Ni mina demoner gör inte livet lättare |
Ni mina pinande demoner, snälla jag ber er sluta pina mig, sluta driva vassa pålar igenom min kropp och sluta penetrera mina lemmar med era vansinniga och genomträngande blickar. Låt mig vara era vidriga bestar,jag ber er. Jag har aldrig förtjänat denna domen som föll plötsligt och utan pardon, i vilket fall så måste jag ha gjort det grövsta av brott för att förtjäna detta vidriga straff. Ni mina inre demoner borde veta bättre än att konstant pina mig i mina smärtsamma kval.
Ni borde veta bättre, ni borde veta att ingen man levande eller avliden förtjänar ett straff som detta. Förlåt mig då jag i min egen förvirrade dårskap förargat er och väckt vredet ert efter över tusen år av slummer. Förlåt! Då jag i min dårskap inte förstod tecknen,era varningar och visdomsord. Om förlåtelse vill jag bedja, ty min dårskap drev mig förtvivlan och mitt liv föreföll övervägande missärt. I min melankoliska vånda så kände jag icke längre någon större mening att vistas i detta helvete. Men mina herrar jag ber er att sluta driva dessa nålar i mitt skinn, då jag i min nyfunna vishet avsevärt förbättrat min egna världsbild och meningen med detta livet åter bragds till min vetskap.
Varken död eller levande kommer jag någonsin vara otacksam för min egna existens.
Men ack er mina demoner gör inte livet lättare att uppskatta.
|
|
|
|
