så föddes Ines (16 år & mamma) |
Jag är sexton år. Jag är en mamma.
Eller i alla fall snart..
Ja allt beror ju alltid på hur man ser på saken.
------------------------------------------ -------
Jag kommer ihåg det så väl, rädslan över att jag kanske var gravid.
Sexton år. Jag hade skolan att tänka på, hade inte ens gått ut nian.
Men… konstigt nog så var det inte det som oroade mig mest.
Vet inte hur många gånger jag ställde mig själv frågan:
Vad ska mamma säga?
Pappa kändes ändå okej, men mamma…
den tanken snurrade i mitt huvud miljoner gånger.
Sen så var det även de med att jag hade en helt underbar pojkvän, samma fråga där:
Vad kommer han att säga?
Jag började kolla upp och läsa om graviditeter på egen hand,
då jag fortfarande bara smått antydde detta till min pojkvän.
För det klart att jag ville att han skulle veta att det var NÅGONTING som oroade mig.
Men jag var alldeles för rädd för att säga det till honom.
Blev många timmar i gråt & även sömnlösa nätter.
Det kom till den dag då min pojkvän också förstod var det var.
Han lovade dyrt och heligt att stå vid min sida oavsett vad,
och bad mig sedan att göra ett graviditetstest så jag visste säkert.
Minns den dagen lika väl. En måndag.
Har nog aldrig varit så nervös i hela mitt liv.
Kändes som att hjärtat satt i halsgropen och pulsen dånade.
Men med min bästa vän i handen så tog jag mig till mottagningen med tårar i ögonen.
Konstigt nog… så visste jag inte längre vad jag ville att det skulle visa. Visst det vore enkelt om det var negativt. Men … nu var jag ju ändå lite förberedd.
Graviditestet : Negativt.
Bra då kunde jag gå därifrån, veta att det inte var som jag trott och gå vidare.
Det var i alla fall vad jag trodde. Min pojkvän trodde det samma.
För han verkar ha glömt det nu.
Men nej, känslan släppte inte, jag läste om saker jag tyckte att jag behövde veta.
Satt uppe på nätterna, grät och skrattade.
Trotts att testet visade negativt så växte något inom mig. I hjärtat.
Jag blev mer och mer säker på min sak.
Jag drömde först en natt… och sedan flera nätter.
Om en flicka, om hennes klingande skratt, och om hennes tårar.
Flickan hette Ines. Hon var min. jag hade blivit mamma.
Folk må tro vad de vill. Men jag kände och känner än idag hennes närvaro, hennes andetag, hennes skratt…
Det var eller är ingen fantasi. Jag fick förbereda mig för hennes ankomst till världen.
Hon finns. Hon verkar lika glad och nöjd med livet som hon i drömmarna fått mig glad.
Utan den pojkvän jag haft så hade jag antagligen inte kunnat förbereda mig för det här.
Och då hade jag inte haft den möjligheten att få känna den här glädjen som jag ofta gör.
Han är värd ett stort tack.
Så… det graviditets testet förblir alltid negativt. Men så föddes Ines.
& jag är ganska säker och hoppas innerligt att hon en dag får födas om.
Så att även andra får ta del utav henne.
|
| Kommentarer | | SaalosDotter - 25 apr 12 - 20:55 | | tack :) | | TH-Lower - 25 apr 12 - 20:03 | | Wow, vilken cool text. Verkligen fin! |
|
|
|
