Föralltid borta (del 3) |
"Jag hatar dig. Du är så jävla trög. Skaffa ett liv, ditt
miffo. Åh idiotiska pucko."
Så många elaka ord. Så hemska meningar. Så innerligt avskyvärda
tankar.
"Jag lånade lite pengar. Oj, den där behöver jag! Tack för
att jag kunde ta din tröja. Just det, här är din dagbok."
Så många otrevliga handlingar. Så många fruktansvärda
beteenden.
Jag vet. Innerst inne vet jag. Att jag sårade dig. För du var
lillasyster. Och jag var större. Starkare. Smartare. Det
var i alla fall det jag trodde. Och du sa aldrig ifrån. För
du var jämt den snälla. Fast jag kallade dig feg. Och dum.
Eller varför inte efterbliven? Nu när vi ändå håller på.
Jag förstod. Såklart. Att du blev ledsen. Det var ju därför
jag var elak. För att förstöra. Och bli glad själv. Just då
tyckte jag att det funkade. Du blev ju nedslagen och tyst.
Och jag fick njuta av det. För det var så jag höll på. Och
ingen anmärkte på det. Så jag fortsatte. För jag var ju nöjd
med situationen. Det var ju det viktiga.
Men jag insåg tillslut. Att det var jag som var idioten. Men
då var det för sent. Då satt du redan där med pillerburken
i händerna. Med uppspärrade ögon. Och ett brev på skrivbordet.
Ett brev som inte gjorde saken lättare.
Du ville ge oss ett uppvaknande.
Och ja. Lillasyster. Ett uppvaknande. Det fick vi.
Från början fanns det inte en del 3. Men jag kände att det
behövdes en fortsättning. Den här är inte alls lika genomtänkt
och finslipad. Men det är nog så jag vill ha den.
Säg till om fler delar önskas.
|
| Kommentarer | | Safir - 13 maj 12 - 21:39 | | Du skriver fantastiskt, Louise, oavsett vad du skriver =) | | martobicat - 17 apr 12 - 23:49 | | ja, eller annan novell. |
|
|
|
