Från botten till toppen, och tillbaka igen! del 3 |
Alla tittar när jag vandrar genom psykets korridorer än en gång, Dom hälsar som om det här var något jävla hotell. Men det är som mitt hotell.
Det hade gått en vecka sen den där festen på stranden. Då Nicke stal min oskuld. Johanna hade nästan slutat prata med mig, Hon ignorerade mig i korridoren och vägrade svara på tilltal. Jag hade ingen aning om vad jag gjort henne.
- Johanna, Snälla prata med mig! flåsar jag då jag sprungit ikapp henne upp för trappan.
- Dra åt helvete! Skriker hon. Du snackar så mycket skit Alex, Du är patetisk.
Jag hann inte svara förrän hon sprang sin väg. Själv stod jag kvar som ett frågetecken, Jag visste inte vad hon pratade om. Vad hade jag sagt? Vad hade jag gjort?
Resten av dagen satt jag på en toalett och grät.
Hemma var det kaos som vanligt. Mamma hade inte orkat städa upp sen festen i onsdags, och ikväll var det dags igen. Min lillebror hade tur, Han var hos sin pappa i helgen. Själv hade jag ingen aning om vad jag skulle göra. Johanna vägrade prata med mig, och jag hade ingen annan vän. Jag smög in i köket, stal en av mammas alla vinflaskor och gick ut. Men vart skulle jag gå?
Jag tog bussen in till stan, och väl där så satte jag mig utanför stadskyrkan och öppnade vinflaskan. Det tog inte lång tid innan flaskan var slut och jag däckade.
Jag vet inte vad jag tänkte på när jag satte mig utanför en kyrka och drack alkohol i min ensamhet. Jag vägrade inse att jag hade alkoholproblem. Jag tålde inte mycket sprit vid denna ålder och jag minns inte så mycket av kvällen heller, förutom när jag satt i polisbilen.
- NEEEEEEEJ! skriker jag åt kvinnan som sitter och håller i mig i baksätet. Ni kan inte köra hem mig, Hon slår ihjäl mig. Snälla, INTE hem.
- Snälla Alexandra, börjar hon. Du måste förstå att vi inte kan lämna dig stupfull utanför en kyrka. Du är minderårig och din mamma har ansvaret för dig.
- Jag hatar er och jag kommer aldrig prata med någon av er igen. Jag tittar rakt in i hennes ögon med ilska i mina. Hon är tårögd. Helena som hon heter, tar min hand i sin när vi svänger in på våran gård.
- Det kommer bli bra, jag lovar. Säger hon innan mannen som kör bilen öppnar min dör och går in med mig.
Jag trodde mamma skulle slå ihjäl mig, Men istället kom ingen reaktion alls. Just då var jag glad, överlycklig över det, Men nu i efterhand gör det ont. Hon brydde sig inte. Hon struntade i att hennes 14åriga dotter blir poliseskorterad hem full som ett svin.
Tårarna rinner igen och jag lägger ifrån mig pennan. Jag älskar min mamma, vi har en bra relation idag. Men vi har aldrig någonsin pratat om känslor i våran familj.
När Helena lovade mig att allt skulle bli bra, så skrattade jag inombords. Men på måndagen fick jag ett samtal, Det var från Barn och ungdomspsyk (BUP) och tydligen så hade Helena fixat en kontakt åt mig där.
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | | maddeemaddee - 1 maj 12 - 21:31 | riktigt bra skrivet! du får gärna skriva när nästa kommer
ut! :) | | Caarr00 - 28 apr 12 - 19:26 | | Det kommer efter helgen, jag lovar! har haft fullt upp denna vecka :) | umea12 - 26 apr 12 - 12:59- Betyg:  | | Fortsätt skriv, längtar tills nästa kommer ut! kram | | Caarr00 - 19 apr 12 - 21:17 | Självklart! Ligger dock sjuk just nu, så har ingen ork. Men till helgen lovar jag :)
Tack för att du tycker om den:) |
|
|
|
