Från botten till toppen, och tillbaka igen! del 2 |
Det var ungefär vid den här tiden som jag började hamna i dåligt sällskap med dåliga vanor. Förutom att jag började odla ett alkoholmissbruk så hade jag även hittat rakbladens kraft. Dom som aldrig skurit sig kommer aldrig få uppleva eller förstå känslan när man ser blodet rinna och ångesten försvinna. Jag menar absolut inte att det var ett bra sätt, utan tvärtom. Det är så beroendeframkallande och ångesten blir värre några minuter senare. Sen att ärren alltid finns kvar, Det är inte det roligaste. I början är dom vackra. Dom visar vem JAG är och hur JAG mår, men sedan blir man äcklad av dom. Dom representerar bara dåliga minnen som man aldrig kommer kunna glömma.
Jag var fast i en ond cirkel!
Än en gång satt jag med pennan i högsta hugg och tittade ner i papperet.
Jag satt på fönsterkarmen och tittade ut på några killar som spelade basket. Dom skrattade och såg ut att ha så roligt. Själv satt jag bara här och väntade på Johanna. Det var fredag och vi skulle till Nicke och festa.
- Alexandra! Ropar min mattelärare. Du har väl idrott nu?
Jag vänder mig om, tittar på henne i några sekunder för att sedan fortsätta stirra ut genom fönstret. Jag hörde hur hon suckade och gick sin väg igen.
- Ni bryr er ändå inte. Viskar jag för mig själv.
Jag stoppar ner handen i fickan och känner det vassa rakbladet mot min hand. Men innan jag ens hinner tänka tanken så kommer Johannas klass ut från klassrummet och Johanna kommer springandes till mig.
- FEEEEEEEEEEEEEST! skriker hon och ger mig en kram.
Jag tar henne i handen och vi springer ut.
- Jag kommer till dig vid 6 så gör vi oss i ordning tillsammans. säger jag innan jag hoppar av bussen.
Hon ger mig en slängkyss och jag börjar vandra hem till kaoset.
Direkt jag öppnar dörren känner jag en doft av sprit. Jag tittar på klockan och blir förbannad över att hon börjar supa så jäkla tidigt. Lillebror har ju inte ens kommit hem från fritids än.
- Alexandra, sluddrar mamma. Kan du fixa lite käk åt din bror innan han kommer hem.
- Självklart! men jag ska bara duscha först. svarar jag.
Jag låser in mig på toaletten och plockar upp mitt älskade rakblad ur fickan.
- Äntligen! Viskar jag tyst. Sedan trycker jag det mot armen och gör ett snitt. Det svider, blodet rinner och jag bara njuter. Jag sätter mig ner, lutar mig mot väggen och ler. Ikväll ska jag festa och ha kul!
Klockan började närma sig halv sex och jag började göra mig klar för att åka till Johanna.
- Kan du inte vara hemma med mig ikväll?
Det var min lillebror som kommit in i mitt rum.
- NEJ! ryter jag och går förbi honom.
Jag lämnar honom där med tårögda ögon.
Det gör ont att minnas. Jag känner mig så dålig. Jag vet inte hur många gånger min lillebror kom ner till mig på kvällarna och ville sova hos mig för mamma hade tagit hem någon ny karl. Och jag höll på att hamna exakt där min mamma var. Där jag INTE ville hamna.
Vi var ute och festade denna kväll. Vi grillade, drack och vissa av oss rökte hasch. Jag skulle självklart vara cool så jag var en av DOM som rökte på. Jag var helt borta och kunde inte hitta Johanna. Istället kom Nicke och tog mig i handen.
- Vi går och letar i skogen. Föreslår han. Johanna kanske är och kissar.
Jag följer motvilligt med honom. Han går ganska långt in och jag inser att det är något som inte står rätt till, men gör inget motstånd, Än.
- Du är så vacker! Säger han och trycker upp mig mot ett träd och försöker kyssa mig.
- Snälla sluta. säger jag och känner hur tårarna börjar rinna.
- Håll käften! Ryter han. Du är en äcklig hora och jag ska knulla sönder dig.
Jag storgråter när han kastar ner mig på backen, drar ner mina byxor och våldtar mig. Den varade bara i 20 minuter, men det kändes som en evighet. Jag vågade inte säga ett knyst, Jag bara grät. När han var färdig stoppade han ner mina trosor i sin egen ficka och gick skrattandes därifrån.
Än en gång fick rakbladen bli min flykt från smärtan, och jag fortsatte festa som om inget hade hänt.
Jag minns våldtäkten så väl än idag. Hur han trängde sig in i mig, tog mina underkläder och gick skrattandes därifrån. Jag kände mig smutsig, äcklig. Jag kände mig som en hora.
Jag vågade aldrig anmäla honom. Han fick inget straff för det han gjorde. Han stal min oskuld och den kommer jag aldrig få tillbaka.
Jag tvekar när jag lämnar blocket till Paula. Vill jag att hon ska veta detta? Kommer jag klara av att någon annan vet vilken äcklig hora jag var?
Hon ler, nickar och säger att det kommer bli bra.
Jag litar på henne. Hur kan jag göra det efter alla svek jag varit med om under alla dessa år?
|
|
|
|
