Not alone (Del 1) |
Kommentera gärna denna del :)
Jag låter musiken fylla mig samtidigt som mina tankar försvinner
på blocket framför mig. Det är mitt sätt att försvinna från
verkligheten ett tag. Jag kan fortfarande höra mamma utanför
dörren vankades fram och tillbaka. Hon är nervös. Hon vet vad
som väntar när pappa kommer hem. Jag höjer musiken
ytterligare. Vill inte höra henne, vill inte behöva tänka,
vill inte längre behöva känna. Jag sneglar ner mot mina armar.
Såren och dom gamla ärren ser plötsligt mycket värre ut än
vanligt. Sanningen är att det gör inte längre ont, det har
blivit en vana. Något som bara måste göras. Mina tankar avbryts
då jag hör hur det smäller i ytterdörren. Jag inser då att
jag glömt att låsa dörren till mitt rum. Jag slänger blocket
på golvet och tycker se mig själv uppifrån i slow motion
springa mot dörren för att i sista sekund lyckas låsa innan
han hinner in. Jag vänder mig om och lutar huvudet mot
dörren. Han bankar och skriker.
"Din jävla horunge! Öppna dörren nu!"
Jag håller för öronen och sätter mig ner. Jag känner hur
tårarna försöker pressa sig ut men jag håller dom inne.
Aldrig att jag ska gråta en tår över honom igen. Aldrig.
Efter något som känns som en evighet försvinner han från
dörren. Jag mer eller mindre kryper till sängen för att
försöka lägga mig ner ett tag. Modet att våga berätta för
någon vad jag går igenom finns inte där. Många gånger har
orden försökt komma ut men jag har aldrig lyckats. Innerst
inne hoppas jag nog fortfarande på att allt ska bli bra,
att jag ska få ett helt normalt liv. Men jag vet också
att jag måste lyssna på mitt hjärta, och det säger att
ingen kan göra något om inte jag vågar ta första steget.
Jag måste övervinna rädslan, jag får inte längre vara rädd,
inte för honom..
Nästa del kommer inom kort!
|
| Kommentarer | | emilialindqvist - 8 maj 12 - 23:37 | | tack så mycket :) | | sookisweetie - 8 maj 12 - 23:30 | Du skriver jättebra!
Mejla gärna nästa!
:) |
|
|
|
