Flyg så långt dina vita vingar bär |
Flyg, lilla fågelunge, flyg.
Hennes vita klänning böljade i vinden. Himlen exploderade i ett hav av färgnyanser. Rött, rosa, lila, orange och guld från solens tappra sista strålar.
Tårar droppade ner på marken under hennes nakna fötter. Det var över. Allt var till sist över nu.
Flyg långt bort mot fjärran land,
Hon var ensam, lämnad kvar.
Det var över. Kriget var slut. Slagfältet var tomt, soldaterna hade rest hem. De överlevande tog hand om sina sårade, de som hade förlorat en närstående sörjde sin förlust.
Hon borde vara lättad.
lämna mig kvar och fly.
Hon sjönk ner på knä framför de brända husen. Staden var tom, så tom. Alla var borta. Borta.
Bred ut dina vita vingar.
Varför?
Tårarna var för länge sedan slut, men hennes hjärta skrek av sorg. Det slets i bitar, brändes till aska allteftersom.
Hennes ansikte brann. Hennes huvud brann.
Hela hennes kropp brann.
Sväva högt och fri med vinden.
Hennes huvud var fyllt med bilder. En flickas kropp, bränd till aska, en ung kvinnas som krossats av sten.
Men hon levde. Borde hon inte vara glad?
Flyg högt över moln och dal.
Nej.
Man kan inte skratta när man förlorat allt.
Man kan inte glädjas över det man har när livet tagits ifrån sig.
Man kan inte leva med hjärtat utslitet.
Flyg, lilla fågelunge, flyg.
Det finns inget att leva för längre. Inte utan honom. Han var borta.
Död.
Han skulle aldrig komma tillbaka.
Hon ville inte. Ville inte vara ensam längre. Orkade inte kämpa.
Hon lade sig ner på den hårda marken framför de fortfarande glödande ruinerna.
Äntligen kunde hon ge sig av.
Hon hade inte längre något som band henne till livet.
Äntligen kunde hon få sova.
Flyg lilla fågelunge, flyg.
Flyg så fort du orkar, flyg så fort du kan.
Flyg, lilla fågelunge, flyg.
Flyg så långt dina vita vingar bär.
|
| Kommentarer | | TakeMyHand - 2 apr 12 - 20:22 | Åh.
Jag blev berörd av den här.
Väldigt fint och allvarligt. |
|
|
|
