En annan syn på mörker |
-"Önska mig lycka till" Sade Den svarta skuggan med ett litet leende.
Det var sista som hördes ifrån honom innan hans gestalt försvann bakom
det svagt upplysta gathörnet. Hon stod kvar och tittade efter honom. Hans
ord ekade fortfarande i hennes huvud."Jag kommer att göra vad som ens krävs,
vad som helst för att stoppa kyrkan. De börjar få för stor makt".
Hon förstod att han menade allvar. Hon förstod att detta var på riktigt att han
inte bara drev med henne. Hon var väldigt uppspelt och var full av förväntan.
Plötsligt så kom hon ihåg verkligheten och insåg att hon inte kunde vara kvar
här hela natten. Hon behövde komma hem snart. Annars så skulle hennes
föräldrar larma polisen. Det var inte bra,alla som hade innedraget
vistelsetillstånd efter Kl 20:00 straffades hårt om man blev upptäckt med att
uppehålla sig ute efter den tiden. Det visste hon mycket väl.
Hon började gå mycket snabbt emot hemmet. Innan hon slank ner i det gamla
övergivna tunnelbanesystemet så såg hon upp emot månen. Hon kunde höra
vargar yla i natten. Eller var det varulvar? Vilket av det visste hon inte. Hon
visste att hon bara älskade ljudet av nattens barn som sjöng ut sina smärtor
emot den stora lysande månen.
Han sprang på en kullerstensgata. Månen var full och han kunde känna hur
dess strålar gav honom kraft och liv. Han suckade av lycka och fortsatte springa.
Han kunde nästan redan känna blodsmaken i munnen och doften av rått kött.
Han kunde inte vänta på att sätta köttet i den närmsta präst han kunde hitta.
I fjärran hörde han hur en varulv ylade. Ja, det var definitivt en varulv. Det var
kanske Streiber som var ute i natten tänkte han medan han sprang. Gamle
Streiber var förmodligen ute och jagade fortsatte han.
Han stannade plötsligt och lyssnade. Han tyckte sig höra ekandes av ett par
fotsteg. Men i den kalla natten hördes ingenting. Det enda som höres var hans
egna andetag och ljudet av hans hjärta som slog. Dunk,dunk,dunk dunkade det,
snabbt gick det. Han fortsatte lyssna. Han hade hört rätt. Det var utan tvekan
någon som hade följt efter honom. Det var fotsteg han hade hört. Han började
springa igen. Då började fotstegen låta igen. Han sprang över gatan in i en
tunnel mellan två gator. När han var igenom så vek han av till vänster. Han
stannade och hoppade upp på väggen ovanför tunnelns mynning och klättrade
några meter upp. Efter någon minut kom det någon insmygandes på sidogatan.
Den som skuggade honom hade en fackla i ena handen och ett kors i andra.
Det var en präst. Perfekt tänkte han och iakttog prästen. Sedan när prästen
hade gått ut ett par meter ut mynningen så hoppade han ner och landade på
ryggen på prästen. Prästen han inte ens skrika,inte ens reagera hans strupe
var uppskuren innan han föll till marken.
Detta var prologen. Kan dra handlingen i den kommande berättelsen lite snabbt.
Detta landet(det är ett påhittat land,inget specifikt land iallafall) är väldigt
styrt av kyrkan då denna berättelsen utspelar sig. Året är 2055 och världen mer
eller mindre kristnad. Påven styr större delen av världen. Han utrotar alla som
inte tillber eller tror på gud.
Historien handlar om Ethan som är Necromantiker och trollkarl. Han tror inte
på det påven säger och kämpar emot regeringen och påven. Han är dyrkare
av satan och vill göra allt för att befria världen från kristendomen. Han försöker
att göra revolution. Till sin hjälp har han en grupp av andra trollkunniga och
olika mörkerväsen som inte helt är på den mörka sidan.
Det var det. Hoppas ni gillar min idé och hoppas ni kommenterar. Gör gärna
det eller så kan ni vara dryga. Välj själva!
|
|
|
|
