Att bli förälskad i fel person Del 4 ~Flash~ |
Ursäkta att den inte är rättad. Kritisera och kommentera gärna ^^
---
Hans tunga steg överröstade mina lätta i tystnaden. Mina hjärtslag satt i öronen och hans ögon brände min nacke och min rygg. Hans flåsande tydde på att han var nära, riktigt nära. En blixt framför ögonen skapade kniven i hans hand. Mina flip flop smattrades mot hällarma då jag lyfte på fötterna, Larrys tunga kängor pressades ner mot marken för varje steg han tog. Jag tittade ner mot marken då asfalten blev till grus, jag tittade upp och såg skogen. Träden skymde månen och där med dämpade ljuset. Skogen blev mörkare ju längre in vi sprang. Jag sneglade bak och såg ilskan i Larrys ögon. Jag vände snabbt blicken framåt och försökte få mina ben att springa fortare. Larrys flåsande jagade in mig i mörkret och in i mitt minne.
~~
”Hon bara sitter där?” sade doktorn. En undersköterska kom in och gav doktorn en mapp.
”Hon äter inte, pratar inte, hon sover knappt”, sade hon och båda kikade in i cellen jag satt. Allt var kalt. Kakel väggarna var vita, det ekade i korridoren och i rummet. En hög säng stod med ena kanten mot en av de kalla väggarna. Taket var vitsmutsigt, grått kanske, betong eller något annat starkt. Dörren var skinande metall med ett fönster i mitten av den. Lika stor som en 32 tums tv. Galler framför, självklart. Under fönstret satt en mörk trälucka, tillräckligt stor för att knuffa in en bricka med någonting på. Men tillbaka till sängen. Hade metall balkar hela vägen runt, men kedjor hängandes. Läder band och massa annat konstigt. Jag brydde mig inte. Jag satt som vanligt i fosterställning mitt på sängen i mitt vita långa linne, jag kallar det för nattlinne, men som sagt jag bryr mig inte.
”Det är inte så konstigt”, började doktorn. ”Hon har varit med om en hel del.” Undersköterskan gav mig en bekymrad blick.
”Vi kan väl inte låta dem ta henne, eller?” Hon var orolig, kanske till och med rädd.
”Jag ska se vad jag kan göra …”
”Experimenten på de unga är inte så … klena precis”, sade sköterskan och de kastade en sista blick mot mig. De började traska genom den tomma korridoren. Deras skor ekade mellan väggarna tillsammans med deras röster.
”Jag ska försöka att rädda flickan … om jag kan.”
~~
Jag missade den låga grenen och m ina ben slog undan för mig. Jag fick göra ett litet grodliknande hopp för att inte hamna på marken. Jag hoppade över sten efter sten för att försöka sinka Larry, men han var tappert efter mig. Klev över håll i marken och klättrade över kullar Jag ramlade och rullade runt några varv innan Larry satte foten i magen på mig. Jag var nere för räkning. Han satte handen över brösten och höjde kniven som siktade mot mitt ben, jag lyckades att vrida mig men jag kände smärtan genom hela kroppen då kniven träffade lite vid sidan av benet. Jag sparkade iväg kniven som satte sig i ett träd en bit bort med en enkelt duns.
”En lätt match!” sade han och slog ut mig ur mitt medvetande.
Skolmorgonen började med att jag vaknade med ett ryck med att läraren stod framför min bänk. Hon gick vidare och fortsatte att hålla lektionen. Jag tittade bak mot min syster som tittade ängsligt på mig, men jag skakade på huvudet. Rasen kom och alla gick och gjorde sitt. Jag gick sakta fram till Zaria, smått haltande och lutade mig befriande mot hennes bänk. Skadan var inte stor, en lite skråma på låret. Men det var ömt och satt så pass nära knät att det gjorde ont när jag gick. Men det skulle gå över under dagen eller dagen där efter så lite skada är det. Eller ja jag tyckte i alla fall att den var lite, jag menar Larry har gjort värre saker med mig och min syster. Lina gick förbi.
”Svårt att hänga med?” frågade hon skrattandes och gick vidare. Jag tittade på min syster.
”Jag mår bra Zar, jag lovar. Lite trött bara”, försökte jag övertyga henne. Hon skakade på huvudet.
”Jag tror dig inte …” Hon hade höjt rösten men tystnade då vi fick sällskap. Clayton stod bredvid oss. Zar tittade bedjande på mig, men jag skakade bara på huvudet.
”Nej!” Clayton tittade mellan oss innan hans ögon kramade om mina.
”Vad har hänt?” frågade han och nickade menande ner mot mitt ben. Jag skakade ännu en gång på huvudet.
”Jag gjorde bara illa mig när jag joggade”, ljög jag. Han höjde på ögonbrynen och nickade.
”Jaså? Antar då att du gillar midnattsrundor”, sade han och gav mig en blick som sade inget annat än att han inte trodde på mig.
”Faktiskt, jag är väldigt pigg på nätterna.” Han nickade. Han trodde definitivt inte på mig.
”Jaså du?” Jag bet mig i läppen. Han kom närmare och rörde vid min arm.
”Berätta vad som har hänt”, sade han och släppte inte min blick. Jag var nära på att berätta, men en seg tanken surrade i bakgrunden. Farligt. Jag hade svårt att koncentrera mig, men jag skakade bara på huvudet.
”Jag sade ju att jag var ute och joggade.” Han suckade och höjde på ögonbrynet. ”Mitt i natten, ja det gjorde jag”, svarade jag en gnutta irriterat och fick loss min arm.
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 4.7) | Notchii - 24 apr 12 - 00:46- Betyg:  | | Mejla nästa :D | | sookisweetie - 23 apr 12 - 20:21- Betyg: | Ja, usch för Larry.
Vad spännande med Clayton!
Mejla gärna mid när nästa del är ute! :) | Eme_96 - 23 apr 12 - 19:07- Betyg:  | | Du tjänar på att läsa igenom texten en extra gång innan du lägger ut den! ;) annars är den väldigt bra och du får gärna mejla när nästa del finns ute! |
|
|
|
