Sarah (hp-ff) kap 19 Drömmen |
Kap 19 Drömmen
När jag kom tillbaka till uppehållsrummet gick jag och tjejerna direkt upp till sovsalen för att kunna prata ostört och så fort vi hade kommit upp berättade jag om kyssen och tjejerna hörde intresserat på.
När jag berättat klart så sa Mary.
”Tänk en sådan dröm att få vara ihop med Scott Miller” och de andra två nickade instämmande.
”Vi sa ju att han gillade dig” Sa Lily och log.
”Men fram till för bara en liten stund sedan så var vi ju faktiskt bara vänner.” Sa jag, ”Scott och jag har ju dessutom känt varandra hela livet i stort sett.”
”Så”, sa Anna ”Hur kändes det att bli kysst”
”Jag vet inte riktigt, jag hann inte riktigt fatta det förrän det var över”
Ännu ett tag till, satt vi och pratade om lite allt möjligt. Fram till då jag fick kastade ett öga på klockan och såg att den var nästan elva.
Den natten drömde jag någonting som jag sedan aldrig glömde. Jag satt ute på en stor sommaräng med mamma och pappa, jag band kransar av blommor och satte skrattande på dem på mitt, mammas och pappas huvud, då lade mamma och pappa varsin hand på mina axlar och pappas läppar rörde på sig, trots att det inte kom något ljud från dem så visste jag precis vad han sa.
”Om du någon gång behöver oss. Så finns vi där och hjälper dig, långt inne i ditt hjärta.” När han hade sagt det kom det plötsligt tre stora män och tog tag i var och en av oss. Mannen som hade tagit tag i mig, drog mig längre och längre bort från mamma och pappa, trots att jag slet i hans armar och skrek för att få honom att släppa mig Jag kunde se att mamma gjorde samma sak. Pappa var helt lugn, han bara höjde handen och vinkade åt mig.
Jag satte mig käpprak upp med ett skrik, jag andades häftigt det var helt mörkt omkring mig och jag kunde höra tjejerna vrida på sig i sina sängar, men lyckligtvis verkade det inte som att jag hade väckt någon av dem. Jag kollade på klockan, den var kvart över tre, och jag bokstavligt talat, föll ner på kuddarna igen, men jag kunde inte somna om. Drömmen fortsatte att spelas om och om igen i mitt huvud, det kändes som att den betydde något, men vad?
Efter att ha legat och funderat i över två timmar, somnade jag äntligen om igen, men jag kastade mig av och an i sängen och sov oroligt, resten av morgonen.
|
|
|
|
