Vad som hände efter Harry Potter- Del 2 |
Varför hade Scorpius Malfoy hjälpt henne? hon visste att deras pappor hade varit fiender sedan första dagen de möttes. Hennes pappa hade aldrig riktigt pratat mycket om Malfoy familjen. Det enda hon visste var att de hade varit på Voldemorts sida när han var vid liv. Så varför hade han hjälpt henne? det var helt ologiskt.
Lily var nu inne i Förstaårsvagnen. Hon letade efter en tom kupé men alla verkade vara upptagna. När hon letande gick förbi en av kupéerna såg hon ett bekant ansikte. Brunt hår och fräknig näsa. Han var som en kopia av hans mamma, Hermione. Hon öppnade kupédörren och hälsade glatt på Hugo hennes kusin som också skulle börja sitt första år på Hogwarts.
- Hej Hugo! Sa hon glatt. Hon pustade ut och satt sig ner på kupésätet mittemot Hugo. Hon satte försiktigt ner Trixys bur som nu hade somnat igen.
- Hej Lily! Varför är du så sen? Sa han. Zip, hans råtta satt på hans axel och smaskade nöjt på en ostbit.
- Vi försov oss, sa Lily generat.
- Jaha, sa Hugo.
Lily kollade på hennes armbandsur. Visarna var riktade mot halv 12. Dags för lunch. Då kom hon på att Albus och James hade tagit matsäcken. Hon tog händerna mot pannan och lutade sig med armbågarna mot knäna. Hennes röda hår hängde ner och dolde hennes ansikte.
- Vad är det? Sa Hugo med en liten orolig ton.
- Albus och James har matsäcken, så jag blir utan lunch. Hon kände hur magen kurrade och undrade om hon verkligen skulle klara sig utan mat. Hon får helt enkelt vänta tills de kommer till Hogwarts.
- Du kan få smaka av mig. Jag har jättemycket med mig. Han log och himlade med ögonen. Mamma packade ner massor.
Hugo tog fram en liten påsväska som inte var större än hans hand. Han öppnade den och stoppade ner hela armen i den och fick upp två inplastade ost och skink- mackor. Lily tog emot mackan med uppspärrade ögon och en öppen hängande mun. Sen tog Hugo upp en termos med varm choklad och två muggar. När han såg minen jag hade skrattade han.
- Det är en osynlig utvidgnings förtrollning som gör den så liten, sa Hugo. Mamma använde den förut men nu gav hon den till mig för hon tyckte jag kunde få bättre användning av den.
- Det var ju bra, sa Lily.
När de ätit sig mätta satt de bara och pratade och skrattade. Hugo berättade om hans sommar som hade varit mycket äventyrlig. Deras familj hade rest till Rumänien och hälsat på Rons bror Charlie. De hade fått träffa drakarna som Charlie jobbade med, och de var inte alls så aggressiva sa Hugo.
- Det är missförstådda djur som inte vill något ont. De är snälla mot de som är snälla mot dem, sa Hugo. Men den där taggsvansen är inte någon att bråka med sa han och höjde ögonbrynen.
Trixy hade vaknat och låg nu och jamade. Lily kunde se på hennes ögon att hon ville komma ut från buren.
- Är det okej om jag släpper ut Trixy? Frågade Lily och lyfte upp buren på sätet.
- Bara hon inte äter upp Zip, sa Hugo och tog tag i Zip.
- Nejdå, Trixy gillar inte möss och råttor. Hon föredrar fisk, sa Lily och smekte Trixy genom burgallret.
- Isåfall är det väl okej, sa Hugo men höll fortfarande ett fast tag om Zip.
Buren gnisslade lite när hon öppnade den. Trixy hoppade snabbt ut från den och gömde sig under sitsen. Lily satte sig på golvet och kikade under sitsen. Det var så mörkt där under att hon bara kunde se Trixys gula ögon lysa.
- Kom fram nu Trixy, sa Lily och försökte locka med en skinkbit från hennes macka, men Trixy rörde inte en fena.
- Hon kanske är rädd för buren, sa Hugo bakom henne.
Då fick Lily en idé.
- Kan jag lägga buren i din väska? Frågade hon.
- Ja såklart det finns mycket plats.
Lily tog buren och påsen och la sig ner igen. När Trixy såg buren tryckte hon sig hårdare mot väggen. Lily öppnade upp påsen och den blev så stor att hon skulle kunna stoppa ner sig själv i den. Hon tog buren och la ner den i påsen.
- Ser du? Nu är den borta Trixy. Kom fram nu.
Trixy blev allt lugnare och vågade sig fram till Lily. När hon vågat sig fram hela vägen till henne lyfte Lily upp Trixy och satte henne i hennes knä. Hugo hade släppt taget om Zip. Råttan verkade inte ta någon notis om Trixy. Resten av resan spenderade de sovandes, pratandes, och ibland läste Lily. Lily kollade ut i fönstret ofta för att se på det vackra landskapet. Det täcktes av gröna kullar och träd. Hon kunde se hästar ibland och hon kunde till och med få en skymt av några Testraler. Testraler var vackra djur tyckte hon. De skiljde sig mycket från andra djur, det var därför hon gillade dem. Hennes andra namn, Luna, kom från en kvinna som också visade stor kärlek till Testralerna.
De anlände i Hogsmeade kvart över fem. Som tur var hade Trixy somnat igen så Lily kunde lägga henne i buren utan svårigheter. Lily följde efter Hugo ut från tåget. De träffade Albus, James och Rose (Hugos syster) utanför.
- Förlåt att vi glömde ge dig lite av maten från matsäcken, sa Albus. Du borde vara vrålhungrig.
- Det gör inget. Hugo delade med mig, sa Lily.
- Vad bra då, sa Albus.
- Är du nervös inför sorteringshatten? Sa Albus och log ett snett leende.
Lily hade inte riktigt haft tid att tänka på det. Men hon hoppades på Gryffindor.
- Lite, sa Lily och log tillbaka.
De träffade skogsvaktaren Hagrid som skulle ta förstaårseleverna till Hogwarts.
- Ni kan ställa era väskor här, sa Hagrid. Det kommer automatiskt flyttas upp till det elevhem som ni blir valda i.
Lily ställde ner Trixys bur vid de andra koffertarna likadant gjorde Hugo med sin påse. De sa hejdå till Albus, James och Rose och följde med Hagrid.
- Nämen är de inte lilla Lily? Sa Hagrid och log ett vänligt leende. Jag är god vän med din far. Det känns som om de va igår han va förstaårselev här.
Lily log. Hon hade inget att säga. Hon hade aldrig träffat Hagrid förut men hon visste att han var en god vän till hennes pappa.
- Det här måste ju vara Hugo! Hagrid hade vänt sig till Hugo och gav honom ett lika vänligt leende. Din mamma upp i dagen må ja säga!
Hugo log också. Hans öron blev röda och likadant hans kinder.
- Alla förstaårselever till båtarna! Sa Hagrid och började stega iväg.
- Båtarna? Sa Lily oroligt.
- Ja alla förstaårselever åker båt till Hogwarts, sa Hugo.
Lily var livrädd för vatten. Det hade hon alltid varit. Och nu skulle de åka båt! Det måste vara en mardröm tänkte hon. Hon blundade och nöp sig själv i armen. Hon öppnade ögonen och såg att det gick på samma stig och när hon vände sig om kunde hon se konturerna av tåget. Det var ingen dröm. Hon rusade fram till Hagrid och pickade på hans stora arm. Han vände sig om och log åt åsynen av henne.
- Va äre du vill lilla vän?
- Hagrid, jag tror inte jag klarar det här. Jag är livrädd för vatten.
- Du kan sätta dig bakom mig, sa Hagrid. Försök att koncentrera dig på annat så kommer det gå hur bra som helst.
- Okej, sa Lily men hon tvekade på det sista Hagrid hade sagt.
När de kommit fram till stranden stannade Lily upp och kollade på vattnet. Det var svart som bläck. Hon rös till. Hugo kom fram till henne och tog henne i handen.
- Kom nu Lily. Du kan ju ändå inte stå här, sa Hugo och drog henne med sig.
Lily satte sig bakom Hagrid med vingliga steg. Båten var smal och liten och hon hade inte en blekaste aning om hur Hagrid kunde sitta i den utan att den sjönk.
- Håll i dig i mig om du bli rädd, sa Hagrid. Han lät alla sätta sig i sina båtar och sen bar det iväg.
Lily blundade hela tiden och hade ett fast grepp runt Hagrids midja. Han luktade jord och rök. Inte den bästa lukten, men det fick henne i alla fall att tänka på annat.
- Titta! Hogwarts! Hördes en röst ropa. Lily öppnade ögonen och såg att den var en ung tjej med lika långa vågiga mörka hår som tjejen i Slytherins vagn som hade ropat. Det måste vara hennes syster tänkte Lily.
Lily vände sig framåt och såg ljus framför dem och konturerna från ett slott. En skog växte runt det. Äntligen framme tänkte hon och pustade ut. Hon vände sig om och mötte Hugos blick. Han log och gav henne tummen upp.
Det klev av båtarna 5 minuter senare. Lily skyndade sig ur och började direkt springa mot Hogwarts. Ljusen syntes bättre nu och hon kunde se eleverna som satt inne i slottet. Hogwarts var lika vackert som det hade beskrivits för henne. Tornen reste sig upp i skyn och hon kunde se skogen sidan om. Hon visste att skogen hade varit ett förbjudet område sedan länge men nu hade alla onda varelser försvunnit därifrån. Skogen såg magiskt vacker ut nu.
Lily hade väntat på det här ögonblicket ända sedan James började på Hogwarts och nu var hon äntligen här! Ett rus av lycka värmde hennes kropp.
- Vänta! Hörde hon Hagrid ropa. Vi måste hålla ihop!
Lily stannade upp och väntade in förstaårseleverna. Hugo kom fram till henne först.
- Visst är det vackert! sa Lily.
- Verkligen! Sa Hugo med en glädjefull röst och de fortsatte gå mot Hogwarts.
De gick igenom skolgården och stannade framför porten. Lily såg på himlen. Den var stjärnprydd och glittrade nästan lika mycket som hennes tapet där hemma. Hagrid knackade på den stora porten. Eleverna stod förväntansfulla och såg på porten. Men den öppnades inte. Hagrid knackade igen och då hördes snabba steg inifrån. Med ett klick öppnades porten och eleverna vällde in. Ingen förutom Lily undrade vem som hade öppnat, alla var fullt upptagna med att titta runt i slottet. Efter ett tag släppte hon tanken och tittade på slottet som det andra, och det var en vacker syn. Tavlor hängde runt dem överallt och de som var målade hälsade på dem vänligt.
De gick upp för några trappor med snabba steg och möttes av en lång man med mörkbrunt hår. Det var Neville Longbottom, en nära vän till hennes föräldrar. Han var numera Professor Longbottom och lärde ut örtlära.
När han såg Hugo och Lily log han på samma sätt som Hagrid. Eleverna stannade upp framför honom.
- Jag är professor Longbottom och jag kommer att ta er till stora salen där ni kommer att bli utdelade era elevhem. Jag är Gryffindors föreståndare och hoppas att få några Gryffindorare, sa han och kollade runt i hopen av elever. Sen fortsatte han.
- Jag lär ut örtlära och ser fram emot att lära ut den mystiska världen av växter. Nu är det dags att gå in i stora salen sa han och gjorde en handgest mot porten.
Professor Longbottom öppnade porten med en vift på sin stav och vi möttes av ljuset från miljontals ljus som svävade i taket. Borden var fyllda med elever. Lily letade med blicken efter Albus, James och Rose och fann dem sittandes vid Gryffindors bord. De log och vinkade åt henne. Hon gjorde detsamma. Sen märkte hon att någon annan satt och kollade på henne borta vid Slytherins bord. Någon med gråa ögon och vitblont hår.
De fortsatte ända fram till en stol där sorteringshatten låg. Nu började nervositeten krypa sig fram. Hon tittade på alla lärarna som satt där. De enda hon kände igen var Professor Slughorn, professor Weasley (hennes morbrors mamma) och professor Mcgonagall som nu var Rektor. Hon bar en vinröd klänning och en ståtlig hatt. Hon ställde sig upp och tystade alla elever.
- Välkomma ska ni vara alla förstaårselever! Sa hon med en vänlig stämma. Nu, låt hatten välja era elevhem så vi kan hugga in den ljuvliga maten för jag är vrålhungrig!
Alla elever skrattade. Lily också. Professor Mcgonagall blinkade åt henne och satte sig ner. Professor Longbottom började ropa upp namn. Först ut var Abbey Silver, en söt blond tjej som hamnade i Ravenclaw. Hon lämnade bordet med ett leende och Ravenclawbordet jublade. Nästa upp var Kasey Hive. Det var tjejen med det mörka håret som Lily hade tagit som tjejen i Slytherinvagnens syster. När hatten sattes på hennes huvud ropade den direkt Slytherin. Hon gick ner till Slytherin bordet och kramade om sin syster.
Nästa upp var Hugo. Han gick med darriga ben mot stolen. De satte på sorteringshatten. Den verkade tänka ett tag men sen ropade den:
- Gryffindor!
Hugo sprang lycklig bort mot Gryffindorbordet. Lily klappade händerna och log mot honom. Professor Weasley klappade händerna extra mycket och hade ett stolt leende på ansiktet. Hon var överlycklig att hennes barnbarn hade kommit i Gryffindor. Efter några Gryffindors, Slytherins, Hufflepuffs och Ravenclaws var det Lilys tur. Hon hade inte vart så nervös i hela sitt liv. När hon gick upp till stolen så höll hon på att ramla igen men hon återfick balansen. Hon tittade upp mot Professor Longbottom som log mot henne. Rektorn kollade på henne med en djup blick. Stolen såg mycket skräckinjagande ut och hon ville inte alls sätta sig och möta allas blickar, men hon visste att hon var tvungen.
Hon satte sig med en duns på stolen och blundade. Hon kände hur hatten nuddade hennes huvud och hon väntade och väntade. Det kändes som flera år tills hatten hade gjort sitt val.
- Det blir… Slytherin! Sa hatten.
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | sookisweetie - 8 maj 12 - 22:36- Betyg:  | Håller med M_123; Du skirver sjukt bra!!!
XD
Mejla är nästa del är ute!! | | M_123 - 8 maj 12 - 16:50- Betyg: | | Herregud! Du skriver sjuuukt bra :D Snälla meila när nästa kommer, vill följa och se vad som händer! <3 | | Amyemy - 8 maj 12 - 14:43 | | SingingArles: jag hade glömt bort att det var hennes mormor också!! Tack för påminnelsen:) jag har ändrat lite på sagan så att Sådana som inte har sett någon dö kan se dem nu också :) | | SingingAries - 8 maj 12 - 14:37- Betyg: | | Äntligen lite mer Harry Potter på Dikta igen. Bra skrivet det ska bli intressant att följa hur det här utvecklar sig. Något jag undrar över: Varför kan Lily se Testraler? Sedan så är ju inte professor Weasly inte bara hennes morbrors mamma utan även hennes mormor! Men du skriver väldigt fängslande och bra! | | angel_wings - 8 maj 12 - 02:12 | | bra den var längtar att få läsa nästa del :) |
|
|
|
