Som en skugga i natten |
Erik stod utanför sitt hus på terassen, han drog ett djupt andetag av den friska och ljuva höst luften, det var kyligt i luften och det hade börjat skymma. Erik tänkte tillbaka på tiden när det ännu var fullt liv i det gamla huset. Den tiden då Erik och hans fru Elin brukade sitta framför brasan de sena höstkvällarna med varsit glas vin, där brukade de sitta och bara lyssna på när vinden vinde runt knutarna på stugan. Det var den tiden då hon ännu kunde höra honom, se på honom och känna honom, nu kunde hon inte det längre. Erik hade gått bort för två år sedan , men han var fortfarande inte redo att lämna sin älskade Elin. Han ville veta att hon mådde bra före han var redo att ge sig av, varje kväll satt hon i hans gamla fåtölj och tittade på fotografier och grät.
Det plågade verkligen Erik att se sin kära så ledsen, om han ändå bara hade kunnat gå och hålla om henne och säga åt henne att allt skulle bli bra igen. Erik ville få se Elin le och skratta precis som förut , han hade inte hört hennes underbara skratt sedan den dagen då cancer tog hans liv för två år sedan. Erik hade försökt på alla sätt och vis få Elin att förstå att han fortfarande fanns kvar och vakade över henne att hon inte behövde vara ledsen.
En tid brukade han lämna en vit lilja på hans sida av sängen som hon såg då hon vaknade. Precis som han brukade göra förut när han fortfarande levde, alltid när han steg upp för att åka till jobbet lämnade han en vit lilja åt henne på hans sida av sängen, men nu när han gjorde det, slutade det alltid med att hon blev rädd. Om han bara skulle kunna skulle han skrivit ett brev åt henne och förklarat allt för henne, men när han hade dött hade han helt tappat skriv förmågan han hade ingen aning om hur man skrev längre.
Tiden gick, timmarna blev till dagar och dagarna blev till månader. Erik kunde se att hans kära blev allt sämre och sämre och att se henne så sjuk och ledsen värkte i hela Eriks själ.
En kylig vinterkväll stod Erik på terassen, han kände hur tårarna brände i hans ögon, Elin blev allt sjukare och sjukare. Han stod och funderade över vad han skulle kunna göra för att lindra hennes smärta. Hans tankarna blev avbryten att en kvinna sade hans namn, Erik vände sig hastigt om, där stod hon och log och tittade honom rakt i ögonen. -Elin, harklade Erik ur sig. -Jaa, svarade Elin med tindrande ögon. Erik förstod inte hur hon kunde se honom, tills det gick upp för honom. -Du är död, fick Erik fram, med en förvånad blick. Elin log när han sade det och sträckte fram sin hand. -Nu kan vi vara tillsammans igen, sade Elin lyckligt. Erik tog tag i hennes hand, kände hur en värmen spred sig i hans själ, han kunde känna och hon kunde känna honom, nu skulle allt bli bra. Plötsligt öppnade sig ett stort ljus ovanför dem. -Ser du ljuset Elin? frågade Erik ivrigt. -Jaa, det gör jag, svarade Elin som var helt uppslukad av det underbara ljuset. De höll varandra fortfarande i handen, och tittade in i varandras ögon. -Jag älskar dig, viskade Erik till Elin. Elin log och tillsammans klev de båda in i ljuset.
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | | _michelle_ - 1 maj 12 - 16:40 | | aaaw, tack ska du ha! :) | sookisweetie - 1 maj 12 - 11:29- Betyg:  | | jag blev helt uppslukad! så bra skrivet. |
|
|
|
