Tystnaden del 22 Sista steget |
Tack alla som läser och för era kommentarer! Som det ser ut nu är det en del kvar. Hoppas den håller hela vägen. Tack ännu en gång ^^
----
Jag vaknade med ett ryck. Solen lös in genom rullgardinen och spred lite värme i rummet. Jag sneglade bakåt och såg Leo som log. Jag var förvånad. Jag hade inte haft en mardröm. Första natten utan mardröm, det var overkligt. Jag tittade länge upp i taket utan att säga ett ord, men jag kunde inte längre hålla mig utan log stort. Jag hade klarat det.
”Du verka sovit gott”, sade Leo och vände sig mot mig. Jag log större och tittade på honom. Jag rullade runt och kramade om honom som omväxling.
”TackTackTack!!” Han skrattade i mitt hår. Jag rullade runt och hamnade på ryggen bredvid honom. Han log bara mot mig. Jag reste mig ur sängen och sträckte på mig. Jag hörde att Leo satte sig upp.
”Nu kommer jobbiga nyheter”, sade han. Jag vände mig om.
”Vad?”
”Det sista steget, skolan.” Han studerade mig länge undertiden jag svalde. Jag var inte riktigt uppe ännu. En stegpinne kvar. Men jag log fortfarande.
”Då är ju skolarbetet en bra början”, sade jag och satte mig bredvid.
”Är du säker att du vill börja direkt?” Jag nickade utan att tveka. Jag var nästan uppe, jag kunde känna tryggheten där och det är där jag tänker stanna. ”Okej. Men först äter vi frukost tycker jag?” Jag skrattade.
Vi satt alla runt bordet och åt, Leo, Jag och Ann. Ann sneglade på Leo hela tiden innan hon tittade ner i sin tallrik. Jag skrattade tyst då en kall sak träffade ansiktet. Leo skrattade och satte mjölken i halsen. Jag stirrade på Ann. Jag drog handen över ansiktet och fick fil i handen. Leo satt i risk zonen där han satt så fint bredvid mig. Jag drog upp mera fil ur min skål och kletade i ansiktet på honom. Han tystnade chockat till. Han tittade först på mig, sedan sin tallrik och sedan på mig igen. Nej vänta, han tittade på mitt hår. Han tog upp mjölkpaketet och hällde den över mig. Jag skrek till och hoppade ur stolen. Ann skrattade. Jag och Leo utbyte en varsin blick innan vi tog oss sagt fram till henne. Jag kletade fil i ansiktet och Leo hällde mjölk över henne. Hon skrek av chock innan ut brast ut i ett nytt skrattanfall. Hon reste sig och smet iväg.
”Ni får städa!” Sedan försvann hon in på toaletten. Jag och Leo skrattade men städade upp. När vi var klara satt Ann i soffan och tittade på Tv:n. Leo visade mig till badrummet. Jag skrattade och skakade på huvudet åt honom.
Jag stängde dörren efter mig. Jag duschade läng, retades med honom. När jag klev ur den varma duschen hörde jag att Leo och Ann pratade. Jag hamnade mitt i samtalet.
”Hur länge stannar du då?” frågade Ann.
”Tills jag måste hem”, svarade han och de skrattade. Det var tyst en stund. Jag drog på mig kläderna och satte upp mitt blöta hår i en slarvig knut.
”Jag vill inte att du går hem”, sade Ann. Min hand stannade på dörrhantaget. Jag tog ett djupt andetag och öppnade dörren.
”Jag måste också hem, men jag kommer tillbaka om …” Han tittade upp på mig och log. ” … om din syster släpper in mig”, fortsatte han. Ann sprang fram till mig.
”Lova att släppa in honom. Lova! Lova! Lova!” Hon drog i min arm. Jag kunde inte låta bli att skratta.
”Om han är snäll”, svarade jag.
”JA!” Hon sprang fram till honom och hoppade nästan upp till honom. Kramade om honom. Han skrattade med mig. Hon tog sig loss och drog med sig Leo bort till mig. ”För att jag ska vara säker så skakar ni hand”, sade hon bestämt. Vi skrattade men skakade hand. ”Tack!” Hon kramade om mig. Jag skrattade högt åt henne.
”Ja gruppkram!” ropade Leo kramade om oss båda. Första gången på mycket länge fylldes det tomma och kalla huset med liv, skratt och hopp. Den mörka sfären sprack långsamt men säker. Snart skulle den vara borta, snart skulle den bara vara ett moln. Damm som låg på golvet som snabbt försvann in i damsugaren. Vi släppte alla varandra.
”Kommer det att fungera?” frågade jag och tittade på planen han hade ritat upp. Han nickade.
”Det återstår att se, men jag är väldigt säker. Ingen kommer att förvänta sig det. ”Jag nickade lite tveksamt. ”De behöver inte veta att det var just så allt gick till.”
”Sant.” Jag tittade ner på pappret där jag möttes av Leos olika förslag. Vår rubrik. Vårt grupparbete.
Sista steget här kommer jag!
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | susanna_89 - 28 mar 12 - 22:34- Betyg:  | | skit bra :) maila nästa! | | Carrre - 28 mar 12 - 22:31 | | åh jag vill se grupparbetet! :D nästa del är arbetet, LOVA :) |
|
|
|
