Att bli förälskad i fel person del 8 ~Frigivning~ |
Ledsen för att den är orättad. Tack alla ni som läser och kommentera! Ni är bäst! ^^
---
Jag planerade att ta mig ut ur rummet, ut ur huset. Men det var ju rena rama labyrinten. Så med andra ord kom jag inte ut, men jag hittade tillbaka till det stilrena rummet. Aimo pratade med Clayton och Karim. De tystnade då jag dök upp i dörröppningen igen. Karim flinade, Clayton skrattade och Aimo höjde ett ögonbryn.
”Bara var tyst okej. Jag måste hem”, sade jag och satte händerna på höfterna.
”Ledsen vännen, men efter vad jag har hört är det en dum idé”, sade Aimo. Jag skakade irriterat på huvudet.
”Nej jag är ledsen men jag ska hem!” Alla ryckte till av min bestämdhet och den lilla fientligheten som smög fram.
”Får jag fråga varför du vill hem?” Aimo tittade bekymrat på mig.
”Jag måste …”
”Vad kan du längta till?” frågade … seriöst! Sötsliskiga ...
”Karim”, sade Aimo. Tjejen backade och höjde händerna. Hon pekade mot Karim. ”Våga inte!” Han gick mot henne, men jag var snabbare.
”Du bör vara tyst!” Mitt humör var borta nu och Zaria var inte här så hon kunde stoppa mig. ”Anledningen till att jag vill tillbaka till mitt hem, tillbaka till Larry …”
”Vänta vem är Larry?” frågade Clayton. Jag suckade.
”Min farbror. Men varför jag vill hem, är på grund av min syster …” Aimo ryckte till.
”Syster? Har du en syster?” frågade Aimo och tittade mot sin son. ”Har hon en syster?” Clayton ryckte på axlarna.
”Ja … Har jag inte nämnt det?” Aimo skakade på huvudet.
”Eh nej. Men hon har en poäng. ”Jag himlade med ögonen.
”Jag vill inte störa er diskussion men jag tänker åka hem till min syster, så om någon av er kan vara så snäll att visa vägen ut”, sade jag och pekade bakom mig.
”Du åker inte dit själv”, sade Aimo. Jag glodde på honom.
”Är du seriös?!” Han nickade.
”Karim och Clayton hänger med.” Jag skulle just ifrågasätta men Aimo höjde ena handen. ”Ledsen Cynthia, men antingen följer de med dig, eller så stannar du här.” Jag suckade.
”Okej, visst. Men vi åker nu”, sade jag.
Jag stod och såg bara skog och en stor byggnad. Ja det var allt jag såg. Karim och Clayton skrattade över något undertiden Aimo öppnade upp och två bilar, två motorcyklar och två fyrhjulingar skinande rena stod upp radade och väntade.
”Vi tar Hummern”, sade Karim och Clayton nickade instämande.
”Killar ni tar fyrhjulingen, Yamahan”, sade Aimo. Bröderna skrattade och jag grimaserade. Så Zaria hade rätt i alla fall. Antingen hade Clayton bil eller motorcykel, han hade båda och en mix. Fyrhjuling. De körde ut den och skrattade. De stannade och vinkade att jag skulle kom fram. Så jag gick fram och tittade bara först under tystnad på den stora maskinen. Men jag klättrade tveksamt upp och satt bakom Clayton. Jag tittade ner mot hans bror.
”Men …” Clayton skrattade.
”Oroa dig inte, han kör sin egen variant”, sade han och vände blicken framåt. Karim klättrade och satt lite sisådär halvt hängandes baktill på fyrhjulingen. Clayton gasade lite då jag tog tag i hans tröja. Han skrattade. ”Vad sägs om att hålla i sig?” frågade han retsamt. Karim skrattade bakom mig och hamnade på marken. Jag var nervös. Kände mig inte trygg utan någon plåt runt omkring mig. Karim klättrade upp på fyrhjulingen en andra gång och kvävde sitt skratt. Jag sneglade bak mot honom.
”Tyst! Jag hatar maskiner, okej.” Men han slutade inte att skratta. Clayton vred sig så han tittade mot mig, funderande.
”Jag får låna din hand”, sade han sedan. Jag rynkade pannan och var dum nog att räcka över handen. Han vände sig igen, tog min hand och drog fram den runt honom. Han tog den andra och lade den över den vänstra. ”Släpp inte”, sade han och vände sin uppmärksamhet framåt. Jag pekade svagt tvärs genom skogen.
”Jag bor åt det hållet.” Hur jag vet exakt förstår ni senare. Han nickade kort och gasade. Jag kramade om honom och önskade … ”Vänta!” skrek jag. ”Du ska väl inte köra rätt igenom, utan hjälmar?!” Karim skrattade bakom mig och Clayton sneglade bakåt.
”Oroa dig inte, det är därför man har fyrhjulingar. Och dessutom, så länge du inte släpper behöver du inte oroa dig om hjälmar. ”Gupp kom. Jag skrek förskräckt till. Jag hade svårt att hålla mig kvar, undrade då hur det var för Karim. En gren kom.
”Herregud!” utbrast jag och vi alla dukade för den utsträckta grenen. Det var inte precis den lugnaste resan. Det skumpade och gungade hela tiden. Flera gånger hotade jag att skrika, men jag lyckades att vara ganska tyst. Visst jag pep lite då och då, men annars var jag ganska tyst. När han äntligen stannade, bakade jag en aning, drog över benen och sedan klättrade ner till marken. Killarna skrattade åt mig då jag lutade mot ett träd. En bit bort låg huset.
”Okej, ni stannar här så hämtar jag Zaria”, sade jag och planerade att gå, men Clayton spärrade av vägen.
”Nej. Vi hänger med.” Jag suckade irriterat.
”Ni stannar. Jag hämtar syrran, ni hjälper henne här ifrån ifall jag måste möta Larry. ” Vilket inte övertygade Clayton.
”Inte en chans. Det är därför vi ska med, ifall han nu … hoppar på dig.” Jag himlade med ögonen.
”Seriöst ska vi verkligen bråka om detta. Det är ju anledningen till att ni ska vänta här. Zaria ska ut där ifrån”, sade jag och pekade mot huset. ”Om det så ska vara utan mig. Hon har varit där tillräckligt länge.” Han skulle just säga emot då Karim skakade på huvudet. Han suckade.
”Visst. Men har vi din syrra och du är kvar hämtar vi dig”, sade han. Jag nickade. Herregud vilken vändning. Både med blygheten. Fast den kommer tillbaka, tror mig. Jag tänker fortfarande åp när mina armar var runt honom, men min syster …
Jag gick sakta mit huset och såg Larry genom fönstret vid köket. Jag smög tyst hela vägen runt, och fram till ytterdörren då den flög upp. Larry kom ut med kniven i beredskap. Han sprang ut, men såg inte mig. Jag hade redan tagit mig in. Han skrek utanför på att jag skulle visa mig. Min syster skrek till och dundrade ner från trappan, antagligen för att stoppade Larry. Jag grabbade tag i henne, höll för munnen och kramade om henne. Rep satt runt henne, tryckte armarna mot kroppen. Sliten och trött slappnaden hon av i mina armar. Larry märket skillnaden och vände sig om, fick syn på oss. Jag ställde mig framför Zaria.
”Ditt djur!” skrek han.
”Var det ditt bästa?” frågade jag. Han sprang mot mig med kniven mitt i ett hugg. Vi splittrades och möttes utanför. Vi sprang bort till dungen några meter från huset, väntade in honom. Han kom springandes, skrikandens och viftade med kniven. Jag gick lugnt mot honom, ifrån min skärrade syster. Jag var förbannad. Han hade bundit henne och gud vet vad. Han höjde kniven och siktade. Mot norra delen av skogen tittade bröderna på och stirrade förskräckt mot oss. Larry var någon meter ifrån mig. Jag blundade och andades in. Kniven blixtrade till och jag böjde mig ner, slog fälle ben på Larry. Han föll mot marken, försökte åla sig fram mot kniven. Jag tog den och hög snabbt med den. Han stirrade skräckslaget mot kniven om var mellan handen och huvudet. Jag hukade mig närmare.
”Våga inte hota mig och min syster igen. För då gör jag samma sak med dig som jag gjorde med mina föräldrar”, sade jag låg. Jag reste mig upp, tog med mig kniven och gick till min syster. Jag skar upp repen och kramade om henne. ”Kom”, sade jag och ledde henne mot bröderna. När vi var halvvägs.
”Du hamnar på psyket igen, flicka lilla!” skrek larry mot mig. Jag log.
”Tro mig när jag säger detta; då lever inte du!” ropade jag tillbaka och gick den sista biten mot bröderna. De var chockad precis som Zaria. Hon facklade med blicken mellan oss. Jag log.
”Jag förklarar sen, men nu tycker jag vi sticker innan Larry ringer psyket”, sade jag. Bröderna skrattade.
”Det är krut i dig”, sade Karim och dunkade mig i ryggen. Okej, inte den reaktionen jag väntade mig. Vi gick under tystnad tillbaka till fyrhjulingen. Hon stirrade på den blåa maskinen innan hon sneglade mot mig. Hon tänkte det jag tänkte först tänkte då jag såg den. Clayton hade både bil och motorcykel i en maskin. Fyrhjuling. Hundskall. Zaria skrek till då jag täppte till munnen.
”Zaria du åker med killarna …”
”Va?!Aldrig att jag lämnar dig ..!” Jag tog hennes axlar.
”Zaria! Jag vet vad jag gör. Åk med dem, jag kommer efter.” Hon började gråta.
”Nej! Jag vägra lämna dig med dem en gång till! Aldrig! Jag förlorade dig näs …!”
”Zaria! Jag gick med frivilligt den gången, för att hålla dem bort från dig. Den här gången är annorlunda. Jag vet hur de arbeta, så snälla lita på mig. Åk med killarna.” Hon skakade förtvivlat på huvudet, men gav upp.
”Men …” började Clayton.
”Nej! Jag vet vad jag gör, jag hittar tillbaka. Åk nu innan de ser er”, sade jag. De gav otroligt nog upp och klättrade upp på fyrhjulingen. Zaria tittade sorgset på mig, ville verkligen inte åka. Jag log mot henne. Motorn startade och de for iväg. Det var jag mot resten. Ensam. Jag vände mig om då hundarna kom springandes. Jag vände mig om och sprang i motsatt riktning.
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | emki - 5 maj 12 - 14:36- Betyg:  | | BRA!!!!!!!!! | | sookisweetie - 2 maj 12 - 22:58- Betyg: | Vill läsa mer! :)
mejla nästa! | | Notchii - 2 maj 12 - 02:29- Betyg: | | Skitbra vill läsa mer!! | | Eme_96 - 1 maj 12 - 21:48 | | bra, mejla nästa |
|
|
|
