Linn och jag |
Linn kastar med sitt långa bruna hår och ger mig ett kort leende. Hennes perfekta vita tänder blänker i skenet av den nedstigande, varma solen. Hon vänder sig mot sin surf bräda och borstar bort lite sand. Sedan böjer hon sig sedan ner över sin gamla, slitna tygväska och plockar upp en beige oversize t-shirt. Sedan sätter hon på sig sina gamla jeansshorts och sätter upp det blöta håret i en slarvig knut på huvudet. Jag fylls av samma känsla som jag alltid gör när jag beskådar henne. I min mage fladdrar tusentals fjärilar och jag blir som paralyserad. Jag kan inte göra annat än att stirra med hakan ända ner i marken. Plötsligt ringer min telefon och jag väcks ur min trans. Det är ett dolt nummer och jag väljer att inte svara, inte ikväll. Inte nu när jag äntligen är ensam med Linn.
Hon slänger väskan över axeln och tar brädan under armen. Med lugna små steg går hon mot mig och slickar sig om läpparna. Jag får ett kittlande rus i varenda del i hela kroppen när hon gör så. Det gör mig bokstavligt talat knäsvag och fjärilarna i min mage får fnatt. När hon står bredvid mig ställer hon ner brädan i sanden och tar fram sin kamera ur väskan för fånga de vackra färger som solen målat över himlen, innan den går ner.
Jag lägger undan min telefon och drar en hand genom mitt våta hår. Jag tar ett djupt andetag och Linn vänder sig mot mig. Hon backar någon meter och slickar sig än en gång om läpparna. Jag tittar bort, rädd att hon ska se längtan i mina ögon. Hon viskar mitt namn med en dov hes röst och jag vänder mig mot henne. Innan jag hunnit reagera har hon knäppt ett foto av mig. I ena sekunden står hon med kameran framför ansiktet och när jag blinkat så ser hon rätt in i mina ögon. Hennes mun är inte helt stängd, utan jag kan se hennes tänder. Helt avslappnat står hon, lutandes på sitt högra ben men kameran i båda händerna och väskan över ena axeln. Hennes våta bikini har gjort fläckar på tröjan som gjort den genomskinlig. Jag får aldrig nog av att titta på henne, hon är det absolut vackraste jag vet.
”Du är så himla söt när du gör sådär.” säger hon plötsligt med en retsam ton. Hon kliar sig bakom örat och skrattar men slutar aldrig att titta mig i ögonen.
”Vadå?” säger jag nervöst och flackar med blicken då jag inte vet var jag ska titta. Jag känner hur hårt mitt hjärta slår och mina andetag ökar successivt. Jag låter min blick vila över horisonten men så fort jag sneglar på Linn ser jag att hon tittar rakt på mig fortfarande. Hon väntar ett tag innan hon svarar, hon tar ett djupt andetag och slutar le.
”När du stirrar sådär.”
Jag vill bara gå fram till henne och lägga händerna i ett mjukt grepp om hennes lena kinder och kyssa henne så ömt jag kan på hennes fuktiga läppar. Jag vill dra ut den där tofsen ur hennes hår och kamma det med mina fingrar, kyssa henne på halsen och säga exakt hur jag känner för henne. Berätta hur mycket hon betyder för mig och att hon är allt. Att hon är precis allt jag vill ha och allt jag kräver är att hon ska ge mig en chans. Istället skrattar jag nervöst och säger:
”Jag stirrar inte alls.”
Linn rycker på axlarna och slutar titta på mig, hon lägger ner kameran i väskan och plockar upp sin bräda igen. Hon vänder sig med ryggen mot mig och mumlar:
”Antar att jag ser vad jag vill se.”
När vi cyklar hem stannar Linn halvvägs, vid ett par palmer och en bänk. Hon slänger ifrån sig cykeln och sätter sig på bänken. Jag står helt stilla med brädan i ena handen och cykelstyret i andra. Linn tar fram en öl ur sin väska och tar en klunk. Jag lägger ned min bräda och går av cykeln och sätter mig bredvid henne. Mitt lår nuddar hennes och hundra stötar går upp till mitt hjärta. Jag sneglar på henne och hon vänder sig mot mig. Våra ansikten är cirka tio centimeter ifrån varandra och jag kan känna hennes varma andetag mot min haka. Hon tittar mig djupt in i ögonen och sedan ner på mina läppar. Jag har aldrig sett henne så vacker som nu. Lite av håret har slitit sig från uppsättningen och hänger ner som slingor kring hennes ansikte, hennes ljusblåa ögon kantas av långa mörka ögonfransar och på näsan har några få fräknar komma fram nu när hon fått lite färg. Jag närmar mig mycket långsamt hennes ansikte och jag märker att hon lutar sig mot mig också. När hennes läppar är kanske tre centimeter ifrån mina så känner jag hur hon slutar att andas. Då lägger jag en hand om hennes smala nacke och kysser hennes läppar. Hon besvarar nästan genast kyssen och jag blir så fylld av lycka att jag inte förstår hur jag kan sitta still. Mitt hjärta slår så hårt att det gör ont i bröstet och jag blir helt snurrig. Linn backar undan någon centimeter och i det ögonblicket såg jag det finaste leendet i hela universum. Jag har aldrig sett henne le så brett och det har aldrig känts så äkta som nu. Jag var som svimfärdig och helt överväldigad då Linn la sin hand på mitt lår och kysste mig igen. Gud vad jag ville ha henne.
Vad tycker ni? Ska jag fortsätta på denna berättelse?
|
| Kommentarer | | alliiis - 26 mar 12 - 02:55 | | tycker hittills att den är väldigt fin, fastnade för den! Fortsätt! | | JeScHkE - 19 mar 12 - 17:40 | Jätte bra,
du fångar läsaren direkt och gör historien väldigt känslig.
du går in på djupet och gör den intressant.
Absolut, fortsätt! |
|
|
|
