Dikta.se
kärleksdikter Kärlek dikter om barn Barn dikter om sorg Sorg senaste poesi Senaste senast kommenterade Senast kommenterade
dikter om vänskap Vänskap Rolig poesi Humor övrig poesi Övrigt noveller Noveller slumpa Slumpa fram ett verk

Noveller

Du hade ingen aning del 3 ~Utflyktens Olycka~

Denna händelse är en händelse som hände mig och en kompis och vår klass
--
---- ----
Se bortom det du ser
Tro inte på det yttre
När du inte vet det inre
---- ----
Fredag. Idag var det fredag. Alla åkte bussen till skjutbanan, ja det var vår utflykt. Dagen flöt på alla åt, skrattade, sköt luftgevär … men mer än så hände inte förens lärarna stannade vid en sjö. Toppen vi skulle paddla kanot. Jag och Melissa paddlade under tystnad bakom alla andra. Som jag ville ha det. Hon protesterade inte när jag ställde mig längst bak. Alla kanoter var i och vi paddlade på. Vattnet kluckandes mot kanotens plåt. Vinden blåste lätt i vårt hår och svalkade oss mot solen och dess reflektion i vattnet som bländade oss då och då. Fridfullt. Elinor, en grupp andra tjejer och några killar fjantade sig och fastnade i en ström som drev dem längre bort från det glesa ledet vi hade. En såg dem. En kille som testade en kajak, man paddla ensam då. Jag tittade bak mot Melissa som skrattade åt Elinor som ställde sig upp i kanoten och ropade åt killen i kajaken. Jag tittade bort mot dem just när kajaken slog runt.

Det var som allt blev knäpptyst. Han kom inte upp igen. Jag doppade handen i vattnet.
”Fy fan vad kallt!” utbrast jag och drog åt mig handen. Herregud! ”Melissa håll emot strömmen, vi måste hjälpa dem!” ropade jag och paddlade på. Vi kom snabbt in i strömmen som gav oss extra fart. Elinor skrek flera gånger ner mot vattnet. ”Melissa var beredd, håll emot nu!” ropade jag och paddlade bakåt för att få kanoten stilla. Hon höll hårt emot. Nu var det en kamp mellan naturen och vår styrka. Adrenalinen gjorde så allt runt omkring oss försvann. Det var bara kanoten och … Upp kom Scotts huvud. Jag lade bak min paddel i kanoten, tittade mot Melissa som nickade. Jag tog tag i kajaken och paddeln. Scott hade en hand på kajaken som extra flyttstöd. Han blev snabbt vit. En chock. En liten ö var kanske 10 meter ifrån oss. Det var hans mål. ”Melissa paddla mot ön, nära Scott!” ropade jag bak mot henne och höll fortfarande i kajaken. Hon fick kämpa. ”Elinor ta andra sidan och paddla mot ön!” Så två långa minuter gick då han simmade mot ön, skakade och blev mera vit. Vi nådde ön. ”Elinor ni hjälper honom upp och får honom varm, jag och Melissa tar kanoterna och kajaken!” Scott kravlade sig upp på ön och gick fort mot öns andra sida. Den vara knappt 10 meter från sida till sida. Jag och Melissa drog upp de tunga kanoterna och kajaken upp på ön. Elinor och hennes killkompis gick efter Scott. När vi kom dit drog Scott av sig de blöta kläderna. Elinors killkompis tog av sin tjocktröja, jag tog av min och killkompisen tog av sina skor och strumpor. Vi täckte Scott med alla överflödiga kläder vi hade. ”Melissa du har väl mjukisar under dina regnbyxor.” Hon nickade och drog av dem, på med regnbyxorna igen och Scott tog mjukisarna. Vi alla satt och försökte få upp blodcirkulationen. Jag tittade mot skogen där alla 52 elever sprang mot bryggan och så nära kanten de kunde. Han kunde faktiskt ha drunknat. Det var hemskt att se det. Riktigt hemskt!

Vi ägnade all vår uppmärksamhet åt att värma Scott att vi ryckte till när vi såg vår idrottslärare och en klasskompis vid kanten av ön. Läraren kom snabbt upp och tog en titt på Scott.
”Vill du paddla själv?” frågade han. Scott reste sig och satte sig under tystnad i kanoten med vår kompis, paddlade tillbaka mot bryggan. Starkt av honom att paddla när han har varit så nära att … drunkna. Vi andra bar över de tunga kanoterna till andra sida, för att slippa strömmen. Läraren tog kajaken. Vi kom till strandbanken och såg Scott sitta vi elden. En av hans kompisar hade med sig extra kläder som han kunde byta till. Sedan fick han skjuts hem. Men innan dess kom han fram till mig och Melissa. Tackades oss för allt innan han försvann in i bilen. Dagen blev så annorlunda. Alla pratade om händelsen.

---

Detta hände för ungefär ett år sedan, jag tror att han hade turen med sig för han var en simmare, tävlar och så. Skillnaden mellan denna novell och händelsen är namnen, men här slutar likheterna från verkligheten

Kommentera gärna vad ni tänker^^
Kommentera gärna detta verk!
Sätt ett sifferomdöme på verket: (Detta är frivilligt)

Kommentarer - (Snittbetyg: 5)
FejkatLeende - 17 jun 12 - 16:13- Betyg:
Asbra. Älskar ditt sätt att skriva! Maila nästa!
sookisweetie - 2 maj 12 - 23:14
oj. vad hemskt. men tur att han klarade sig...

Skriven av
MyBlackBird
16 apr 12 - 21:16
(Har blivit läst 71 ggr.)
Visa profil
Kommentera detta verk

Anmäl detta verk


Beskrivande ord