Tystnaden del 16 Affärens lek |
Lite sen sak att säga ... Jag vet att jag kan ha missar något ord och så, det ser jag själv. Även stavfel sorry about that. Men jag orka inte ändra felen helt enkelt efter som min största energi går åt mina böcker. Jag har ju planerat att trycka dem till sommaren, som sagt stor del av min tid går åt böckerna och skolan. Så jag hoppas inte att novellen blir sämre på grund av tidspressen ... Tack ^^
---
Vi gick länge under tystnad och Ann kastade en blick då och då på Leo som svarade med att le. Efter en halvtimme kom vi till affären och gick in. Det var fortfarande ganska tidigt men folk hade redan vaknat och några handlade på förfullt. Jag tänkte ta en korg, men Leo tog en vagn med sig in. Han hängde på den och körde runt i tystnad. Jag plockade åt mig smör, men när jag tittade ner såg jag gröt. Jag rynkade pannan. Leo bara log och fortsatte att gå. Jag sträckte mig mot mjölk, Leo gjorde samma sak och vi parerade varandra men ingen fick mjölken. Leo log utmannande. Jag försökte ta den men han var snabbare. Han log retsamt jag svarade med att himla med ögonen. Han blickade åt Ann och pekade på mig. Jag skakade på huvudet och gick vidare. Den här gången skulle jag ta ett flingpaket. Samma sak hände som med mjölken. Jag gav Leo en sur blick. Men jag lyckades få tag på paketet innan honom och räckte ut tungan åt honom.
”Ha!” Han skrattade åt mig. Ann fnittrade till. Leo tittade på henne och följde efter mig. Samma sak fast med en burk marmelad. ”Men lägg av nu va!” utbrast jag när jag inte fick tag på burken. Han skrattade. Jag försökte ta den ur handen på honom, men han tog den ifrån min jagande hand. Jag fortsatte att jaga den när jag stelnade av ett skratt. Ann skrattade så hon nästan låg på golvet.
”Vad långsam du är Dari!” ropade hon genom skrattet. Jag försökte en gång till med att få fatt på burken, men misslyckades. Jag gav upp och gick vidare. Jag log åt min lilla syster, hon såg ut som ett barn igen. Jag sneglade surt på Leo, men log åt Ann. Jag gick mot saften och sneglade på Leo innan jag snappade åt mig den. Jag lade den i vagnen och Leo log bara åt mig undertiden han hängde mot vagnen och rullade vidare. Flera gånger hände detta och mer skrattade Ann. Efter femte gången fick jag äntligen tag på varan innan Leo. Men Leo släppte vagnen och planerade att få tag på varan jag hade i min hand. Ann skrattade samtidigt som jag backade ifrån Leo. Han försökte och jag snurrade runt honom och skrattade åt honom. Han hukade sig lite och sprang mot mig, fick ett grepp runt min midja och lyfte upp mig över hans axel. Jag skrek och skrattade samtidigt. Varan hamnade på golvet, tur väl var det bara ost. Ann pekade på mig och skrattade.
”Nu är du inte så tuff längre”, retades Leo. Jag försökte ta mig ner. Helt omöjligt ju. Ann dansade fram till osten som låg på golvet, kastade i den i vagnen och dansade runt oss. Det var mycket länge sedan hon hoppade runt någon så glatt.
”Lägg henne i vagnen!” sjöng hon. Leo skrattade.
”Bra idé.” Jag stelnade till.
”Nej! Sluta! Sätt ner mig!” Jag försökte ännu en gång att ta mig ner från hans axel. Gick ju inte sådär jätte bra.
Han gick fram till vagnen och tänkte faktiskt lägga ner mig i den. Men jag lyckades att skjuta i vägen den varje gång. Till sist suckade han och gav upp. Han satte ner på mig på marken. Ann buade. Han sneglade på henne, innan han gick sakta mot henne. Hon fick syn på honom och försökte springa ifrån honom. Han var snabbare och fick tag på henne, gjorde samma sak mot henne som han hade gjort mot mig. Ann hängde över hans axel och skrattade. Jag skrattade jag också.
”Ska vi gå vidare?” frågade jag Leo och tog vagnen. Han nickade.
”Japp.” Ann fortsatte att skratta undertiden vi gick vidare och handlade det sista. Då och då snappade hon åt sig något godis eller något annat hon ville ha och kastade ner det i vagnen. Jag sade inte emot. Vi kom till den kö-lösa kassan och jag lade upp allt på bandet. Jag betalade och gick mot Leo och Ann. Men jag stannade och iakttog dem istället. Ann skrattade och packade med Leo. Han busade med henne. Jag log mot dem och lät dem fortsätta. När allt var packar, gick vi ut igen. En kasse och den bar jag. Vi gick en annan väg hem så vi kom till en park. Ann hoppade upp på en bänk, hoppade ner och upp på nästa. Leo tog åt sig påsen och nickade mot min syster. Jag gick fram till henne och hon dansade runt mig.
”Dari! Vi tävlar”, ropade hon. Jag behövde inte fundera länge.
”Jaså? Vad då för tävling?” frågade jag och fångade henne då hon skulle hoppa ner från sin sjätte bänk.
”Jag ser!” ropade hon och sprang fram en bit. Hon stannade och synade parken innan hon log. ”Jag ser … lila och brunt”, sade hon och log elakt mot mig innan hon utbrast i skratt. Brunt och lila …? ”Den är svår!” retades hon. ”Jätte svår!” Jag skrattade åt henne.
”Fler ledtrådar?” frågade jag. Hon tänkte efter.
”Färgen vit och blå”, svarade hon. Jag rynkade fundersamt pannan. Den var svår. Jag tittade länge runt i parken. Lila, det enda lila var det jag hade på mig och … Jag stannade till och log mot henne. Hon stannade.
”Jag har lila, Leo har brunt och du har blått och vitt.”
”Rätt! Din tur. ”Jag tittade mig omkring och log mot henne.
”Jag ser något fluffigt.” Hon hoppade upp på en bänk och tittade sig runt. Leo gick fram och viskade något innan han log. Hon skrattade.
”En hund!” Jag glodde lite sur på Leo.
”Fusk!” Han skrattade bara innan Ann hoppade på honom. Hon skrattade. Leo satte ner kasen och försökte få tag på henne. Hon skrattade mera. Han fick tag på henne, gick fram till en soptunna och låtsades att doppa henne i den. Han satte ner henne. Han skulle ta kassen igen då Ann tog tag i den och gick vidare. Vi skrattade åt henne. Vi gick någon meter till och sedan var vi tillbaka till huset. Jag låste upp och vi kom in i den mörka sfären igen. Leo tände lampan, Ann gick in med skorna och jag tog av mig skorna i hallen. Ann var fortfarande glad, men hade slutat skratta. Vi packade in varorna och stod bara tysta. Leo tittade först på Ann sedan på mig. Han tog tag i henne och hon skrattade på nytt. Leo bar in henne i vardagsrummet, tände och kastade henne i soffan och kittlade henne. Hon vred sig fri och hamnade på golvet i en skrattandes hög. Jag log åt dem då Leo tog tag mig istället. Han hade sin vikt mot mig och jag kunde inte fri göra mig. Han kittlade mig och både jag och Ann skrattade. Han slutade och bara tittade på mig. Jag fick loss ena armen, han fångade den igen höll båda mina armar ovanför huvudet. Han kom närmare.
”Vad ska du nu göra?” retades han. Jag skrattade.
”Släpp mig!” Han skakade på huvudet. Ann skrattade nog mest av alla oss tre men hon tystnade då Leo kysste mig.
”Äckligt!” utropade hon.
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | | Carrre - 19 mar 12 - 21:48 | jippi! :D jag har ändrat mig, Leo är schysst.
men jag störde mig på massa stavfel här och där, men
ändå själva texten och hela novellen är jättebra!:) | mizzkitty - 19 mar 12 - 18:31- Betyg:  | Åh, vilken underbart bra del :). Du måste bara fortsätta,
men ändra inte på någonting. Den är bra som den är :) |
|
|
|
