En flickas liv del 22 |
Kapitel 22
När jag kom till skolan efter helgen, kände jag mig vilsen. Jag visste inte hur det skulle bli mellan mig och Patrick. Hur våran relation var kompis mässigt, skulle vi fortsätta prata som vanligt? Skulle han vilja mer? Skulle jag vilja mer?
När jag stod där vid skåpet kom han fram till mig, och gav mig en kram.
"Hejsan min pärla." viskade han
"Hej sötnos" viskade jag och log
"Läget?"
"Jo, bra. Själv?"
"Helt underbart."
"Vad tycker du om helgen?"
"Fantastisk" sa jag och log
"Samma här, något jag kommer och minnas." sa han lågt.
"Det är något konstigt med din bror ." sa jag och tittade på honom
"Vad menar du?"
"Han beter sig konstigt mot mig" sa jag
"Gör han? Kanske är lite deppig eller något?"
"Varför?"
"Jag vet faktisikt inte, tänkte också på det igår." sa han då vi gick bort mot lektionen.
"Jag måste få reda på vad det är."
"Förstår att du vill veta." sa han allvarligt.
Resten av dagen gick rätt fort, och när sista lektionen var slut stod Rickard och väntade vid skåpet.
"Hejsan" sa han allvarligt
"Hej." sa jag och öppnade skåpet.
Jag plockade ihop mina saker, och vi försvann ut genom skoldörrarna.
"Får jag en puss?" frågade han då vi kom ut mot cyklarna.
Jag gav honom en hastigpuss och låste sedan upp min cykel.
"Vad är det för fel?" frågade han
"Ja vet inte, men allting känns annorlunda."
"Du menar efter helgen?"
"Mm, men jag är nog bara lite trött." sa jag och vi cyklade iväg.
När vi kom hem till honom, var alla hemma.
Patrick satt i vardagsrummet och såg på tv, deras mamma stod och lagade mat.
"Hejsan vänner." sa hon och log
"Hej" sa jag och log
"Vill du också ha mat Patrizia?"
"Ja, gärna."
"Vad underbart att du och Rickard blivit så bra vänner." sa hon och log
Hon hade aldrig sett oss verken pussas eller något annat. Hon verkade inte veta att vi var tillsammans.
Han tog min hand, och vi gick upp på hans rum.
"Jag älskar dig." sa han och pussade mina läppar.
"Jag älskar dig med." sa jag och log
"Vad skulle jag ta mig till om du inte fanns?"
"Troligtvis hitta någon annan" sa jag och skrattade.
"Eh, sluta."
"Det är ju sant ju."
När jag sagt så knackade Patrick på dörren och sa att vi skulle äta. När vi kom ner i köket, satt hela familjen till bords.
Hans mamma verkade ovanligt glad, både jag och Patrick tittade på varandra med undrande miner.
Han pratade om allting mellan himmel och jord, om Stockholm hur livet varit där uppe.
När vi dukat av borden var det dags för en kopp kaffe för dem och te för mig. Jag gillade verkligen hans mamma hon var helt underbar.
"Tja, Patrick var då lika fest galen som innan, medan Rickard ofta var hemma och gjorde läxor och skötte sig ordentligen. Tills han fick sin Vendela." sa hon och log
"Mamma," sa Patrick och tittade på henne.
"Ja, och hon är ju så underbar. Jag har alltid gillat henne. Vi träffade ju henne på SM i helgen då vi var där tillsammans med Rickard som spelade andra gruppspelet. På fredagen spelade de jätte bra och lördagen och söndagen med. Men det var på fredag kvällen vi mötte Vendela och hennes familj som också var där och spelade. Du borde träffa henne, du skulle verkligen gilla henne. Jag känner på mig det. Åh vill du se ett kort på henne?" frågade hon
"Ja hemskt gärna." sa jag och log
Jag sa ja, eftersom jag ville se vilken typ av tjejer han föll för.
Hon kom sedan tillbaka med ett kort, på de båda då de stod bredvid varandra tätt. Hon var väldigt vacker. Långt solblekt hår, det verkade från början varit ljusbrunt men bar vackra blonda slingor. Hon var rätt lång, och rätt smal också. På något sett fanns det något perfekt i hennes utseende. Jämna ögonbryn, ögonen var intensivt blå och rätt stora. Munnen putade ut på ett snyggt sätt men den var lite särskilt stor. Hon bar en knälång lavendelfärgad klänning med rätt smala axelband, runt sina axlar hade hon också en sjal, i samma färg som brydde sig fint om henne. Hon såg helt gudomlig ut.
"Eller hur är hon vacker?"
"Ja, verkligen" sa jag .
"Ja, gud. Hon är lite som dig, väldigt anständig och prydd. Men ändå finns det något vilt bakom de där. Hon har en stor del av din personlighet, de där charmiga som man inte kan sätta fingret på, de omtänksamma, det underbara. Ni är väldigt lika i sättet, och ni är båda så söta. Men hur har mera de där ansiktet som attityd modell eller du skulle verkligen passa inom allting i modell yrket. Medan hon skulle bara passa inom de gulliga och fantastiska bilderna, hon är en blivande modell." sa hon och vände sig sedan mot Rickard " Hur länge har ni varit tillsammans nu Rickard, 3 år va? Ja, och jag förstår inte att ni är lika kära än. Åh du skulle sätt honom i lördags vi var ute och åt med dem på kvällen då. Rickard hade köpt 10 rosor åt henne. Hon var jätte söt i sin nya vita klänning. Hon är jätte elegant, för att vara så ung. De delade ju till och med hotellrum," sa hon och blinkade mot mig
Jag som precis tagit en klunk av mitt te satte de nästan i halsen. Jag började sedan hosta, mer och mer. Jag vände mig om mot Rickard och tittade på honom med en ilsken blick, vilket inte hans mamma märkte eftersom hon vände ryggen mot hos och gick in för att lämna tillbaka kortet. Rickard tittade ner, han vågade inte möta min blick, Patrick tittade ilsknare än mig mot sin bror, och det märktes att han var förbannad.
"Ursäkta mig" sa jag och log
Jag försvann in på toaletten och låste dörren efter mig. Jag visste inte vad jag skulle göra, jag ville bara börja gråta men jag visste att jag inte kunde det.
Jag gick in till den två minuter senare, och satte mig där och vi fortsatte dricka kaffe och te och prata.
"Patrizia, du måste komma hit på söndag," sa hans mamma sen
"Ja, gärna."
"Ja, Vendela och hennes familj kommer ner då och hälsar på." sa hon och log
"Rickard, och Patrzia kan vi tre snacka sen?" sa Patrick lågt.
"Visst, gärna" sa jag som kände hur ilskan kokade i mig.
De ofattbara var att han en timme innan sagt att han älskade mig, och sedan kommer det fram att han har flickvän i Stockholm. Vad gör man i ett sådant läge? Hur ska man hantera saker och ting? Jag visste verken ut eller in, jag ville egentligen bara därifrån, och bara gräva ner mig själv levande död. Jag såg ingen bättre utväg, att slippa undan allt elände. Men det var dock inget alternativ att tänka på. De värsta var att jag förstod inte varför jag hade sådan otur med killarna i denna familjen. Två killar som jag verkligen vågat tycka om på riktigt.
Efter ungefär en halvtimme gick jag, Patrick och Rickard upp på Patricks rum. Patrick satte på musik, och man såg att ilskan kokade i hans ögon.
"Vad i helvete håller du på med Rickard?"
"Vad menar du?"
"Du är en del att förklara." sa jag och lade armarna i kors.
"Jag har inte gjort något fel!" utbrast han
"Är det inte fel att bli tillsammans med en tjej, och glömma att säga att man redan har flickvän?" skrek Patrick.
"Men vi är inte tillsammans." sa han hastigt.
"Vad menar din mamma då?"
"Alltså, okej vi är tillsammans. Men vi har ett öppetförhållande. Eftersom jag skulle flytta sa vi att de är ingen idé att testa, utan att vi skulle finna kärlek på annat håll."
"Jasså?" sa jag
"Ja, jag visste inte att jag skulle träffa henne på SM."
"Ja, men du kunde inte säga sanningen till mig, istället för att ljuga för mig och låta Patrick spela dig?" sa jag surt
"Men jag ville inte göra dig ledsen."
"Det hade du inte gjort, om det var så att du talat sanning från början. Jag skulle inte blivit sur om du sagt att du hade SM." sa jag
"Jag ville inte såra dig bara,"
"Du säger ena sekunden att du älskar mig, och nästa sekund får jag veta att du har flickvän i Stockholm som kommer ner i helgen för att umgås med dig, och nu säger du att ni har ett öppet förhållande. Vad ska jag tro Rickard." skrek jag
"Jag vill att du ska tro att jag älskar dig."
"Jasså, de är lite svårt att försöka visa sin kärlek för någon som döljer saker och ting för sin flickvän, och speciellt om att den har en annan. Jag lovar, det är lite svårt att både smälta och komma över."
"Men Patrizia förstå mig, jag älskar dig"
"Var det därför du köpte 10 rosor till henne?"
"Visst, jag har känslor kvar för henne också, men de är starkare för dig."
"Jag går ut nu, ni får lösa detta själva." sa Patrick och försvann ut genom dörren, men stängde den lika hastigt efter sig.
"Men hur ska de bli nu då? Va? Hur har du tänkt dig att de ska bli i helgen?" skrek jag till honom.
"Jag vet inte," sa han "Jag vet inte, detta är inte så enkelt för mig heller."
"Nej, men du kunde väl för fan ha nämnt denna lilla detaljen från början!"
"Patrizia, skyll inte på mig hela tiden. Du är inte heller så jävla oskyldig med tanke på att du har kysst Patrick hela helgen."
"Vems jävla fel var det då? Vem var det som stack iväg på SM och bad sin bror spela honom? Inte Patrick i alla fall."
"Ja, men du behövde ju inte kysst honom när du listade ut vem det var eller hur?"
"Men det är inte jag som har haft två flickvänner, och har knullat den ena i helgen." skrek jag
"Vem fan har sagt det?"
"Tror du jag är helt dum i huvudet, tror du inte jag fattar det själv eller?"
Han tittade ner, och jag såg att hans ögon var fyllda av tårar.
"Ni killar är ta mig fan likadana, vidriga jävla svin som leker med folks känslor. Ni tror att ni kan göra som ni vill, och ta de ni vill ha." sa jag iskallt med en fnystning och gick sedan ner för att ta på mig ytterkläderna.
Då Rickard kom ner till mig där jag stod, han kysste min mun och ställde mig lätt väggen. Jag kunde inte göra något annat än att besvara den, han fick mig trots allt bara att smälta. Efter ett tag släppte han mig, och jag tittade på honom med en irriterad min och försvann sedan ut genom dörren.
Det var en skön april vind som smekte min kind, svepte iväg tårarna som rann nerför min kind när jag cyklade. Jag kände mig utnyttjad, det kändes som om allting hände samtidigt. De var som om allting kom på rad, intågande efter att ställa till ännu mera trassel. Jag visste inte hur jag skulle orka med skolan, jag visste inte hur jag skulle kunna orka med livet över huvudtaget.
"Senira vad jag skulle behövt dig nu." sa jag och tittade upp mot den klara himlen som ändå bar en skönhet av moln.
När Senira levde kom hon alltid med en massa råd, hon var den visaste av oss. Det var som om hon redan visste så mycket om livet, det var som hon levt i hundra tals år. Jag vet inte varför det kändes så, det bara gjorde det. Det hade jag alltid tyckt. På det sättet hade jag alltid beundrat henne, och det hade alltid funnits avundsjuka inom det området. Hon visste så mycket och jag visste så lite. Men det konstiga var att våra liv hade sett likadana ut. Vi hade båda levt ett skyddat liv med inte så många hemska inslag. Vi hade båda levt tillsammans med en familj som älskade oss, och varit omringade av vänner och folk som blivit fästa vid oss. Både killar och tjejer, gamla som unga. Men de flesta hade fastnad för Seniras vishet som sagt. Många äldre hade beundrat henne, och de hade också frågat hur hon kunde förstå så mycket, hur hon kunde veta så mycket som sagt.
De folk beundrade hos mig som barn var den otroliga personligheten som de sa. De förstod inte hur jag ändå hade gåvan att förlåta, och ändå vara godhjärtad och omtänksam mot alla. De var det en som sa då vi var utomlands då jag gick fram till en tigare och kramade honom. Jag gav honom några slantar, och gick sedan iväg. Då tigaren hade försvunnit med ett leende på läpparna. Mamma sa alltid att jag ville alls bästa ville dela med mig av saker och ting.
När jag gick där och tänkte kände jag att jag inte orkade åka hem, det kändes så tugnt nu när mamma precis hade kommit hem. Jag visste var Oliver var, han var hos Wille så jag beslöt mig för att cykla dit. Han kanske kunde ge mig sitt stöd. Kunde ge mig några råd på vägen, förstå vad det var jag hade att göra. Hade att bearbeta.
När jag kom hem till Wille öppnade hans mamma som vanligt, och ropade ner Oliver som hon hade gjort tusentals gånger kändes det som. Oliver kom ner för trappan, och tittade på mig med en konstig min. Han såg direkt när det var något som inte stämde. När det var något som var fel.
"Kom in" sa han och log
Jag tog av mig ytterkläderna, och följde honom upp på Willes rum.
Wille satt och kollade på tv, och när vi kom in var det som han också kunde läsa mitt ansikte.
"Vad är det som har hänt?" frågade han
Jag tittade ner och började hålla på med mina händer. Ett leende kom upp på mitt ansikte, jag visste verken om jag skulle skratta eller gråta. Men ilskan kom ut i båda två. Ett leende fanns på mitt ansikte, och tårarna började sakta rinna ner för mina kinder.
Jag tittade upp och mötte deras blickar.
"Rickard har flickvän." sa jag och på något sett log jag.
"Va?!" utbrast de i kör.
"Ja, visst." sa jag och började sakta torka bort tårarna. "Jag fattar inte att jag gått på samma visa två gånger."
"Vem är hon?"
"En blivande modell."
"Du skämtar?"
"Nej, nej. Jag fick veta det idag." sa jag. "Men skit, nu ringer han också."
Jag kände hur mobilen vibrerade i fickan, och tog upp den och svarade.
"Hallå?" sa jag så samlat som möjligt.
"Hejsan det är Rickard."
"Vad vill du?" sa jag medan tårarna rann.
"Vill prata med dig, det känns som om allting är struligt."
"Jasså, de tycker du?"
"Snälla, var inte så kylig mot mig. Jag måste få förklara."
"Visst, prata på"
"Jag älskar dig, och det vet du. Jag vill ha dig, jag behöver dig. Snälla Lämna mig inte. Vendela har jag inte träffat på 4 månader förrän i helgen, och mina känslor blommade upp igen. Alla minnen kom tillbaka.
Då blev det som det blev."
"Men du kan inte ha båda två Rickard, det vet du med." sa jag
"Jag vet," sa han
"Det är lika bra att vi inte träffas på ett tag. Det känns som detta är slutet på våran historia tillsammans." sa jag
"Nej, säg inte så." snyftade han
"Vad ska jag säga då? Jag älskar dig Rickard och just nu känner jag mig väldigt utnyttjad."
"Men jag utnyttjade dig inte."
"Men varför sa du bara inte att du hade flickvän?"
"För att jag trodde att jag aldrig skulle få träffa henne mer. Därför sökte jag efter någon annan att älska."
"Hur ska du göra nu då?"
"Jag vet inte, jag vet bara att allting är skit."
"Ja, men du måste stå ditt kast"
"Jag vet, men vi får se efter helgen."
"Ja, det få vi." sa jag
"Kommer du på söndag?"
"Ja det gör jag,"
"Bra," sa han
"mm, hejdå" sa jag och lade på.
Vad skulle jag nu ta mig till? Skulle jag orka genomlida middagen tillsammans med hans flickväns familj, och deras familj? Skulle jag kunna se dem sitta där och pussas, och hålla varandra i handen?
Jag visste inte hur det skulle gå, jag ville bara dö.
[fortsättning följer]
Förlåt förlåt att den blev jäääääätte lång. Jag hoppas ni orkar läsa.
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | Kjalla - 5 aug 07 - 13:36- Betyg:  | | Jag orkar alltid läsa :) Det gör inget om dom blir långa för dom är så otrooooligt bra <3 | | MinnaMy - 9 sep 06 - 01:23- Betyg: | | håller med Caroline | | lollans - 3 sep 06 - 06:04- Betyg: | | Väldigt bra :D | | catten - 19 aug 06 - 08:54 | | håller med | | carrou_mrs_cool - 28 jul 06 - 07:01- Betyg: | jaa, härregud, alla orkar väll läsa dina historier!
//Caroline | | Tuvalover - 10 jul 06 - 00:11 | | älskar dej som skriver denna story!! | | manda17__ - 29 jun 06 - 07:37 | | MMMMMMEEEEEERRRRR , MMMMMMMMEEEEEERRRRR , MMMMMMMEEEEEERRRRR ! så otrolig , fantastiskt . underbart bra (: | | vikki12 - 29 jun 06 - 05:20- Betyg: | | säg inte förlåt för något underbart | | _m4ng0_ - 28 jun 06 - 22:56- Betyg: | Snälla snälla snälla, skynda dig att skriva
jag struntar i om dom är långa eller inte,
jag fastnar för dom, kan inte sluta läsa!
Måste ha mer, fort! =D | | sofia_palmen - 28 jun 06 - 01:01- Betyg: | de är klart man orka läsa den när den är så bra.
ja vill bara läsa mer | | spite_fire - 28 jun 06 - 00:52- Betyg: | jätte bra :D
mer! | | boxaren - 28 jun 06 - 00:21 | | Hur lång den är, sitter jag ännu kvar :D Kanon ! | | donttryme - 27 jun 06 - 23:43- Betyg: | | Hur bra som helst! Meeeer! :) | | Triangel - 27 jun 06 - 23:17- Betyg: | | obeskrivligt bra novell allså ...jag finner inga ord mer än FORTSÄTTNING!!!! | | sandi_8 - 27 jun 06 - 23:07- Betyg: | | mermer ;D | | vattendroppe - 27 jun 06 - 22:54- Betyg: | | Så klart man orkar läsa den är ju as bra!!! mer :D | | _Isa_ - 27 jun 06 - 22:25- Betyg: | | bra bra ..:D.. super bra!!! nuvill jag ha mer!! :D:D | | Delli - 27 jun 06 - 22:13- Betyg: | | ja vill läsa mer!! du är så bra på att skriva! :D | | Ellizz - 27 jun 06 - 22:06- Betyg: | | jag orkar alltid läsa den! :D mer mer! | | ILoveCross_ - 27 jun 06 - 20:34- Betyg: | | Jag vill ha mer (:(: Du skriver som en ängel (: | | MissDeath - 27 jun 06 - 20:26- Betyg: | | Den e as bra. Vill läsa mer :) | | STruTSEn_91 - 27 jun 06 - 20:25- Betyg: | | super bra.. sluta be om ursäkt för att du skriver mkt.. det är bara bra:D | | ida1 - 27 jun 06 - 20:25- Betyg: | Jaa jag orka Läsa .. :D du skriver jätte BRA .!!
du har verkligen talang !!!
snälla fortsätt skriv ..skynda dej !! |
|
|
|
