Tystnaden del 20 Middag |
Vi kom ner till köket. Leo ockuperade spisen. Jag skrattade åt honom och gick in i vardagsrummet till Ann. Jag visste att mina ögon var rödkantiga, men jag ville inte ljuga längre för henne.
”Ann kom Leo ska bevisa att han inte tänker matförgifta oss.” Hon vände sig mot mig och skrattade. Hon stängde av Tv:n sprang förbi mig in i köket. Leo tog fram allt han behövde och började på maten. Ann skrattade med honom och ibland åt honom. Hon hjälpte till och sprang runt i köket. Jag iakttog allt från min plats vid bordet. Samtalet var väldigt känsligt ämne så jag behövde en lite sund att lugna mig. Men jag tänkte på det han hade sagt. Men mitt svar var fortfarande ett nej. Jag tänkte inte sova på rummet punkt slut. Maten var klar och vi satt runt bordet. Kalops med potatis. Den här gången år jag också.
”Nå ni överlevde min hemska mat?” frågade Leo sarkastiskt. Jag log petade länge på maten, smakade och fortsatte att peta i den. Ann började skratta.
”Jo den var ätbar”, svarade jag och studerade maten som låg framför mig. Den var god kan jag ju erkänna. Han kunde laga mat. Jag sneglade upp mot honom och min mask ramlade. Jag började skratta. ”Okej då jag kommer nog att äta när ingen ser.” Leos tur att skratta. Vi åt sedan under tystnad. Jag och Leo tog disken när alla var klara och Ann tog Tv:n. Men när vi kom in så hade hon somnat. Många gånger har jag försökt få henne upp till sin egen säng, men jag har aldrig orkat. Jag tittade länge på henne.
”Leo kan du hjälpa mig med en grej?” frågade jag in till köket. Han kom ut till mig.
”Visst.” Jag pekade på min syster.
”Kan du hjälpa mig att få upp henne till sin säng?” Han nickade och lyfte upp henne. Vi gick uppför trappan och jag höll upp dörren då han gick in och lade henne i sängen. Vi lät hennes dörr vara öppen. Leo öppnade min dörr och kikade in.
”Har du tänkt på saken?” frågade han. Om jag hade.
”Det är fortfarande ett nej men jag vet inte längre, jag är osäker. Varför?” Jag gick in och satte mig i sängen. ”Varför måste jag sova här?” Leo stod framför mig.
”För att detta är din plats, där du kan vara för dig själv. Man måste känna sig fridfull kan man säga. Du ska känna dig trygg här inne.” Långt ifrån. Han satte sig bredvid. ”Du verka motvillig. Svårt att förklara. Jag vet att du inte vill sova här inne, men det är något annat som du döljer”, sade han och tittade på mig.
”Om jag berätta lovar du att inte skratta?”
”Klart jag inte kommer skratta.” Jag tog ett djupt andetag. Det var mer pinsamheten jag var rädd skulle skratta åt mig.
”Jag undra om du liksom måste gå hem?” Han rynkade pannan. ”Kan du inte … ja typ stanna över natten?” Han verkade lite chockad av frågan.
”Klart jag kan stanna”, svarade han och log.
”Asså … ” Jag kliade mig i nacken. ” … sova här inne? Jag är …” Min röst dog bort.
”Rädd”, avslutade han. Jag log svagt. Jag trodde han skulle skratta men han var tyst.
”Precis.”
”Jag stannar det är inga problem.”
Jag var tacksam att han kunde stanna över natten och att han skulle vara i mitt rum. Jag var lättad men samtidigt bekymrad över natten och drömmarna.
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | susanna_89 - 22 mar 12 - 15:11- Betyg:  | | ja väntar med spänning till nästa del :) |
|
|
|
