This is mitt liv. |
Baserad på min kära väns liv.
Perfektion… det var allting som man kunde se.
Denna människa var perfekt från topp till tå, det blonda håret vajade i solens ljus och hennes bruna färg lyste upp och man såg de ljusblåa bh banden sitta åt perfekt över axlarna. Hon vände bort ansiktet och när hon kollade tillbaka log hon ett glatt leende. Vad hade gjort henne så lycklig? Åh det där ansiktet tänk att få se ut som hon. Hennes namn var Alexsandra, Och detta är berättelsen om henne. Den glada lyckliga tjejen vi har framför oss har inte alltid varit såhär lycklig, så här glad, social, trevlig. Det hela började för 3 år sedan, Den nu tomma skolgården låg öde och hösten hade precis börjat komma till Jönköping löven som låg och skräpade hade bytt färg från gröna till bruna på bara några få veckor. Mörkret hade börjat falla men där utanför dörren sitter en ensam flicka, det är på grund av henne vi blickar tillbaka hit.
Alexandra, en dyster ensam trettonåring, egentligen var hon precis som alla andra inget speciellt mer med det. Hon hade många fel i sitt utseende och missnöjdheten hade tagit sig över hennes huvud och hon kollade ledsamt ner i marken lutad mot skolans glasdörr. Plötsligt skärrade hon skräckfullt upp ögonen och hon kände tårarna på väg upp men lyckades pressa de inne. De tre figurerna som kom gående emot henne skrattade hånfullt och pratade som i väsningar. Det var precis så att man kunde höra vad de sa. ”missfoster” ”har du inga vänner eller!?” Rösterna och blickarna sa mer än orden. Den här flickan var inte omtyckt hon var rent ut sagt hatad av de andra med ingen anledning till varför. En ny tjej, intresserad av det mesta…
Är det rättvist att det ska vara såhär? De hade passerat nu en av tjejerna hade spottat precis framför henne och hon drog åt sig benen utan att möta deras blickar. Bakom hennes rygg gömde hon en ny Gucci väska som hon hade fått av hennes pappa nyligen, rädd för att dom skulle börja kalla henne snobb också. Utan att se den fortsatte de på vägen skrattandes åt rädslan över denna flicka som inte våga göra något uppror. Hon reser sig upp skrapar av smutsen från kläderna och med ögonen fulla av tårar beger hon sig iväg, att gå hem finns inte ens med på listan. Hemma där hennes oroliga föräldrar väntar de som ska veta allt. Om varför ingen vill hänga med henne hem eller umgås med henne, nej då är det bättre att säga att hon har varit hos någon i klassen. Hon kopplar in headsetet i öronen och sätter på musiken på högsta ljud nivån. Hon blundar och svänger ut mot centrum, Alexsandra går på vägen utan att bry sig. Utan att tänka sig eller se sig för blir hon träffad. Bilen som kommer i knappa 50 km/h träffar hennes högra sida så hårt att det blir en stor buckla på bilen och rutan spricker upp. Blod, blod överallt. Hennes kropp ligger flera metar ifrån bilen och ut störtar en rädd förare. Ambulanser, polisbilar, och räddningskåren. Sirenerna tjuter och bilförare klagar i köerna. Men ingen vet, ingen vet att det är en flicka som har blivit påkörd. En flicka som kunde men inte dog. En flicka med änglavakt, Alexandra.
|
|
|
|
