Dikta.se
kärleksdikter Kärlek dikter om barn Barn dikter om sorg Sorg senaste poesi Senaste senast kommenterade Senast kommenterade
dikter om vänskap Vänskap Rolig poesi Humor övrig poesi Övrigt noveller Noveller slumpa Slumpa fram ett verk

Noveller

Vad som hände efter Harry potter- del 1

hej! jag har börjat skriva på en novell om Lily potter (harrys dotter) och om hennes liv. kommentera gärna!
PS. ni kanske har sett de två delarna innan fast med ett annat namn men det var för att jag ville ändra namnet. så nu lägger jag ut dom igen, men flera delar kommer snart!

Lily öppnade ögonen och bländades av det starka solskenet från fönstret. Var det verkligen redan morgon? Hon hade inte somnat för än sent på natten, eller väldigt tidigt på morgonen. Hon hade bara legat och tänkt på morgondagen som skulle bli hennes första dag på Hogwarts.
Hon låg kvar ett tag och granskade hennes städade rum. Hennes mamma, Ginny, hade tvingat henne att städa dagen innan. Rummet var faktiskt mycket finare och fräschare nu. Bara några få böcker stod i hennes träbruna bokhylla, som innan hade varit fyllt med alla olika slags magiska föremål och böcker som hon inte hade läst på flera år. Bara hennes absoluta älsklings böcker stod kvar. De hade hon fått på sin 11-års dag av Hermione, hennes mammas brors fru. Hermione hade också vart en riktig bokslukare när hon var liten, precis som Lily.
Lilys lila tapeter glittrade och man kunde se konturerna av små älvor i tapetmönstret. Ett brunt lejon låg och tittade på henne med sina tomma ögon från andra sidan sängen. Ett gosedjur förstås. Det hade hon fått av Albus på hennes födelsedag och låg numera alltid på sängkanten som en skyddande hund. Det var Gryffindorslejon hade Albus sagt.
Lily reste sig upp och samtidigt som hon gjorde det rusade hennes mamma in i rummet.
- Vi är sena! Skrek hon och kastade Lilys skolkläder i famnen på Lily och rusade ut ur rummet för att väcka hennes andra syskon, Albus och James.
Lily satte på sig skolkläderna och sprang nerför en lång trappa som ledde till köket. I köket stod hennes pappa och bredde på 3 mackor samtidigt med hjälp av hans stav. Hans runda glasögon var på väg att glida ner från hans näsa men han drog upp dem i sista sekunden.
- Hej gumman! Sa han när Lily kom in i köket. Förlåt att det blev lite stressigt på din första skoldag. Är det okej om ni äter er frukost på tåget?
- Det är okej pappa, sa Lily. Jag är ändå inte så hungrig.
- Vad bra då, sa han och fortsatte med frukosten.
Lily gick ut ur köket och kollade på de 6 koffertarna som stod uppradade vid ytterdörren. Hon hörde hennes mamma skrika förgäves på hennes äldste bror James att vakna. Bakom sig hörde hon lätta steg i trappan. Det var Albus. Han hade mörka ringar under ögonen. Hans skolkläder var slarvigt påklädda och Gryffindor emblemet hängde löst på hans rock.
- En till som inte kunde sova igår? Sa Lily och flinade retsamt.
- Jag tränade på några trollformer bara, sa Albus med en trött stämma. Förresten, har du sett Swick?
- Nej, sa Lily men jag är nog hundra procent säker på att han kommer till dig så fort du går ut.
Albus nickade och pekade på Lily som om hon hade kommit på den bästa idén han hört och gick ut genom ytterdörren.
Swick var Albus gråa uggla som han hade fått i Diagon Alley av deras pappa. Lily hade fått en svart kattunge som hon döpte till Trixy och James hade också fått en uggla fast en brun, som han döpte till Browne.
Plötsligt kände Lily en len päls strykas mot hennes ben. Det var Trixy såklart. Hon lyfte upp henne och smekte henne. Trixy kollade på Lily med sina guldgula ögon. Trixys bur stod öppen. Trixy hatade buren, men tyvärr hade hon inget val. Lily stoppade in henne och stängde den snabbt. Trixy jamade och hade sig men hon försökte inte bry sig om henne.
- Förlåt gumman, du får komma ut när vi sitter på tåget, sa Lily och lämnade rummet.
Nu hörde hon James komma ner med hennes mamma i rasande fart. Han såg ännu tröttare ut än Albus och kläderna var ännu värre. Han bar på en bur med Browne i.
- Okej är alla klara? Frågade Ginny hetsigt. Hon kollade runt i rummet och såg att Albus inte var där, och precis när hon skulle skrika på honom kom han störtande in genom ytterdörren.
- Jag är här! Sa han.
Han hade Swick på axeln och han öppnade hans bur och lät Swick sätta sig till rätta.
- Okej, har alla sina stavar? Frågade hennes mamma.
Alla räckte upp sina stavar i luften förutom Lily. Hon hade helt glömt bort den.
- Jag springer upp och hämtar min, sa hon innan någon hade sagt något.
Hon visste att staven låg i säkert förvar under kudden. Hennes stav var av äppelträds trä och kärnan var av draksträng. Den var helt perfekt hennes stav, tyckte hon.
Hon rusade in i rummet och dök in handen under kudden. Hon kände med hennes hand och fick tag i staven. Den kändes mjuk och len att hålla i. hon granskade den ett ögonblick, sen lade hon hastigt ner den i fickan. Familjen stod otåligt och väntade på henne vid ytterdörren, och när hon kom springande ner så började alla lyfta ur sina koffertar genom ytterdörren. Hon gjorde samma sak och möttes av dagsljuset när hon väl hade kommit ut. Det var en fin dag och trädgården lyste av alla olika blommor som hennes mamma odlat. Trädgården var stor och i mitten fanns det en stor fontän.
Medan de rusade genom trädgården tittade hon till Trixy och såg att hon sov djupt. De kom fram till den stora porten och stannade upp. Hennes pappa viftade till med hans stav och den öppnade sig. Utanför väntade deras bil. De var tvungna att använda en mugglarbil att åka med till tågstationen.
De kastade nästan in koffertarna i bakluckan och åkte iväg med ett rytande från motorn.
När de väl kom fram till tågstationen kollade de på den stora klockan. Den var tio i elva. De skyndade sig igenom folkmassorna och tillslut kom de fram till perrong 9. Där ställde de sig framför en vägg och Lily visste att hon var tvungen att springa igenom den.
- Gå du först gumman, så kommer vi efter, sa hennes mamma bakom henne.
Lily bet ihop och började springa. När hon hade kommit tillräckligt nära blundade hon och kände som en vind fara genom henne. Hon öppnade ögonen igen och framför sig såg hon massor av andra trollkarlar och häxor på väg till tåget. Hon log. Hon hade klarat det.
Efter henne kom James och Albus med hennes mamma och pappa. Hennes mamma pussade henne på pannan och gjorde samma sak med hennes bröder.
- Ni klarar er härifrån, eller hur? Sa hon och kollade oroligt på dem.
- Ja mamma, sa James och himlade med ögonen.
- Lova att hålla reda på er syster och spring aldrig iväg från henne, okej?
- Nej då mamma, sa Albus.
- Då så, ge er pappa en kram och skynda er till tåget, sa hon.
Alla tre syskonen kramade deras pappa i en stor kram och sedan skyndade de iväg till tåget. Lily var nervös och hennes mage kurrade.
- De där tar jag hand om, sa en man och började packa in deras koffertar i tåget.
- Jag kan ta den där, sa Lily när mannen tog tag i Trixys bur. han tvekade ett tag men gav den sen till Lily.
Lily följde med sina bröder in i tåget. Hon andades ut. De hade klarat det. Hon undrade vad hennes föräldrar gjorde nu. Hennes pappa var förmodligen på jobbet. Han jobbade som Auror på trolldomsministeriet. Hennes mamma var säkerligen på någon toalett och grät ögonen röda. Hennes mamma hatade verkligen att ta avsked. Men Lily hade lovat henne att skriva så mycket hon kan.
Lilys bröder var på väg till Gryffindor vagnen. En prefekt stod vid ingången och hälsade på Albus och James. Hans röda och gula slips låg prydligt på hans bröst. Hans bruna hår låg lika prydligt och kammat på hans huvud. När Lily var på väg in stoppade han henne.
- Inga förstaårselever här, sa han med en bestämd röst. Er vagn ligger där, sa han och pekade åt hållet där de hade kommit från.
James och Albus började protestera men Lily ville inte starta något bråk.
- Det är okej, sa hon och vände på klacken. Hon kände James och Albus blickar i ryggen men brydde sig inte om dem.
Hon gick med snabba steg till förstaårsvagnen och drog försiktigt dörren åt sidan. Vagnen hon såg var prydda med smaragdgröna sammetsgardiner. Eleverna som satt där hade gröna och silvriga emblem på deras tröjor. Sittplatserna lyste i samma gröna färg. De flesta eleverna satt tysta och kollade ut medan vissa satt och pratade vilt och skrattade . Hon måste ha kommit fel. Det här var Slytherinvagnen. Alla slutade med vad de höll på med och tittade på henne. Hon kände att hennes kinder hettades upp och precis innan hon skulle stänga dörren tog en hand fast i dörren och en lång tjej med mörkt vågigt hår mötte hennes blick. Hon tuggade med ett högt smackande ljud på ett tuggummi och kollade med en blick på Lily som om hon var dum i huvudet.
- Du är förstaårselev va? Sa hon och fortsatte smacka på sitt tuggummi.
- Ja, ja det är jag, sa Lily och försökte låta som hon inte var ett dugg rädd för Slytherinarna, men egentligen var hon livrädd för dem.
- Då måste du gå igenom här, sa hon och log. Hon ställde sig åt sidan och lät Lily gå förbi.
Eleverna satt fortfarande tysta och stirrade på henne medan hon gick genom vagnen med vingliga steg. Hon hade blicken riktad mot dörren till förstaårselevagnen och försökte att inte bry sig inte om blickarna hon kände i nacken. Ett gäng killar satt och kollade på henne med elaka miner.
Plötsligt sträcktes ett ben ut från en av sittplatserna där killarna satt och hon föll pladask på golvet. Trixys bur hade vält och Trixy låg och jamade. Hon hörde fnitter bakom henne som blev till höga skratt. Hela vagnen skrattade åt henne. Men mest skrattade killarna.
Hennes kinder hettades upp av förödmjukelsen och hon blev arg och ledsen men hon lät inte tårarna komma. De skulle bara skratta ännu mer. Hon vände sig om och såg den långa mörkhåriga tjejen stå och hånle åt henne. Lily vände sig om igen och möttes av en hjälpande vit hand som var utsträckt åt henne och hon tittade uppåt för att se vems det var.
Hon kände igen honom direkt. Gråa ögon, vitblont bakåtslickat hår, det kunde inte vara någon annan än Scorpius Malfoy. Hans ögon gnistrade och leende bredde ut sig på hans mun. Men inte ett elakt utan ett snällt leende. Hon tog hans hand och reste sig upp. Han hade fortfarande ögonen på henne.
- Bry dig inte om dem, sa han tyst och gav de andra en mördande blick.
De andra tystnade och fortsatte med vad de höll på med.
- Tack för hjälpen, sa Lily med ett svagt leende och vände på klacken.
Kommentera gärna detta verk!
Sätt ett sifferomdöme på verket: (Detta är frivilligt)

Kommentarer - (Snittbetyg: 5)
sookisweetie - 7 maj 12 - 23:48- Betyg:
Vad bra du skriver!!!!!
blir helt uppslukad!
mejla sär nästa del är ute!!!! :)

Skriven av
Amyemy
7 maj 12 - 20:47
(Har blivit läst 110 ggr.)
Visa profil
Kommentera detta verk

Anmäl detta verk


Beskrivande ord