Att bli förälskad i fel person del 7 ~På Besök~ |
Tack ni som läser, ni är underbara! Helt fantastiksa kommentarer! Tack! ^^ ( Gå in på heartmagic.blogg.se för att se djupet och skimret av deras ögon, gör dock detta efter ni läst :)
----
Regnet gjorde så mitt hår klistrades mot ansiktet och att mina kläder satt åt. Jag frös och det började bli mörkt. Hemma var lampan tänd i köket och så fort Larry fick syn på mig, ställde han sig mellan mig och Zaria. Hindrade oss från att prata. Han viftade med kniven, Zaria skrek och jag fick ännu en gång springa i skogen med Larry efter mig. Regnet skymde sikten, men jag såg alla stenar, alla grenar, alla hålor, ja jag såg precis allt trots vädret som var emot mig. Larry saktade in men jag slutade inte att springa. Även om hans steg hade tystnad så kunde jag inte sluta springa. Jag hatade världen och den jag var. Jag förlorade min familj fast dem lever. Eller ja, en del av den. Larry hade tagit mig som en egen människa, min tro på mina föräldrar. Ja han har tagit allt, även min syster. Han hade skickat mig till psyket, sagt att jag hotade honom och smög runt på nätterna med knivar. Det skulle jag aldrig göra. Han hade även sagt att jag tog mina föräldrars liv, att det var jag, deras dotter som hade mördat dem. Vad var det han kallade mig, något i stil med att; Hon har blivit totalt galen, hon hoppar runt och skriker. Han kallade mig för ett djur. Ett rabiessmittat djur som behövdes avlivas. Mina ben vek sig och jag hamnade på knäna. Marken var mjuk och sunkig som min hjärna. Jag kunde inte tänka. Jag hade bara en tung huvudvärk, precis som jag fick på psyket. Men fortfarande missade jag något. Huvudvärken blev tyngre och mina ögon gjorde ont. Någon tryckte in dem. Jag vinglade till på alla fyra innan jag hamnade på sidan och tuppade av.
Något mjukt strök mot mitt ben och jag vred mig stelt. När jag slog upp ögonen skrek jag. Fyra par händer höll ner mig då jag försökte ta mig upp, en av dem kände jag igen. Mannen från psyket. Vänta! Nej det var inte mannen från psyket. Bara en vuxen man med en bekymrad min. Vänta! Igen ... Fyra par händer, inte två. Jag tittade nu mot min högra sida. Herre jävlar! Clayton höll fast mina händer ovanför huvudet också han med en bekymrad min. Jag planerade att sparka till mannen, men känslan med täcke mot bar hud hindrade mina planer. Jag kastade en blick runt i rummet. Väldigt stilrent. Någon tavla med tribaler och svartvita konstiga bilder på bland annat päron … Seriöst? Ännu en gång skrek jag. Varför gjorde det så jävla ont i benet …! Jag sneglade ner. Täcket var blodigt just vid skadan på låret. Jag drog mig krampaktigt, jag bara måste ta mig loss! Mannen tittade upp mot Clayton som nickade. Han satte ena armen från axel till axel och den andra vid min mage. Höll mig nere. Vilket inte var så svårt när jag upptäckte vem det var som låg över mig. Jag blev stilla. Han märkte min förändring och kollade mot mig och log. Vilket ledde till en pinsam tystnad och ett nervöst ögonblick. Min mask kom snabbt på plats och jag gav honom en sur blick. Men han log bara mer. Jag höll hårt i min mask. Jag rynkade panna innan jag försökte ta mig loss. Hans vikt hindrade mig enkelt från att knuffa undan honom. Vart var jag någon stans?! Hur kom jag hit?!
Jag tog ett djupt andetag, eller så djupt jag nu kunde med Claytons vikt över mig. Förderede mig för ett val. Jag blundade och skulle just öppna munnen för att skrika allt vad jag orkade, men en hand täppte till och luften pyste sakta ut mellan min mun och Claytons hand. Han tittade bara lugnt på mig. Hela jag reagerade då hans hand var mot mina läppar, att han var nära och tittade på mig med de gröna ögonen. Om hans hund kändes så … Herregud! Seriöst, jag måste skärpa mig! Mannen ställde sig bredvid. Han höjde händerna en aning.
”Kan du lyssna en lite stund, utan att göra min son döv?” frågade han. Jag ryckte till och stirrade stort på Clayton. Okej så det var hans pappa. Han nickade svagt, precis som om det var det jag behövde för att lugna mig. Han släppte mig och jag kunde andas normalt igen. Jag växlade mellan pappan och sonen. Innan jag suckade och väntade. Pappan nickade tacksamt.
”Du vet redan vad min son här heter”, sade mannen och nickade mot sin son som fortfarande stod bredvid … mig. ”Jag heter dock Aimo. Min andra son, Karim, hittade dig för några timmar sedan”, fortsatte Aimo och nickade snett bakom sig. Där stod, antar jag, Karim. Han lutade sig i en dörröppning och tittade upp då han hörde sitt namn. Hans ögon var blåa, mörk topas. Det där skimret, djupet som även Clayton hade. Läskigt. ”Han hittade dig i skogen, ensam.” Jag vände tillbaka min blick mot Aimo. Han sneglade mot mitt ben. ”Jag är väldig nyfiken på vad som hände dig, innan du svimmade? Och varför var du i skogen ensam?” Ett skratt hördes.
”Vad menar du, skulle hon vara med någon i skogen?” Den där jävla sötsliskiga rösten. Den irriterande, förbannande tjejen! Jag satte mig upp. Hon glodde surt på mig. ”Så du är vaken, ser jag.”
”Karim visa henne ut, är du snäll”, bad Aimo. Karim skrattade då tjejen stirrade på Aimo.
”Seriöst!?” Aimo pekade på flickan.
”Nu Karim!” Karim gick mot tjejen som snabbt försvann ut, han följde efter. Hon ville verkligen inte vara nära honom. Aimo vände sig mot mig, väntade. Men dock förgäves. Jag tänkte inte …
”Kan hon ens prata?” frågade han sin son. Båda tittade på mig.
”Klar hon kan, men jag tror inte hon vill det”, svarade Clayton och sneglade på mig. Jag bet ihop.
”Cynthia, du måste hjälpa oss här okej. Var du ensam i skogen?” frågade Aimo. Jag skakade på huvudet. ”Okej, har någon attackerat dig?” Jag började skaka på huvudet men rynkade pannan. Delvis. Aimo suckade frustrerat. ”Jag vet inte vad jag ska ta mig till! Jag …”
”Jag blev jagad, men inte attackerad”, sade jag och båda ryckte till.
”Du blev jagad!?” frågad Clayton chockat. ”Av vem?” Nu tvekade jag igen och slog ner blicken.
”Ingen speciell”, muttrade jag. Jag tittade upp då Aimo drog bort täcket och man såg mitt ben. Mjukisbyxorna var söndriga och blodiga. Såret var blottat, men det var allt man såg av själva benet, resten var täckt med tyg. Jag försökte böja det då han satte ena handen vid mitt smalben.
”Lugn vännen. Jag ska bara titta till din skada som du mystiskt har fått av …” Ett skratt hördes. Tjejen. Aimo suckade.
”Clayton fixa skadan jag ska bara hjälpa Karim”, sade han och försvann. Clayton kom fram till min andra sida, tittade på skadan och sedan på mig.
”Hände samma sak då du fick skadan?” frågade han och började pilla med såret.
”Nästan.” Varför blev jag plötslig ärlig? Det var som jag nu vaknade upp. ”Var är jag någonstans?” Clayton ryckte till av min plötsliga fientlighet. Han tittade en aning chockat på mig.
”Hos mig.” Han kollade ner mot mitt sår, men inte snabbt nog. Jag böjde benet och höll om det. Han kom inte åt skadan. Han lade händerna i sängen och vände hela sin uppmärksamhet mot mig. ”Cynthia”, uppmanade han. Jag svarade med att dra upp det andra benet också och bara tittade surt på honom. Han lutade sig närmare mig, vilade sin vikt mot sängen. ”Sammarbeta med oss. Vad gjorde du i skogen - mitt i natten i regnet - helt ensam?” Jag var nervös över att han var så nära, vilket ledde till att jag hade svårt att koncentrera mig. Han hade hela sin uppmärksamhet mot mig. Hans ögon iakttog mig. Jag vek av med blicken, kunde inte titta på honom. Han fångade min haka och tvingade mig att titta på honom. Ännu närmare var han nu. Min hjärna var i kaos, jag kunde inte tänka helt enkelt. Jag blinkade till och tittade upp, hans pappa stod bakom honom och … väntade? Tyckte han detta var okej? Var han med på det? Vad händer?!
”Vem jagade dig?” Jag tittade ner mot Clayton och just den meningen behövdes för att hypnosen skulle släppa. Jag ryckte åt mig hakan och klev ur sängen fast på andra sidan.
”Inte ert problem”, sade jag och började gå men kom dock inte så långt. Brodern, Karim, stod i vägen.
”Ledsen”, sade han bara. Jag suckade irriterat och vände mig mot Clayton och Aimo.
”Min farbror. Min farbror hög mig med kniven, jagade mig genom skogen och hotade mig.” Tystnaden blev tystare. Inga rörelser.
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | Eme_96 - 1 maj 12 - 12:36- Betyg:  | | Riktigt braa!!! :D:D mejlaaa!! | | sookisweetie - 30 apr 12 - 18:48 | Vad spännande! och så sött.
Mejla när nästa del är ute!! | | maddeemaddee - 30 apr 12 - 15:49- Betyg: | åh, herregud, helt förälskad i den här novellen! riktigt
duktig är du! |
|
|
|
