Dikta.se
kärleksdikter Kärlek dikter om barn Barn dikter om sorg Sorg senaste poesi Senaste senast kommenterade Senast kommenterade
dikter om vänskap Vänskap Rolig poesi Humor övrig poesi Övrigt noveller Noveller slumpa Slumpa fram ett verk

Noveller

Att bli förälskad i fel person del 5 ~En röra~

Denna del uppfattast nog väldgigt grötig, men den ska vara så. För hon själv känner så. Den ska vara lite osammanhängade. Nu har jag varnat er. Tycker detta är den sämsta delen. Men fortsätt att kommentera och kritisera, allt är guldvärt^^ Tack för att ni läser och att ni kommentera!
--



Ny lektion började och alla gick till sina platser. Vad hände? Den konstiga känsla då han rörde vid mig, som om jag var tvingad att berätta. Jag ville berätta. Men samtidigt ville jag ju inte berätta, jag kunde inte. Fick inte. Minnet dök upp, samtidigt som jag ännu en gång hörde surret från bakgrund i mina tankar. Farligt. Vad var det nu igen?

~~~
Doktorn följde efter mannen och kvinna. Han tog tag i mannens arm men släppte snabbt precis som om han hade bränt sig.
”Var försikte”, sade doktorn. ”Hon är lite instabil, lite ofrivillig.” Mannen bara gav honom en irriterad blick, viftade undan honom som en jobbig fluga. Jag satt med armarna om mina ben, med huvudet nere. Då jag hörde mannen tittade jag upp under håret. Förbannad. Mina ögon stirade stint på honom, följde varenda rörelse.
”Vi ska bara köra lite tester”, sade kvinnan. Doktorn tvekade.
”Hon är för instabil för era experi … era tester.” Doktorn kliade sig i nacken. Mannen vände sig och tystade ner doktorn med en enda blick. Han kunde inte prata.
”Det sägs att flickan gjorde det helt själv, utan att ens en gnutta tvekan”, sade kvinnan och tittade på mannen innan hon gav mig en orolig blick. ”Jag vill inte prata ner på någon, men varför skulle flickan ens vilja tänka tanken. Jag menar, det var ju hennes föräldrar …” Mannen höjde handen och tystade kvinnan.
”Underskatta aldrig ett barn med en så hög kapacitet. Det är då de är som farligast, spela omedvetna.” Kvinnan rynkade pannan.
”Ledsen, men jag tror inte att flickan är medveten om det hela …”
”Tvekan min vän, den är farlig. Att falla för ett enkelt ting, att lita på ett enkelt ting! Det blir din undergång! Kan du inte kontrollera händelsen eller det som kommer ur munnen på dig är du lika med död! Kan hon …”Han pekade mot mig. ” … kontrollera detta ting blir hon livsfarlig men också värdelös. Det finns en balans, hitta balansen och du ha kontroll då är du inte bara farlig utan du vet hur du kontrollera dina tankevågor. Du har kontrollen över tinget, har du inte kontroll så blir inte du farlig utan din omgivning blir farlig för dig. Nu!” Han vände sig helt mot kvinnan. ”Ta fram grejorna och experimentera, jag vill ha resultat!” Lika snabbt som han pratade rörde jag på mig. Jag stod bara sådär bakom mannen. Han vände sig chockat om. Innan han skrattade. De kedjade fast mig i min säng, spände fast läderbanden och kollade på klockan. Mannen gav klarsignal åt kvinnan. Doktorn tittade hjälplöst på. Maskiner spann, eller mer surrade. Vilket gav mig tung huvudvärk.
”Kedjor på tredje nivån av värme. Syran är fullt ingång.” Mannen tittade bara på då kvinnan mixtrade med alla sakerna som plötsligt stod i rummet. ”Värmen ökar, nivå fem, sju … tio. Hon är klar!” Mannen pratade med mig men jag uppfattade inga ord, ville inte uppfatta ord. Men jag uppfattade vartendaste ord som lämnade hans läppar.
”Kontrollera viljan och du klara dig fint. Det sticker till lite i kroppen, men inget att vara rädd för. Vi hjälper dig bara. Okej …” Han nickade åt kvinnan som jag antog backade.
”Omgivningen kommer alltid att vara farlig för dig, min vän. Ingen kommer att förstå. Men jag gör. Du kan berätta allt som hände den kvällen. Precis allt. Jag lyssnar.” Mina läppar formade ord, men min tunga gjorde inga ljud. Min röst lämnade aldrig min mun. Jag skulle inte berätta för honom. Han pratade om farligheter för mig, då det är han som var denna farlighet. Varför skulle han annars göra såhär mot mig?
”Styrkan ökar”, sade kvinnan. Mannen suckade irriterat.
”men sänk då!”
”Em, det går inte …”
”Du sade vad?!” Kvinnan och mannen utbyte en varsin blick.
”Värdelöst!” Mannen stängde av maskinerna och allt surrande slutade. Hela min kropp slappnade av. ”Jag ger upp, vad jag än försöker med så får jag inga resultat. Hennes föräldrar är döda, så jag får klara det själv !”Mannen klampade ut ur rummet. ”Vi hämtar henne om tre dagar, jag har bättre utrustning hos mig!”
~~
Lektionen var slut och jag ryckte till. Jag tog tag i mitt huvud. Minnen var så röriga, så luddiga. Jag hänger inte med. Jag … Allt var grötigt, ingeting var sammanhängande. Jag fattar ingeting. Det var som om det fattades ord, händelser. Mina minnen hade stora mörka fläckar, vad är det jag har missat? Hela minnet var hoppigt, helt suddigt. Det enda jag kom ihåg var surrandet som jag mig huvudvärk och snacket om omgivningen, hur farlig den var. Men det var allt. Men … varför surrade det när Clayton var nära, och ordet Farligt dyker upp långt bort. Jag har verkligen missat något. Men vad? Vad är så farligt med omgiviningen? Vad?! Snälla någon hjälp mig!
Kommentera gärna detta verk!
Sätt ett sifferomdöme på verket: (Detta är frivilligt)

Kommentarer - (Snittbetyg: 5)
sookisweetie - 28 apr 12 - 21:34
Vad spännande!!! XD
emki - 26 apr 12 - 20:15- Betyg:
ÄLSKAR!!!!!!!!!!!!!!!!!!
DU ÄR BARA SÅ BÄST!!!!!!!!!!!
hojta till när nästa del är vännen!:D

Skriven av
MyBlackBird
26 apr 12 - 00:27
(Har blivit läst 108 ggr.)
Visa profil
Kommentera detta verk

Anmäl detta verk


Beskrivande ord