På dikta.se används cookies. Genom att surfa vidare godkänner du att cookies används. Läs mer. Godkänn

	Kärlek		Barn		Sorg		Senaste		Senast kommenterade
	Vänskap		Humor		Övrigt		Noveller		Slumpa fram ett verk

Noveller

Linn (Del 3- Sista delen) [Den tysta]

Efter ett tag kommer tre supersminkade tjejer in i lokalen.
- Jaha, det här är Esmeralda, Michelle och Linda, säger Greger och nickar mot tjejerna. De ska sminka dig.
- Ja, så sluta för fan att lipa nu, beordrar den äldsta av dem som heter Michelle.
Jag torkar tårarna, är rädd för klungan som står framför mig. Är rädd för vad som kommer att hända nu.
Efter ett evigt kladdande med illrosa läppstift, turkos ögonskugga, puder och tonvis med maskara så är jag tydligen klar.
Jag tycker att jag ser förskräcklig ut. Men Michelle nickar nöjt.
- Så ja, mycket bättre, ler hon. Jaha, ikväll ska du med oss ut och jobba.
Jag nickar, tårarna är nära, men jag vågar inte börja gråta. Då skulle de väl döda mig.
Efter en stund kommer en klunga med barn in i lokalen. Jag räknar, fem stycken är det. Tre killar, två tjejer.
- Varför har Theresa ledigt? frågar den ena killen.
- För att hon hittade en hora åt oss, säger Greger bara.
Ilskan bubblar upp i mig. Jag vill bara skrika åt honom "Jag är ingen hora, jag har aldrig varit någon jävla hora!". Men det vågar jag ju såklart inte.
Barnen sätter sig ner på madrasserna, Greger går runt och samlar in allt de lyckats jobba in.
Plötsligt hör jag hur min mobil börjar tjuta, stängde inte jag av den?! Mina byxor ligger på golvet i ett hörn. Greger blänger på mig, han rotar upp mobilen.
- Svara och säg att allt är okej! säger han.
Jag nickar.
- Hej, det är Linn, säger jag och försöker låta stadig på rösten.
-Linn! Var är du?! hörs en desperat röst i andra änden, det är pappa.
- Jag är okej, får jag fram. Jag kommer tillbaka när jag känner för det, du hittar mig aldrig här ändå.
Jag får verkligen anstränga mig för att inte börja gråta och skrika att han ska komma och hämta mig.
- Linn, hallå, var är du? Det hörs så dåligt, hallå?
- Jag älskar dig, säger jag och lägger på.
Jag ger lydigt Greger mobilen när han ber mig om den.
- Den får vi nog bra betalt för, säger han och stoppar ner den i fickan. Snart ska ni ut och jobba, Michelle du får ta hand om den nya tjejen.
Michelle nickar. Ler ett hånflin. Hennes illrödmålade läppar bländar nästan. Vi går ut vid cirka elva-tiden, fast att de sagt att de brukar gå ut vid nio-tiden, men det tog väl tid när de skulle sminka mig, antar jag.
Michelle berättar noga för mig vad som kommer hända om jag försöker smita. De har killar överallt, och om de ser mig smita så skjuter det mig.
- Och jag skojar inte, säger hon allvarligt till slut.
Jag nickar. Vi ställer oss vid vägkanten. Plötsligt stannar en svart bil vid sidan om oss.
- Här har du din första kund, säger Michelle.
Jag ser på henne med bedjande ögon.
- Snälla.. jag vill inte, ber jag svagt.
Michelle bara skrattar. Mannen vevar ner rutan.
- Hallå, säger han, det är en tjock, svettig, äcklig man, jag mår illa bara jag ser honom. Här har ni fått nytt färskt kött på marknaden ja.
Han nickar mot mig, jag stirrar skrämt på honom. Michelle puttar mig i sidan. Men jag säger inget.
- Hon kallas "Den tysta", räddar Michelle situationen. Men hon är färsk, pinfärsk, du är den första, så det blir dyrt.
- Pengar har jag ju, skrockar mannen, han tar fram plånboken. Jag kan betala i förväg?
Michelles ögon lyser.
- Visst, ett tusen, säger hon utmanande.
Mannen ler, ger henne tusen kronor.
- Men då hoppas jag att hon sköter sig fint, säger mannen och ser allvarligt på Michelle.
- Jadå, det gör du ju, eller hur? säger hon och ser med genomträngande blick på mig.
Jag nickar lydigt. Jag halvt puttas in i bilen av Michelle. Mannen pratar med mig, jag svarar inte.
Efter ett tag stannar bilen, mannen tar tag i mina axlar, drar med mig in i en liten stuga. Han börjar ta av sig sina kläder, jag håller på att spy. Jag får panik. Försöker att smita. Men mannen får tag i mig, skrattar elakt.
- Du skulle väl sköta dig? frågar han.
Nu gråter jag, jag kan inte hjälpa det. Plötsligt ser jag en pistol som ligger på bordet. Jag tar den snabbt och siktar den mot mannen. Han bara skrattar.
- Du vågar aldrig! skrockar han.
Jag trycker hårdare och hårdare på avtryckaren. Men han har rätt, jag klarar inte av att ta död på en annan människa, inte ens avskum som han. Så jag riktar pistolen mot min tinning och trycker av. Det enda jag känner är smärtan. Sen så är jag död.

Slut.

Kommentera gärna!

Kommentarer - (Snittbetyg: 4.5)

carrou_mrs_cool - 2 aug 06 - 00:45- Betyg: