Jag var aldrig suicid |
Det kan bli för mycket ibland, för mycket skrik i huvudet, för mycket tårar i själen och för mycket panik i bröstet.
Då finns musiken, skrivandet, fotandet, då finns det flera tillflyktssaker, men jag kämpar mot mina demoner var dag.
Kämpar som ett djur fångar i en bur, kämpar mot dårskapen i min hjärna som hotar att ta över och äta upp mig innifrån och ut. Den förpestar min själ och gör mig svart så svart.
Det kan bli för mycket ibland med rakblad, piller och självförakt, men jag var aldrig suicid, glöm inte det. Jag var aldrig suicid, jag ville bara inte leva.
Inte känna, tänka, eller se. Bara andas den syrerika luft jag aldrig var tillåten. Det blir depression, på depression varvad med hypomani, men sällan, väldigt sällan alldeles riktigt normalt.
Det blir för mycket med bloggar, livet och mig själv, jag vet inte vart jag ska ta vägen, andas, leva eller ens dö.
Lars Winnerbäck blir min tillflyktsort, med Kent och Lady Gaga. Men jag var aldrig suicid, jag var bara döende ett tag.
Paniken växer sig större och större i bröstet, med klor av odjur och rovfåglar med sylvassa näbbar, då de vinkar till dig genom det lilla fönstret i dörren.
Det blir liksom en parodi på livet då, när man säger att allt är bra, men jag bara inte vill leva längre.
|
| Kommentarer | | Sockerina - 7 maj 12 - 21:49 | | tack :D | | TH-Lower - 6 maj 12 - 14:28 | | SJUKT bra! Verkligen jättevacker och speciell. Älskar den! Man känner igen sig och du skriver ju himla underbart! | | Sockerina - 15 mar 12 - 21:35 | | tackar :) |
|
|
|
