Casey ~ 1 |
Den här delen är rätt kort och den drar väl igenom vissa saker rätt fort. Förhoppningsvis blir de andra delarna bättre när jag lägger lite mer tid på dem.
”Casey Parkins”, presenterade sig den bleka flickan kort. Hennes mörka blick gled över eleverna som satt tysta framför henne. En varierad samling killar och tjejer. Allt från sportfånar till dessa kallade ”emos”. Med en uttråkad suck slog Casey ned sin blick igen. Vad hade hon ens där att göra?
”Finns det något mer du skulle vilja berätta om dig själv? Något utmärkande? Intressen?” Mrs Walker tittade nyfiket på den nya eleven. Caseys mörkt lila hår var uppsatt i en lös hästsvans och en enkel svart klänning prydde hennes kropp.
”Nej. Ingenting”, svarade hon lika kort som tidigare. Den äldre kvinnan nickade förstående.
”Nåväl, då kan du väl slå dig ner bredvid Mr Creed vid fönstret där borta”, sade hon och nickade bort mot en korthårig kille. Utan ett ord till gick Casey ned till sin plats. Medvetet satte hon sig så långt ut på stolen hon förmådde. Under resten av lektionen gjorde hon inte mer än att stirra ned i bänken. Någon gång kurrade hennes mage till. Irriterat hade hon lagt sin arm över den. Hon hade inte ätit på flera timmar och hon skulle behöva vänta till kvällningen innan det var dags igen. När lektionen sedan var slut valde hon att dra benen efter sig. Helst av allt ville hon inte ha någon kontakt alls med övriga klassen. Hon var inte en av dem. Från ingenstans dök plötsligt tre tjejer upp precis intill henne. Tillsammans bildade dem en halvcirkel runt Casey vilket fick henne att känna sig trängd. En av tjejerna, den kortare och lite rundare av dem, sträckte fram sin hand.
”Emelie heter jag”, presenterade hon sig själv samtidigt som hon sänkte sin hand när hon insåg att Casey inte skulle fatta den. ”Det här är Julia”, fortsatte hon och pekade på en lång, tanig blond tjej med fräknar över hela ansiktet. ”Och det här är Emma”, avslutade hon och pekade på den tredje tjejen som stod lite utanför.
”Så kul för er”, fräste Casey irriterat och ökade på stegen. Emelie, Julia och Emma stod som frusna på golvet.
”Du behöver inte vara en sådan bitch”, hörde hon en av dem säga bakom hennes rygg.
”Du behöver inte vara en sådan bitch”, imiterade hon med en barnslig röst. Varför hälsade ni inte mig välkommen till helvetet istället? Det hade nog varit mer passande, tänkte hon och försvann bort mot sitt nya skåp.
|
| Kommentarer | | Ferdos-Lina - 9 mar 12 - 23:01 | | Bra börja! Mejla när nästa del kommer upp. |
|
|
|
