Att bli förälskad i fel person del 10 ~Kontraktet~ |
Ledsen att denna blev lite slarvigt ihop skriven ... Tack alla!! ~^.^~
---
Rektorn lämnade mig chockat kvar bredvid Clayton. Men så fort jag kunde så försvann jag ut, han var efter och lektionen började. Jag ville skrika rätt ut av … av vad egentligen? Jag fortsatte att gå då jag kom på att Clayton fortfarande följde efter mig. Jag struntade i det och fortsatte min promenad tills jag kom till en bänk. Jag satte mig ner med händerna i ansiktet. Jag visste ju vad som hände, men jag ville inte tro på det. Jag tog upp min mobil och ringde om och om igen. Utan svar. Jag skrek rätt ut och slungade iväg mobilen, såg den flyga över Clayton som duckade, vidare ut över en parkering innan den splittrades mot asfalten och blev liggandes i solen. Jag visste inte vad jag skulle ta mig till, jag klättrade irriterat över bänken och gick surt iväg. Sparkade på varenda sten mina fötter kom åt, drog i varje gren jag såg. Jag vill bara slå till någon! Jag var en fara för den som kom i närheten, och just som jag bad om en person dök en upp.
”Men hej …” Den sötsliskiga rösten dog bort. Hon tittade på mig och sedan på Clayton som stod en bit ifrån mig. Hon skakade nederlåtande på huvudet. ”Aggressions problem?” frågade hon. Clayton skrattade. Okej snart spricker jag och kommer hon tillräckligt nära ska jag ge henne en ny look. Hon testade farozonen genom att svagt gå mot mig. Mina nävar knöts och jag visste att snart smäller det. Clayton såg antagligen det också för han gick mot tjejen.
”Stanna”, sade han enkelt. Hon skrattade men kom inte så långt. Min näve flög förbi hennes huvud och hon stirrade chockat på mig.
”Ett ord och jag missar inte igen!” sade jag sammanbitet. Hennes ögon blev stora. Så tuff var hon …
Clayton fick henne att backa ifrån mig, sedan ställde han sig emellan. Min ilska försvann lika snabbt som en kom. Mina axlar sjönk och jag satte trött handen mot huvudet. Tjejen var smart nog att förbli tyst. Jag vände mig om och började gå på nytt. Jag gick över delarna från min mobil och fortsatte på trottoaren. Sakta började jag skaka. Min syster. De har tagit min syster! Fantasin lekte med mitt huvud och jag hamnade i buskarna och spydde.
~~
Mannen låg på golvet med utrustningen runt omkring sig. Jag log och vinkade glatt.
”Farligt. Jag har varnat dig många gånger barn. Omgiviningen!” ropade han.
”Ses gubbe.” Han kravlade sig upp och skramlade, flåsandes och arg stirrade han efter mig.
”Hon blir snart tillräckligt gammal! Så får jag inte tag på dig, bryter jag ner henne!” ropade han efter mig. Jag skakade bara på huvudet och försvann ut i friheten. En stund i alla fall. De jagade mig, men hittade aldrig mitt perfekta gömställe. Mitt framför näsan på dem.
~~
Jag klev ur buskarna. Hotet var omgivingen. Han skämtade aldrig, han var seriös. Omgiviningen. Han snackade om henne, aldrig om mig. Hur kan jag vara så dum att tro att han var ut efter mig.
Det är henne han vill ha och jag är rädd att jag precis förlorade henne för … Vänta nu! Jag har en idé och det är den dummaste och den idiotiska idén någonsin. Men kanske också min enda chans. Jag måste prata med … Larry.
Huset låg stillsamt i den sovande skogen, väntade på morgondagens solsken. Skuggorna följde mina rörelser då jag smög runt huset och kikade svagt in i vardagsrummet som låg på baksidan. Larry hade somnat i soffan. Jag hukade mig ner och drog mig runt, tryckt mot väggen. Jag kikade mellan buskarna och staketet upp till dörren. Fortfarande tystnad. Jag kände på dörren i hopp om att den var olåst. Knappast. Jag tog mig till köksfönstret. Tog av min kofta, lade i skon och slog sönder fönstret. Lyssnade efter stegen av Larry. Nej, fortfarande tyst. Vinden lyfte upp mitt hår då jag tog mig in, glasskärvor fastnade i min mage, vilket jag inte brydde mig om eftersom detta handlade om min syster. Jag drog av mina skor och smög runt barfota. Hans kontor låg efter vardagsrummet till vänster. Jag såg in mot Tv:n, såg Larrys kalufs och smög vidare. Jag stängde dörren till kontoret och tände lampan. Jag hade inte mycket tid. Datorn var igång men krävde ett lösenord. Jag rotade runt i lådorna efter kontraktet om psyket och adoptionen. Noll. Jag rotade i alla högar, mappar och väskor jag kunde hitta. Ingenting. Surt! Jag satte mig fundersamt i stolen. Datorn. Då måste jag in i datorn. Efter fem försök utan resultat gav jag upp. Sovrummet. Jag smög vidare i huset och in i hans sovrum. Letade överallt innan jag satte mig hopplöst i sängen. Jag tittade under sängen. Bingo! En portfölj. Jag fick enkelt upp låset och rotade runt. Mappar med vårt namn på. Jag andades ut och öppnade. Adoptionen! Psyket! Precis allt. Våra föräldrar! Övriga syskon! Yes!
”Djävul!” skrek Larry. Jag slog ihop portföljen och drog mig snabbt ut, gömde mig och såg Larry springa runt. Nu dags för idiot idén. Jag sprang tyst till köket, tog två knivar och lade portföljen på bordet. Han historia skulle bli till verklighet. Jag gömde mig i vardagsrummet och såg Larry springa in i köket. ”Visa dig hynda!” Jag smög efter honom, gav honom kalla kårar, skräck. Han såg portföljen. Han visste att det var jag genom att titta på sitt kontor, med andra ord vet han vart min syster är. Jag slungade iväg ena kniven då han pratade i telefon. Polisen och mentalsjukhuset. Han skrek och jag kapade strömmen.
”Hejsan!” sade jag och satte mig på bordet. Lekte lite med kniven. ”Minns du mig?” Hans ögon blev stora och drogs till kniven. Den i väggen och den i min hand. Jag hoppade ner och gick sakta mot honom. Han backade och höjde händerna. ”Jag ska förklara läget nu. Först vill jag veta vem du ringde? Det andra är nog ganska uppenbart med tanken på att jag är här, vart är min syster?” sade jag och stannade. Han stirrade mot utgången. ”Ajabaja!” Jag hötte med fingret.
”Psyket”, sade han. Hans blick facklade, nu var han riktigt rädd. Jag tittade på skärpan på kniven.
”Inte okej”, sade jag lugnt. ”Ge mig ett namn och ett nummer.” Han tittade på portföljen. Bingo! Den är svaret och den är min. När hans uppmärksamhet var borta sprang jag fram och tacklade ner honom. Satte bladet mot hans hals. Har man bitit i citronen får man också äta upp den.
”Hälsa din vän att mig blir han inte av med förens han är lika död som mina föräldrar!” Han skakade. Jag sänkte kniven till hans arm, satte den hårt i golvet och i hans tröja.
”Du är dödens!” röt han då jag klev av honom. Jag log.
”Demonerna håller dig sällskap”, sade jag. Drog ner portföljen och gick ut. Sprang barfota in i skogen och såg alla bilar tio minuter senare. Jag andades in den svala natt luften.
Det dammiga golvet var täckt med papper och foton. Små svarta tyg påsar och annat som jag hittade i portföljen. Pappersarken var fyllda med texter, namn och annat konstigt. Ett kontrakt väckte mina trötta ögon.
Zaria Vernon dotter till Nalia Vernon
Syskon fyra
Grad okänd
Gokännande av överflyttning till den högsta graden. Utkämpning.
Sett sin syster Cynthia Vernon mörda föräldrarna. Nalia och Racz. Systern blev överflyttad till det högre psyket. Stora problem. Zaria Vernon blir mera instabil med tiden med sin syster. Förflyttning med omedelbar verkning. Omställning. Larry Vernon gokänner Zarias placering, omedelbar verkning. Hämtas 14:34 utanför …
Herregud! Allt var planerat. Jag lade ner pappret och gjorde det enda jag inte har gjort på många år. Jag grät. Tog upp papper efter papper. Försökte hitta något som kunde hjälpa mig. Efter sjunde bladet tog en mening mig till sömns. ”Aimo Mazur blev utsläng från sitt eget center för fem år sedan av okända faktorer.”
Jag vaknade av röster.
”Jag svär”, sade någon. En annan suckade. Jag reste mig sakta upp.
”Men kom igen. Han dödar oss om vi …”
”Om ni vad då?” frågade … Clayton?
”Skit också. Jag sade ju det.” Någon blev slagen.
”Aj!” Jag nös.
”Tyst, tyst hörde du. Någon är där inne.”
”I det gamla huset. Under att det ens står upp … Tapio vad gör du?” Någon skrattade. Jag lade snabbt ihop grejorna i portföljen, satte mig på den och lekte med en svart påse. In kom ett gäng killar. Varv två jag kände igen. Karim och Clayton. Jag tittade svagt upp innan jag fortsatte att leka med påsen.
”Herre jävlar! Aj lägg av nu va!” röt den ena mot en annan. Clayton suckade och skakade på huvudet. En annan kom in. Aimo.
”Cynthia?” frågade han förbluffat innan han tittade ut över killarna. ”Var gör ni här, jag sade ju åt er att …” Karim höjde händerna och en annan skrattade.
”Sade ju det”, sade ena och duckade från ett slag. Jag reste mig och gick fram till Aimo.
”Kan jag få prata med dig?” frågade jag och tystnaden blev total. Han nickade kort. Vi gick ut. Gänget stannade vid vägen undertiden jag och Aimo gick en bit bort.
”Vad tynger dig?” frågade han och stannade. Jag öppnade portföljen och drog ut pappret, kontraktet om min syster.
”Jag behöver din hjälp.”
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | sookisweetie - 7 maj 12 - 22:07- Betyg:  | Så bra!!
!!!
Mejla nästa :) | | Eme_96 - 7 maj 12 - 19:29- Betyg: | | riktigt bra! :) mejla! :D | | sarabergquist95 - 7 maj 12 - 16:05 | Mejla nästa till mig med !
helt tom på ord hur bra du skriver ! | | Notchii - 7 maj 12 - 00:06- Betyg: | | Mejla nästa :D |
|
|
|
