Jag ska vara stark |
Det där är inte jag,jag ser inte ut sådär.
Mina kinder är inte insjunkna och bleka, fläckiga av smuts.
Det där är inte mina ögon, det här är fel.
Mina ögon är inte rödsprängda och jag har inga mörka ringar
under dem.
Vad har hänt med mitt ansikte?!
Men någonstans långt bak i huvudet vet jag ju att det där är
jag. Med ett slitet och sjukt ansikte i samma färg som ett
askfat. Och det förändras inte.
För det är så här man ser ut efter flera veckor med dålig
sömn. Flera veckor med ständigt fallande tårar, som bildar
mönster av mascaran.
Mascaran som jag förövrigt struntat i att tvätta bort,
därav de kladdiga ögonfransarna och randiga kindbenen.
Och alla som har synen i behåll vet hur det står till. Hur
mitt liv har förvandlats till ett enda kaos, en miserabel
tillvaro där allt rasat samman.
Men allt har ett slut. Och det har min misär också.
Tvätta ansiktet, skrubba så hårt att det gör ont. Få bort
alla minnen av allt som hänt, gno frenetiskt i vad som
känns som en evighet.
Det smärtar fortfarande. Men bara inuti. Ingen ser och det
värsta har nu arbetats bort.
För jag ska vara stark.
|
| Kommentarer | | Proxy - 13 apr 12 - 23:44 | | bra skrivet! |
|
|
|
