Gammal vänskap del 6 |
del 6
Sofia:
Jag satt med benen i kors på sängen och datorn i knäet, trots den dunkande huvudvärken ville jag sitta uppe och slippa lägga mig ned för att somna. Det skulle ändå bara bli mardrömmar eller ingen sömn alls. Då var det bättre att vara uppe tills man somnade sittandes än att ligga och vrida sig i sängen som en liten mask.
Jag såg på klockan 00.34, fan tänkte jag. Jag hade somnat klockan fem på morgonen dagen före och sovit två timmar och sedan inte sovit något alls på dagen. Och nu var jag inte ens trött snart ett dygn vaken.
"Bravo Sofia" mumlade jag i tyst föraktelse till mig själv.
Jag vet hur jag blir när jag inte får sova, då blir jag speedad och sen kan jag inte sova för att jag är speedad och sen blir jag ännu mer trött och ännu mer speedad och så vidare. En ond cirkel som inte går att få stopp på, eller ja det går ju jag har bra inte kommit på hur ännu. Den stoppas ju på något sätt ibland, jag kan bara inte minnas hur jag gjorde eller vad jag gjorde för att cirkeln skulle brytas. Allting skulle ju egentligen bli mycket enklare om jag visste hur jag ska göra för att bryta alla mina onda cirklar jag så lätt hamnar i.
Gudrun:
Jag låg och stirrade i taket och klappade planlöst Oscar som mot min vilja låg ihopkurad i min säng, egentligen ville jag att han skulle sova i sin hundbädd som låg precis bredvid den ena långsidan av sängen, men icke, han skulle alltid sova i min säng och inatt hade jag inte hjärta att knuffa bort honom. Jag var för fast i mina egna funderingar. Imorgon skulle jag träffa den här flickan, Sofia hette hon visst för första gången.
Folk i min närhet trodde att jag inte var nervös av mig, men jag trots mina gamla år var väldigt nervös nu inför mötet. Jag undrade vad vi skulle prata om och hur hon var som person och vad hon skulle tycka om Oscar.
Jag hade fått höra från Anette att den här flickan älskade hundar, men ja tänk om Oscar inte gillade henne. Eller ja nu var jag ju löjlig, Oscar älskade alla människor oavsett om de tyckte om honom eller inte. Det var väl den enda negativa egenskapen han hade. För alla människor älskade inte djur hade jag tyvärr fått erfara. Men nu vill jag ändrade snabbt mina tankebanor för att det skulle bli lättare för mig att somna, jag tog upp min ena arm där mitt armbandsur satt och kollade på den 00:37.
Ja det är väl dags att sova tänkte jag för mig själv och försökte tvinga bort den envisa piggheten som klamrade sig fast i hela mig.
Sofia:
Jag stod utanför ett femvåningshus med en stor port framför mig och knappade på mobilen för att hitta portkoden så jag kunde komma in i huset. Jag kände en svag ångestnivå i kroppen, men övertalade mig själv om att det bara var nervositet över det kommande mötet jag skulle ha med min sociala kontaktperson.
Jag knappade in koden och öppnade porten och drog sedan ur sladden till hörlurarna ur mobilen för att jag inte skulle glömma bort det och komma på det när jag stod och ringde på. Är så jobbigt när man har på musik och någon försöker prata med en samtidigt dessutom så uppfattar nog folk det som att man är väldigt osocial också.
Med darrande fingrar tryckte jag på dörrklockan, mitt hjärta dunkande som besatt i bröstkorgen och jag kunde höra en hund skälla därinne innan dörren öppnades. Där stod en gammal dam och såg nyfiket på mig.
"Hej" Sade hon och sträckte fram sin hand, "Gudrun och du måste vara Sofia"
"Ja" Jag tog hennes hand och nickade också för att vara på den säkra sidan att hon verkligen förstod att det var jag som var Sofia och ingen annan.
Gudrun log mot mig och flyttade lite på sig för att jag skulle kunna stiga in i hennes hall. Jag såg mig omkring och såg att det påminde rätt mycket om hur hennes mormors hem hade sett ut. Min blick fastnade vid ett par samlartallrikar som satt i en cirkel på väggen. Jag hade älskat min mormors såna när jag var liten, men nu tyckte jag att det egentligen var rätt fult, men jag tänkte inte säga det utan hålla det för mig själv. Gardinerna i vardagsrummet som jag såg från hallen var däremot några jag själv skulle kunna tänka mig att ha i min lägenhet om jag hade flera rum. De var lila med vita blommor på i något tunt skirt tyg så att solljuset lös igenom väldigt vackert.
Gudrun:
Jag såg på flickan som precis hade klivit in i min hall. Jag ville inte verka för nyfiken, men jag var väldigt nyfiken på henne. Jag hade förväntat mig någon helt annan person än den som nu stod i min hall. Jag hade förväntat mig att Sofia skulle ha rosa hår eller något sådant och svarta kläder. Men det hade hon inte. Hon hade långt ljusbrunt hår som såg rätt oborstat ut, men det tänkte jag inte hänga upp mig på. Och hon hade ingen ovårdad klädstil utan mer snygga kläder som jag nog hade haft på mig om jag varit i hennes ålder idag också. Jag hade sett på Nyhetsmorgon på TV4 att det var såna kläder som hon hade på sig som var mode i år. Så jag drog snabbt slutsaten att hon var rätt modemedveten. Det tyckte jag verkade roligt för jag hade själv varit intresserad av mode när jag var ung och sytt en hel del till mina nu vuxna barn.
"Vill du ha kaffe Sofia?" Frågade jag efter att jag hade stängt ytterdörren.
"Ja tack" Svarade Sofia och vände sig mot mig. "Har du mjölk?" Frågade hon sedan.
"Jag tror det om den inte är gammal. Du kan sätta dig så länge" Jag pekade mot en av stolarna vid köksbordet. Sofia nickade och fick och satte sig på den stolen jag hade pekat på. Nu hade Oscar också upptäckt henne och hade kommit framspringande till henne och satt sig ned vid hennes ena ben och viftade glatt på svansen.
"Vad heter den?" Frågade hon
"Oscar" Svarade jag
"Du får klappa honom" Sade jag innan Sofia hade hunnit fråga. Sofia log mot mg och började klappa Oscar.
|
|
|
|
