Från botten till toppen, och tillbaka igen! del 1 |
Tillbaka på psyket igen. Jag och Paula pratar en stund och sedan lämnar hon mig med blocket och pennan. Nu börjar allvaret,
det är nu jag för första gången ska berätta om mitt liv. Jag tar pennan och börjar klottra lite i blocket samtidigt som jag börjar fundera över vad jag ska skriva.
- Alexandra Nilsson, Upp och hoppa skriker mamma från köket. Bussen går om 20 minuter, Du ska väl för fan inte komma försent första dagen?
Jag suckar men kliver upp, tar på mig kläder och slänger på mig lite smink för att sedan behöva springa till bussen. Emelie, (som är min bästa kompis) satt längst bak och när jag kom fram såg det ut som om hon skulle kräkas.
- Ehm, Hur mår du egentligen? skrattar jag.
- Jag är sååååååå nervös, svarar hon och tittar rakt ut i tomma intet.
- Finns väl inget att vara nervös över? fortsätter jag. VI kommer äga stället!
- Du har rätt. Skrattar Emelie och gav mig en kram.
Vi hoppar av bussen och börjar gå mot den nya skolan, och helt plötsligt tvärstannar vi båda två.
- Bräntbergsskolan, Här kommer vi! säger jag och tar Emelie i handen och går in.
Jag tar pennan igen och börjar skriva.
Första dagen på högstadiet gick bra. Jag och Emelie skulle inte börja i samma klass vilket var jättetråkigt men jag hittade snabbt en kompis i klassen, Johanna hette hon.
Jag och Johanna hängde bara med varandra på skolan till och börja med. På fritiden var det ju Emelie som gällde. Även om hon var lite av "plugghästtypen" och jag, Ja, typ tvärtom. Jag har aldrig varit direkt förtjust i skolan, men jag och Emelie hörde ändå ihop på något sätt. Att jag skulle missta henne trodde jag aldrig.
Jag och Johanna hade blivit skolans största fjortisar och jag älskade det. Ingen hade någonsin sett mig förr, och nu visste hela skolan vem jag var. Även om det inte var positivt så älskade jag det.
- Alex, viskade Johanna plötsligt när vi satt och hade engelska. Ska vi smita ut och tjuvröka?
Jag fnittrade och räckte upp handen.
- Jag måste på toaletten, Är väldigt hård i magen. Skrattade jag och gick ut. Johanna kom en minut senare. Vi sprang ut till vårat lilla gömställe och tände varsin cigarett. Vi satt där resten av dagen och struntade i dom två sista lektionerna.
- Alltså Alex! Varför är du kompis med den där tönten Emelie?
- Jag vet inte! började jag. Vi har ju som känt varandra sen vi var små och gick på lekskolan.
- Jamen, måste man vara med varandra livet ut då eller? svarade Johanna och gjorde rökringar från röken av ciggen.
- Nä, det behöver man ju iofs inte.
- Bra! Då kan du ju sluta hänga med tönten och följa med mig på fest ikväll istället! Skrattade Johanna.
Att följa med Johanna på fest var ingen fråga, Utan ett måste. Jag gjorde som Johanna sa och slutade umgås med Emelie. Vi har inte haft kontakt sedan dess, och även om jag saknar henne ibland kommer vi aldrig bli kompisar igen.
Jag och Johanna blev nya bästa kompisar och började festa som aldrig förr. Hon lärde mig hur man fick gratis alkohol av killar, (utan att behöva ha sex med dom)och det var här min ångest började komma tillbaka, men jag gjorde allt för att ignorera den,
och när jag fyllde 14 år började mitt liv vandra ner till botten.
|
|
|
|
