A Princes Confession - del 40 |
Kap 40
Ayaka:
Jag gjorde allt jag kunde för att inte ilskan skulle synas då en betjänt ledde mig ur rummet. Vem trodde han att han var…. Låt oss inte svara på den frågan….
Men ändå, varför hade han blivit så uppe bland molnen nu för? Försökte han imponera på någon med sin makt? Varför fick de andra vara kvar och inte jag? det var ju jag som var den personliga betjänten. Jag bet ihop och gick till rummet. Vad annars fanns det för mig att göra. Men inte långt efter knackade det på dörren och en flicka kom in.
”klänningen till bröllopet.” sa hon och höll fram ett plastfodral.
”Em oj, du har nog kommit fel då, jag är betjänt, vi skulle bara ha våra uniformer.” sa jag. hon log emot mig.
”Bruden har önskat att alla personliga betjänter bär något extra.” sa hon. jag vidgade ögonen.
”Jaha, okej.” fick jag bara fram. Hon la fodralet på sängen och öppnade det. Jag tyckte förståss att min uniforms klänning var nog vacker, men då jag fick se dressen som låg i fodralet tappade jag hakan.
”Bruden vill att alla ska kunna vara så vackra som möjligt.” sa flickan.
”Så snällt utav henne.” sa jag och satt ihop händerna.
”Ska jag hjälpa dig?” frågade hon.
”Tack gärna.” svarade jag. Den på minde lite om en betjänts uniform men den var så mycket vackrare. Den puffiga kjolen och den tighta midjan. Ärnarna var av tyll och låg löst på sidorna utav armarna. Flickan hjälpte mig att ta på klänningen och log sedan åt mig.
”Den sitter jätte bra!” sa hon. ”Alla kvinnor på slottet, förutom de vanliga betjänterna får gå till salongen och bli fixade nu.” sa hon. Var det sant?! Vilken lyx. Tänkte jag. Jag såg dock en viss besvikelse i hennes ögon då hon själv bara var en vanlig betjänt. Jag höll in glädjen en aning och nickade.
”Jag följer dig till salongen.” sa flickan och vi gick dit. Det var bara en timme kvar tills bröllopet skulle börja och det var många i salongen, men den var stor och det var inte trångt. Jag satt mig ner på en stol och såg mig omkring. En utav stylisterna kom fram till min stol och började känna på mitt hår.
”Oj vilket tjockt hår du har.” sa hon och log. ”Jag vet precis vad som skulle passa dig.” hon gick iväg för att hämta lite saker och jag såg på mig själv i spegeln. Det här fick mig helt klart på bättre humör, det var riktigt kul.
”Så du heter Ayaka.” hörde jag plötsligt en röst. Jag vände huvudet åt vänster och fick syn på Amara i stolen bredvid. Jag nickade bara till svar, då såg hon på mig.
”Är du Shous personliga betjänt?” frågade hon. Jag nickade igen. Jag ville inte prata med henne, hon kändes farlig och jag ville inte säga något fel. Hon fnös lätt.
”Så då tar du hand om honom eller?” frågade hon. jag rynkade pannan, ta hand och ta hand, tänkte jag, det var väl mer städning och sådan. Amara såg stint på mig då jag inte svarade.
”Aw, han behöver ju en mamma.” sa hon. Hon visste väl att hans mamma var död? Eller? En blixt utav ilska for igenom mig.
”Åh eller är de kanske inte så? Jag har hört rykten.” sa hon.
”Vadå?” frågade jag uppjagat men gjorde allt för att de inte skulle synas.
”Kan det vara så att du tillfredsställer honom på fler områden än bara att du städar och fixar för honom?” sa hon. Mitt ansikte blossade upp men inte utav rodnad utan utav ilska. Men precis innan jag hade tänkt att spotta ur mig allt elakt jag kunde komma på tog mitt vett mig till fånga. Om jag visade att jag blev upprörd så kanske hon skulle tro att de hon sagt var sant. Jag gav henne i stället en lite frågande blick.
”Hur menar du då? En prins skulle inte vilja ha något mer med mig att göra än att jag gör mitt jobb på slottet.” sa jag. på ett sätt var det jobbigt att säga det och det var jobbigt att hålla ilskan inne men då jag såg Amaras min så var det värt det. Hon bet ihop och nickade.
Stylisten kom tillbaka och började fixa med mitt hår. Hon var riktigt duktig och när allt var klar kunde jag knappt tro att det var mig själv jag såg i spegeln. Jag brukade inte ha smink, så det var ovanligt att se mitt ansikte. Och håret var vackert uppsatt med pärlor.
När vi kom till bröllopssalen kunde jag se Shou längre fram. Kungafamiljerna satt närmast altaret och betjänterna satt i rang där efter. Jag blev direkt lite irriterad då jag såg honom fast att jag ville se han. Amara satt sig bredvid honom. Nej nu skulle jag njuta utav det fina bröllopet i stället för att störa mig på Shou!
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | Fribergska - 21 mar 12 - 22:32- Betyg:  | | Ah, så gott att hon fann sig och gav ett bra svar på tal :-) |
|
|
|
