En kalla vinterdag |
Det var en kall och mörk vinterdag, snön låg alldeles vit och orörd. Vinden var isande kall och tog tag i de snötäckta grantopparna. Roxy tittade ut genom köksfönstret och en tung suck kom ut ifrån henne. Som om något hade gått sönder inom henne. En blöt liten nos trycktes mot hennes fot och hon mins med en gång att det var hennes tur att gå ut med Nora nu. Hon öppnade ytterdörren och Nora började genast dra i kopplet. Det var bara till att smälla igen ytterdörren och följa efter Nora som ville ut.
Ute kysser den iskalla vinden Roxys kinder och näsa. Precis som en kall hand tar på ens varma hud. Roxy är i sina egna tankar och hon hör bara på avstånd Noras flåsande och ljudet av hennes skor som knarrar i snön. Det var ett annat ljud. Men hon brydde sig inte om det. Hon tänkte” jag inbillar mig det”
Hon forsätter i sina funderingar. Hon kom till en del av vägen som inte var upplyst av gatlyktor och med ens känner hon att hon inte var ensam. Hon stannade upp och tittade efter Nora men hon var borta. Det hon höll i handen var bara ett avskuret hundkoppel som vinden lekte med. Hon kände att hon inte var själv. En kall hand tog tag i hennes axel och hon vände sig om och stirrade in i två iskalla blåa ögon. Hon kände igen ansiktet. Det var han. Hon ville skrika men det gick inte, han hade ett bra grepp om henne. Ena handen hade han satt framför munnen och han viskade i henens öra ” Titta mot trädet där borta, ser du vad som hänger där? Roxy tittade åt de hållet som han pekade mot och där hängde Nora i en snara. Roxy blev alldeles kall inomnords och tårarna började rinna längs hennes kinder. ”Så går det för dig om du inte gör vad jag säger fattar du det din lilla skit? Du trodde att du var så smart som lurade mig? Du äcklar mig, vet du det? Medan han sa dom orden bet Roxy honom i handen så att det började blöda. Han skrek och hon kom los. Men hon hann bara en liten bit innan han slet tag i henne igen och drog ner henne i snön.
Där låg hon på rygg och de enda ljudet som hörde var sitt hjärtas dunkande och utav hans flåsande ljud som ökade hela tiden. Det gjorde vansinnigt ont i hennes underliv och i henne. Hon ville skrika men skriket hade fastnat i halsen. Efter ett tag så slutade flåsande ljudet. Det blev kallt omkring henne. Kyla slöt sig omkring henne som en kall lovikkavante. Hon ville titta upp mott stjärnhimlen men istället för stjärnor ser hon in i de iskalla blåa ögonen.
|
|
|
|
