite. Har du haft många minnesluckor?” Jag nickade. ”Vad gjorde dem mot dig?”
”Inte mer än sätta massa nålar i mina armar. När de väl fick möjligheten.” Jag skrattade smått. Jag kanske var galen efter allt.
”Hade du huvudvärk?” Jag rynkade pannan.
”Ja väldigt ofta …” Han svalde.
”När kom du ut?” Jag tittade bara tomt på honom. Ville jag ha hans hjälp måste jag berätta en massa saker, men tänk om han inte skulle hjälpa mig. Tänk om han fortfarande jobbade där, tänk … ”Jag vet att du inte vill berätta sådant för mig, med tanken på att jag en gång faktiskt befann mig i den byggnaden. Men detta är viktigt om jag ska kunde lista ut vem det är som har din syster. Men jag måste varna dig, jag kanske listar ut det men att få ut henne blir ett problem.”
”Oroa dig inte för det, jag vill bara ha ett namn.” Han skakade på huvudet.
”Men säg mig, vad ska du göra med namnet?” Jag öppnade munnen för att svara men stängde den igen.
”Själmordsuppdrag”, muttrade jag lågt. ”Jag kom ut för fem år s …”
”Sakta ner!” Karim klättrade över soffan och hamnade bredvid sin pappa. ”Menar du att du var på det där mentalsjukhuset i tre år?” Jag nickade kort. ”Men hur tog du dig ut?” Jag log svagt.
”Jag spelade galen. Jag lyssnade i ett helt år, pratade aldrig, åt knappt. Andra året såg jag saker och det sista året spelade jag tokig. Märkte ämnen som de andra pratade och skrek om. Hängde bara med i strömmen. När de inte var beredda … tog jag mig ut.” Aimo höjde handen mot Karim som tänkte fortsätta med att fråga ut mig.
”Detta är ett tungt ämne. Vi prata inte mer om det. Om det är okej för dig Thia så lånar jag gärna så många pappersark jag får och se om jag kan ta reda på flera saker. Du behöver vila lite och återhämta dig.” Jag nickade.
”Bara en fråga.” Han reste sig upp och log. ”Du har ju jobbat där, men varför blev du avstängd?”
”Jag var emot experimenten de gjorde, jag ville hjälpa folk inte skada dem mera. Från början var det inte ett mentalsjukhus, utan mer som ett hem för person som hade det svårt. Tills någon rik man köpte stället och behandlade alla som djur. Så jag blev utslängd eftersom jag inte lät mannen använda min familj i sina experiment. ”
”Ville han använda familjen?!” Han nickade.
”Jag försökte stoppa honom, men det slutade med att jag blev avstängd från programmet.” Han ryckte på axlarna. ”Jag kunde inte göra så mycket mer än att hoppas att denna man ruttna väldigt snart.” Ett milt uttalande. Jag log.
Jag satt ensam i soffan en bra stund innan några av killarna dunsade ner bredvid mig, seriöst det finns sådär fyra andra soffor, måste alla fem sitta i samma. De pratade högljutt och stimmad, så det som var på Tv:n kunde jag glömma. Karim kom in och skakade på huvudet åt dem innan han försvann vidare i korridoren. Jag vill inte verka elak eller så men detta ser ut att vara ett rikemanshus eller något liknande. Stort och öppet. Dyrt. Men jag klagar inte. En grej som verka en aning skumt. Alla verka så lugna trots att jag just sagt att jag har varit på Psyket. Precis som om det är en helt vanlig dag, så den stora frågan är har verkligen Aimo lämnat sitt jobb bakom sig. Killarna hade tystnat och tittade på mig.
”Vad?” frågade jag en aning besvärat.
”Du är söt”, sade ena. Jag höjde på ögonbrynet. Jag log.
”Och vart vill du komma?” Killarna skrattade åt honom som pratade.
”Jo du känner säkert till bruden som bruka följa efter Clayton”, sade han och killarna tystnade. Jag nickade kort. Om jag visste. ”Hon är typ sur för att du … ja verka …” En harkling hördes och alla vände sig om.
”Charmigt killar”, sade flickan. Jag tror jag ska kalla henne för sirap. De bröt ut i skratt där hon stod och … poserade. Jag reste mig, log artigt och planerade att gå förbi. Hon var fräck nog att sätta armen i vägen. ”Du är stor i munnen”, sade hon. ”Ditt hot …” Jag gick närmare och hon svalde.
”Jag hotar inte folk, slöseri med tid.” Hon skrattade. ”Utan jag klipper till direkt.” Hon tystande innan hon skrattade igen.
”Stora ord, du prata mer än du … klipper till.” Jag himlade med ögonen.
”Tvinga mig inte kalla på Karim”, sade Aimo bakom oss. Sirap stirrade på honom.
”Du …”
”Karim!” ropade Aimo och försvann. Karim kom och hon backade.
”Okej jag får väl leta upp Clayton istället.” Hon började gå men vände sig mot mig igen, jag tittade bara frågande på henne. Inte den reaktionen hon ville ha antar jag. Karim skrattade då hon gick iväg.
”Lycka till!” ropade han efter henne. Hennes steg tonades bort. Stämningen blev krävande.
”Okej vem är snäll nog att visa mig vägen ut, jag behöver luft”, sade jag.
Jag stod på grusplanen och tittade ut över skogen, månen vakade över själarna som var vakna, vinden lekte fritt bland träden. Oh vad jag tycker om natten. Jag blundade och bara andades.
”Du tänker väl inte springa iväg igen?” Jag skrek och snurrade runt. Clayton höjde händerna och backade. ”Oj ta det lugnt.” Han skrattade svagt. ”Inte meningen att skrämma dig.” Jag satte handen mot pannan, innan jag tittade ut över natten igen. Naturen var annorlunda nattetid. Den var mera levande kan man säga.
”Lugnt, jag borde lära mig att slappna av mera”, sade jag och kände att han stod nära.
”Du verka en aning stel.” Nehe säger du det!
”Trötthet.” Han ställde sig bredvid mig istället.
”Har Aimo fixat sovplats?” Jag skakade på huvudet.
”Nepp.” Tystnade. Fast den var inte krävande, utan bekväm. Vi stod där och tittade ut över naturen.
”Kom”, sade han och vi gick in. Han ledde mig runt i labyrinten. Han pekade runt. ”Det första högra rummet är toalett, rummet efter är köket.” Vi utgick från vardagsrummet. En ny korridor som vek av åt vänster. ”Första högra rummet är ett kontor, första vänstra är Aimos. Andra högra är Karims och därefter Tapio. Amir och Ensio delar det mitt emot.” Han pekade in i en korridor till höger. ”Jakko har det till höger och i vänstra bor Leah.” Han pekade ut i en annan korridor mitt emot den han pekade in i. Vänster med andra ord. ”Raija bor i högra och jag därefter. En till toalett på vänster och efter den kommer ett träningsrum.” Alla snurrade i huvudet. Han gick vidare och pekade på ett rum på vänster sida. ”Gästrum ockuperat av Zaida …
”Vänta stopp, vilka är alla dessa människor?” Han skrattade smått.
”Syskon, förutom Zaida. ”Jag bara skakade på huvudet. Han drog med sig mig tillbaka till hans rum. Fan vad stort rum!
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | Notchii - 10 maj 12 - 01:55- Betyg:  | | Bra del :D Mejla nästa^^ | | Eme_96 - 9 maj 12 - 18:00- Betyg: | | riktigt bra! :) mejla! :D | | mizzkitty - 9 maj 12 - 15:17- Betyg: | | Riktigt bra del :), fortsätt ^^ | | sookisweetie - 9 maj 12 - 14:05- Betyg: | Två delar? :)
Gillar, du skriver så bra!!
Mejla gärna när nästa del är uppe! :) |
|
|
|
