Ingen återvändo Del 1 |
Varför skulle det vara såhär? Jag hade aldrig haft några problem med livet. Det var kanske inte det perfekta, men jag hade en bra familj, en hyfsat bra skola, och bra vänner. Men efter den där dagen, skulle allt förändras.
Det var den första morgonen efter sommarlovet. Jag kom precis ut ur duschen, insvept i min morgonrock och en handduk runt håret gjorde jag i ordning en skål yougurt och flingor, och satte mig vid bordet. Min far Jonas läste tidningen, och min lillasyster Cloey skvalpade runt med skeden i oboyglaset. Klockan var redan tio i sju, snabbt åt jag upp frukosten och gjorde i ordning mig, vid busshållplatsen mötte jag Marlaue. Hon är född i Frankrike, och de första åren när hon precis flyttat till Sverige, behövde man prata engelska med henne. Hon var min närmaste vän, men med tiden hade hon förändrats, och fått andra vänner, speciellt Rebecca. Men det hindrade oss inte från att prata.
"Känns det inte spännande, andra året på gymnasiet?" sa Marlaue när vi hade kramats och berättat om våran sommar.
"Jo, alla är så stora nu, liksom. En del har man ju kännt sen man gick i mellanstadiet." sa jag.
"Precis! och det som känns extra kul är att vi kommer få köra våra estetprogram nu, jag går ju på sång, men vad går du nu igen?
"Har du glömt? Jag ska gå Djur & Natur linjen, en helt annan byggnad och..." Mina ord knögglade ihop sig. Marlaue såg ner på marken, sen såg hon på mig, med lite besvikna ögon.
"Hmm, just det. Du ska ju.. ehr... Typ byta skola."
Jag blev tyst. Varför behövde det bli den här stämningen? Hon hade ju ändå Rebecca, Iris, Jennie och de andra som gick samma linje, så varför blir hon så besviken?
"Men det tillhör ju samma gigantiska skola, vi kommer ju inte skiljas åt föralltid, tror jag. Men man vet ju aldrig, eller hur? Föresten behöver du inte fejka din besvikelse, vi räknas väl knappt som vänner längre, nu när jag "byter skola" och allt. Kan du sluta överdriva så mycket?" min ilska började spricka, jag var trött på Marlaue. Även fast hon inte gjort något fel. Hon såg stimt på mig, men hennes självsäkerhet var för stark för att rygga tillbaka.
"Tror du jag kommer sakna dig? Fan Belive, jag kom av mig för jag hade glömt! Och det är sant, jag har mina riktiga vänner, och jag skiter i dig nu, för vi kommer inte ses igen. Hejdå Belive, lycka till."
Det sista hon sa förvånade mig. Jag trodde hon skulle snäsa något som: Bitch gå och dö, men istället fick man ett lycka till. Av en ren reflex log jag mot henne, innan jag gick på bussen mot framtiden.
Efter allt stök och bök att hitta till rätt ställe, satte jag mig längst bak i sal 112. Min nya klass verkade väl bra, de flesta kände jag sen innan. En av mina nya lärare hette Kristin. Hon välkomnade oss tillbaka och hoppades att vi hade haft ett bra sommarlov och så vidare. Hon sa även att tre nya tjejer från Portugal skulle komma till vår klass, och flera killar lystrade till. Det kändes helt normalt, tills det knackade försiktigt på dörren, och en efter en kom de in.
Den första hade långt chokladbrunt hår ända ner till svanken och gråbruna stora ögon som hade en lätt fräsch sminkning. Hon hade ett par ljusa slitna jeans och en vit skjorta. Den andra hade inte lika långt hår, men hon var inte korthårig. Det kastanjebruna fallet slutade precis vid bysten. Hon hade en vit T-shirt med långa pärlhalsband och ett par mörkblå shorts. Hennes ögon var otroligt vackra, med en mörk iris. Den tredje som kom in och stängde dörren hade naturligt blont hår. Också långt, en längd som var mellan de andra två. Man kunde tydligt se hennes havsblå ögon i det perfekta ansiktet. Hon bar en svart dress och ett stort halsband med peacemärke. Jag blev häpen av deras skönhet. De var tre riktiga brudar, och såg helt perfekta ut när alla tre log mot Kristin och klassen.
"Välkomna hit, slå er ner på en plats. Eller ni kanske ska presentera er först?" sa Kristin ivrigt.
"Jag heter Laurice." sa den blonda med en klingande röst.
"Jag heter Tenesse." sa den med det långa håret med en lika vacker röst.
"Ja, och jag heter Valerie." sa den tredje. Hennes röst var annorlunda, men absolut inte falsk. Mer djup.
Sedan satte de sig ner bredvid varandra. Vad var det som var så otroligt med dem? De hade bara sagt några ord, men allas blickar var som fast vid dem. Tenesse kastade en blick åt mitt håll, och såg ilsken ut. Som om hon menade att jag skulle sluta glo, och jag kollade ner i bordet. Det var något med dem, något jag inte kan komma på, som var riktigt speciellt.
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | MyBlackBird - 28 mar 12 - 21:04- Betyg:  | | Spännande! Så fort du lägger upp nästa del måste du mejla mig! Är nyfiken på vilka dessa tjejer är? |
|
|
|
