Ett sprucket folk - Prolog. |
Skaparens ord:
Titeln är än inte fastslagen, den heter mest detta just nu för att den ska få en titel xD. Allt detta handlar om när den "vanliga" alvrasen av genetiska skäl och händelser grenas av till att skapa de tre andra alvraserna. Skogsalver, svartalver och högalver. Detta är än så länge prologen, men kapitel ett kommer inom kort. :)
----
Doften av nybakat bröd ringlar i vinden och morgonsolen värmer genom gardinerna. Det är tidigt och kvällens regn ligger samlat i små pölar och skapar leriga vägar.
Luften är kall.
Höns kacklar sömnigt när någon invaderar deras hem och plockar åt sig deras ägg. När solen visas hel precis ovanför horisonten är det redan fullt på marknadsplatsen. Bröd köps, boskap byts och samtal pågår. Morgonmarknaden mitt i veckan är alltid full. Allt från bröd och ägg till magiska brygder köps och säljs.
Vid byns kyrka sitter denna morgon en lapp. Skriven i mycket ädel stil. Högalviska. Ett alvmål endast adeln använder regelbundet.
”A’erlem!
Jeorchsam’t la irtetos. Meckofater’kar. Herolarsté mé ramroeversitk. Alvsrid’re, morckmér lár. Otróvrt, maret’da. La mervet zéptrou, tru’ek.”
Papperet på tavlan avslutas i stor stil med:
”Vom’lacht. Seph’lacht.”
En mycket liten flicka står framför tavlan och plaskar lätt med fötterna i pölen framför henne tillsammans med ett stadigt tag om en grå och daskig klänningskant med ena handen. I andra kläms en långörad docka som själv lätt nuddar det mörka vattnet under sig. I det mörka vattnet så gungar hennes spegelbild och de ljusa ögonen lyser starkt. Två fingrar letar sig in i hennes hand och hennes mor kniper tag lite runt den lilla handen.
"Kom, Jovir. Vi går vidare till marknaden." Hon ser upp på sin mor som vänder sig mot marknaden och går mot den stora folkmassan och de små, små husen med enkla tak. Hon vänder sin blick tillbaka mot pölen igen och vinkar lite lätt med handen som kniper tag runt dockan. Trots morgonkylan spreds sig ändå en värme bland det enkla folket i byn när de tillsammans samlas på en annars tom och lerig plats i mitten av byn. Men denna tomma plats är näst intill överbefolkad, precis som varje onsdagmorgon. Plötsligt så kan man genom byn höra glada tjut och glada färger dansar mellan solens strålar och skuggorna av stånden.
Tillammans med jublet så känner man en mängd söta dofter. Hela marknaden är en enda stor kaskad av färger, dofter och smaker. Framför en skara av barn så står en ung magiker. Ur händerna så skiner starka färger som med några simpla handrörelser formar sig till djur i en skog. Hans mörka men mjuka röst påbörjar en saga. Och de små barnen lyssnar med uppspärrade ögon. Bland barnen sitter en mycket speciell liten flicka.
"Hör på mina ord, barn. Detta är berättelsen…" Jovir försvinner plötsligt bort och stirrar tomt bakom mannen framför henne. Bakom honom ser hon något stå och titta på henne. I skuggan av ett parti träd skymtar två mörkgröna ögon lysa skarpt. Nyfiket reser hon på sig för att försöka se bättre.
Med lätta steg smyger hon iväg mot trädpartiet.
Det är kallt i skuggan och kvällens regn trycker igenom mellan gräset och kyler under fötterna. Hon trycker dockan tätt intill bröstet och fortsätter.
Bakom henne tar magikens saga tar fart och en explosion av färger lyser upp trädområdet. Bakom träden studsar skenet mot en till synes ung kvinna. Jovir stelnar och ser mot kvinnan som enbart står stilla och tittar på henne med sina mörkgröna ögon.
I vindpusten som verkar uppstå samtidigt som kvinnan. Hon pekar med ett smal finger mot Jovir. En skakad liten alvflicka på endast 12 år står och trycker dockan mot sin lilla kropp.
"Eia, Larretz. Yania worita o u aista. Lizr oum zi waa. Jovir nou, la cam hie, keh pou nahb. Larretz jiu, ter mieht!" Kvinnan bugar djupt mot Jovir och försvinner i den gröna expolisionen från magishowen på marknaden. Jovir står ensam kvar med ett svidande märke på högra låret. Ett dunder brakar lös och ett regn så tätt att man inte se framför sig faller hårt. Med plaskande fötter springer hon genom byn. Så snabbt som hennes små ben kan bära henne. I ett starkt ljus och ett annat brakande ljud så lyser hela byn upp när en blixt visar sig stor på himelen. Mitt i kaoset skriker en flicka. Inte mer än cirka 12 år i ren och skär rädsla.
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | Louisean - 17 apr 12 - 22:19- Betyg:  | | Detta vill jag gärna ha en fortsättning på, maila! :) | | FejkatLeende - 16 apr 12 - 11:23- Betyg: | | Börjar asbra! Maila när nästa är ute :) |
|
|
|
