.:En Dans av Perfektion:. - Kapitel 16 |
[Hej mina novellfans! Jag vet, jag har ju sagt att den här novellen är pausad pga brist på inspiration.. Men nu igårkväll fick jag åter igen lite sprutt! Bara sådär liksom! Så nu har kapitel 16 kommit ut för er som uttryckt eran kärlek till novellen och karaktärerna, haha! :D Era kommentarer är guld värda<3 Trevlig läsning!]
Kapitel 16 - Aiden McCannon
Aiden infinner sig i spegelsalen i god tid. Lite för god tid till och med, då klockan är 17.30. Ester kommer inte förrän om en halvtimma. Han känner på sig att hon inte vill komma en sekund för tidigt och riskera att spendera ”onödigt” mycket tid tillsammans med honom. Tillsammans med honom.. Det låter nästan som en förbannelse.
Aiden är ombytt och klar. Han sätter genast igång med att värma upp för att sedan finslipa på sin egna teknik. Han vill att allt ska sitta perfekt tills John och Ester kommer. Han vill att det här lilla projektet ska bli bra.
Musiken slingrar sig elegant genom salen då han valt en instrumental skiva där musikerna endast använder sig av piano och stråkorkester. Det gör gott för själen och för hans dans. Inga komplicerade ord som förmedlas genom musiken, bara oskyldiga toner som samspelar på ett sätt som talar sig självt. Aiden rör sig till musiken och försöker i sitt innersta berätta en historia. Han dansar spontant och improviserat. Han för sig över golvet med hållning och elegans.
Precis i ett av sina hopp öppnas salsdörren och Johns vänliga ansikte får Aiden att stanna upp. Han kasta en blick på klockan och konstaterar att klockan slår sex om tio minuter.
”Är Ester inte här än?” frågar John och snurrar upp halsduken han haft runt halsen.
Aiden skakar på huvudet och torkar pannan mot armen. ”Nej, jag sa åt henne att hon skulle vara här klockan 18.00.”
”En väl utarbetad dansare vet att man ska infinna sig på plats minst tio minuter innan sagd tidpunkt. Uppvärmningen sköter inte sig själv, som du säkert vet.” påpekar dansläraren. Hans ord kan vara stränga, men han säger dem alltid med ett leende på läpparna.
”Jag vet, John..”, mumlar Aiden och ser på sin egna spegelbild bakom balettstängerna. ”..men jag vet inte hur mycket erfarenhet Ester har av sådana här.”
John fnyser. ”Mer än tillräckligt, tro mig! Hon blev inte inskriven på skolan av en slump.”
Aiden nickar kort. Han ställer sig i position och utför sedan en rad av piruetter under danslärarens petiga övervakning.
”Du behöver jobba mer på det där!” säger John. ”Du ska komma ut lika snyggt som du kommer in.”
Han ställer sig med armarna i kors framför balettstängerna. ”En gång till!”
Aiden gör som han blir tillsagd. Han känner pressen på en förbättring, men på ett positivt sätt. Johns vänliga och lekfulla sätt att lära ut lockar fram det bästa ur Aiden som dansare. Att han dessutom kan vara sträng som en fjolsträng när det väl gäller gör honom bara till en bättre lärare.
När minutvisaren slår över till 18.04 kommer Ester inrusande genom dörren. John och Aiden stannar upp och ser frågande på henne.
”Du är sen.” påpekar John med händerna i sidorna och huvudet på sne. För första gången idag går det att skymta en irritation i mannens minspel.
”Jag vet, jag vet!” svarar Ester hastigt. Hon samlar håret i en slarvig hästsvans och fäster den med en svart hårsnodd som hon haft runt handleden.
Aiden iakttar henne på håll och ser att hon är upprörd. Hennes ögon är fulla av något som han har lärt sig tyda: nervositet blandat med uppgivenhet.
Ester går försiktigt ut på golvet och ställer sig tyst vid sidan om Aiden. Han säger ingenting, utan låter John stå för pratet.
”Okej! Nu när ni båda är här tänkte jag ta upp några viktiga saker med er”, börjar John och ser mellan dansarna. ”Först och främst.. Ni måste förstå vikten av punktlighet. Om ni inte visar engagemang tänker jag inte längre erbjuda min hjälp. Dessutom har vi en julshow som ni ska delta i och vägen dit kräver både tid och hårt arbete från er båda två. Jag är här för att vara era extra ögon, hjälpa er att förfina det som ni kanske inte lägger märke till. Vi ska tillsammans sätta ihop en koreografi som passar er och som känns spännande inför julshowen.”
Aiden och Ester lyssnar noggrant på vad deras lärare säger. Aiden förstår vad det förväntas av honom, men han tvivlar på att hans danspartner gör det. Sanningen är den att han inte vet särskilt mycket om Ester, även om han trott det. Men en sak han vet är att hon i vanliga fall inte dansar modern dans. Det kan ställa till med ett och annat.
”Är du nervös, Ester?” frågar John med ett leende.
Ester står och håller ena armen med den andra, och ser försynt ut. ”Ja.” svarar hon kort och koncist. ”Jag har aldrig tränat modern dans på allvar förut.”
”Aha”, utbrister John. ”Men det ska inte vara några problem. Några lektioner med Aiden, tillsammans med viljan att lära kommer att göra underverk.”
Aiden ser i ögonvrån hur Ester diskret himlar med ögonen. Irritationen som bubblar upp inom honom kvävs av rå vilja.
”Då kör vi då?” frågar John och klappar ihop händerna med ett leende. ”Kommer ni fortfarande ihop rutinen ni senast visade upp för mig?”
Både Aiden och Ester nickar stumt.
John går mot stereon. ”Bra!” säger han. ”Snälla, sluta se ut som stela bambupinnar och se till att fatta tag i varandra. Seså!”
Dansarna gör som de blir tillsagda, inte för att de ser fram emot att lägga armarna om varandra, utan för att läraren begärt det. För Aiden är det en annorlunda känsla att ha en ovillig dansare i famnen. Nog har Ester alltid varit något av en utmaning för honom, men på den senaste tiden har hon varit som förbytt. Det gör honom frustrerad och lite modfälld.
Knappt en minut in i dansen avbryter John abrupt dansen. Ester vinglar till i Aidens famn, men fångas snabbt upp av honom. De ser förbryllat på sin lärare som gått för att stoppa musiken.
”Vad håller ni på med?” frågar han tillslut och slår ut med armarna. ”Ni har ingen känsla för varken musiken eller varandra. Vad har hänt med er?”
Både Aiden och Ester ser skamset ner i golvet. Aiden skäms mest för sitt egna nederlag medan Ester skäms över att behöva stå till svars inför sin lärare. Det ska egentligen inte behövas.
”Vi fixar det.” svarar Aiden i ett tappert försök till att återfå en del av sin värdighet. Han kastar en hastig blick på Ester som står med blicken i golvet.
”Skärp er! Det är inte långt kvar till julshowen och ni kan knappt röra vid varandra.” John skakar missnöjt på huvudet. ”Ta er samman, okej?”
Aiden nickar beslutsamt. Han ser på Ester i hopp om att känna hennes vilja glöda, men han ser inget annat än torr aska i hennes ögon. Är det över mellan dem för alltid? Magin de haft i dansen tillsammans?
Han blir med ens frustrerad och trött på hennes arrogans. Vem tror hon att hon är? Det är dags att ta sig i kragen och agera professionellt!
”John, jag har en idé”, säger Aiden och stryker sig som hastigast i nacken. ”Vi måste lösgöra oss från spänningen mellan oss, för jag gillar den inte.”
John ser nyfiket på sin danselev. ”Låt mig höra.”
Aiden ser på Ester. ”Om vi gör det mindre allvarligt och bara känner på vibbarna, kan det hjälpa oss att hitta tillbaka?” frågar han. Hans ögon glittrar av kämpar glöd. ”Vi måste bli mer lättsamma. Jorden går inte under här och nu om vi inte tillåter den att göra det.”
Ester ser tillbaka på honom, stadigt men knappast så övertygad. Hon är värre än en mur idag. ”Jag antar att vi kan pröva?”
Aiden ler. Hennes brist på övertygelse är inte att mycket att ta på, men han vet att hon har energin när hon väl öppnar upp. Han vägrar ge upp. De måste fixa det här, både gällande partnerskapet och den otrevliga atmosfären mellan dem. De som hade varit så goa kompisar.
”Kör track 12”, ber han och pekar på stereon som John står bredvid. ”Nu ska vi få något i gungning.”
Ester står orörlig på fläcken där dansen lämnat henne. Men när hon hör musiken som lämnar högtalarna kan hon inte låta bli att le. ”Din luring.” säger hon och ser på Aiden.
Han ler, nöjd över att ha fått reaktionen han önskat. Han vet att Ester älskar gruppen ”LMFAO” och att det nu är låten ”Sexy And I Know It” som ekar mellan speglarna gör det inte lättare för tjejen att hålla band på sig hur gärna hon velat.
John kan inte låta bli att bryta ut i skratt när Aiden gör mix av musikvideons dansmoves och sina egenskapade rörelser. Han har inga problem med att bjuda på sig själv och det vet de flesta vid det här laget.
När Aiden ser att Ester börjar mjukna upp glider han smidigt upp bredvid henne. ”Får jag lov?” frågar han utan att låta rytmerna lämna kroppen.
Ester spelar svårfångad, men lägger sedan sin hand i hans. ”Okey, but you know.. Your not sexy and you dont know it.”
Aiden skrattar åt hennes omvända titel och snurrar henne ädelt på stället. De börjar att dansa till låtens härliga och medryckande gung. Snart ler och skrattar de båda två medan de med egna humoristiska inslag gör låten till sin rätt. Även John har låtit sig smittas och släpper nu lös sina snabba fötter genom att shuffla. Det tar ingen lång stund förrän de alla tre shufflar runt på dansgolvet med leenden på läpparna. Det är något vackert med shufflingen som gör att det smittar av sig till alla utövare. Den roande och medryckande dansstilen går inte att motstå.
Så snart låten är slut stannar de upp och ser på varandra. Ester skrattar till och tar sig för pannan till Aidens stora förtjusning. Hon verkar ha lossat och funnit tillbaka till nuet. Det glädjer honom att se lite av den gamla Ester tillbaka till verkligheten.
”Jag tror att vi bryter här för idag”, säger John plötsligt med ett leende. Han ser konstigt nog nöjd ut ”Tack för idag.”
Aiden och Ester lämnas ensamma kvar i danssalen. Även de ser nöjda ut under tiden de spenderar genom att stretcha musklerna för att inte bli stela tills imorgon. Då är det dags för ett nytt pass och förhoppningsvis ett lättsammare sådant redan ifrån början.
”Så du är tillbaka i leken?” frågar Aiden och kikar på Ester med ett snett leende.
Ester ser på honom. Ett leende smyger sig ofrivilligt upp över hennes till synes mjuka läppar. ”Vilken lek?” frågar hon.
Aiden möter hennes gröna ögon som för första gången på flera månader inte utstrålar en spelad fasad. De är vackra och skiner upp i ljuset från tak kronan.
”Vill du göra det här?” frågar han och sliter blicken från henne. Hans fråga känns tung i hjärtat när han uttalar den. Om hon nekar honom sin hjälp är han illa ute.
Ester tar ett djupt andetag och rullar med nacken. ”Jag vill inte svika dig nu när jag har lovat.” blir hennes svar. Det hörs att hon inte vill verka alltför villig. ”Du är en av skolans mest framgångsrika dansare, så jag borde väl känna mig tacksam? Eller hur?”
Aiden rycker på axlarna när han finner det svårt att skilja på om hon menar det hon säger eller om hon bara försöker vara sarkastisk. ”Det finns olika sätt att se det på.”
Ester ler svagt. ”Jag antar det.”
Det sprakar till mellan dem när hon använder sig av Aidens uttryck. De ser på varandra och ler. Det finns något onekligen mellan dem, men det finns också ett frånstötande magnetfält som tvingar dem ifrån varandra.
Aiden känner sig ändå nöjd. I hans ögon har Ester lättat på trycket och nu kan han skilja en glöd i hennes gröna ögon. Kan det kanske vara så att hon egentligen vill dansa med honom trots att hon förnekar det så gott hon kan? Han kan inget annat än att hoppas.
”Nu är det min tur att fråga dig en sak..” säger Ester plötsligt och fångar Aidens omedelbara intresse. ”Det finns så många duktiga tjejer som dansar modern dans på den här skolan. Så varför jag? Varför välja mig, en bitch till jazzdansare?”
Aiden blir lite tagen på sängen, men visar inte detta utan ler bara till svar utan att se på henne. ”Du är ingen bitch.” svarar han med ett lätt skratt.
”Jasså, inte?” Ester tror honom inte och höjer ögonbrynen en aning. ”Du svarade inte på min fråga. Varför väljer du mig framför så många andra som skulle ge allt för att få dela ett partnerskap med dig?”
Aiden avbryter sig stretching och ställer sig med ländryggen mot balettstången. Han griper tag om den med båda händerna och ser sedan på henne. ”För att jag tror på dig, Ester.” svarar han allvarligt. ”Jag tror.. att om du släpper garden och visar, inte bara mig och John, utan också publiken vem du är.. så kommer du att blomma ut på ett sätt som du aldrig kunnat föreställa dig. Du har vuxit i mina ögon sedan du kom hit i början på terminen. Du är inte längre den skrämda mus som du var i början. Du vågar ta för dig, du behöver bara en knuff i rätt riktning. Hänger du med?”
Ester nickar sakta med blicken ner på sina händer. Hon ser ut att ha svårt att suga åt sig hans ord. ”Det..” börjar hon sakta men säkert. ”..att någon som du vill hjälpa mig.”
Aiden kan inte låta bli att skratta ironiskt. ”Någon som jag?”
”Ja, någon som du! På toppen av framgångsstegen.” säger hon. ”I början tyckte jag att du var en arrogant klåpare som inte brydde dig om något annat än din blomstrande karriär, men du visade mig någon annan, en person som faktiskt bryr sig om andra.”
”Förvånar det dig?” frågar Aiden och ser på henne.
”Ibland”, svarar Ester ärligt. ”Ibland inte.”
Aiden drar handen över ansiktet och ler ett charmigt leende. ”Om jag inte hjälper er andra får jag ju ingen konkurrens. Då blir det ensamt där uppe på toppen.”
”Ha!” Ester ler som hastigast och pekar på honom. ”Det är sådana där kommentarer som får mig att placera dig i mappen där de arroganta och själviska hör hemma.”
Aiden ler. ”Du vet att jag bara retas med dig.” säger han. ”Dessutom hör även du till den där mappen ibland.”
”Jag tror att vi alla hamnar där emellanåt.” svarar Ester.
Han nickar medgivande. ”Jag antar att det är så det ligger till.”
---------------
Aiden går över skolgården med matteböckerna i famnen. Konstigt nog känner han för att studera i skolans bibliotek istället för ensamheten på studentrummet. Eller nja, så konstigt är det väl inte.
Skolans bibliotek är litet men mysigt. De höga bokhyllorna som fyller i stort sätt hela salen och skapar något av en labyrint är fyllda med böcker, både med studielitteratur och skönlitteratur i alla former och smaker.
Aiden har allt gått hit och lånat en skönlitterär bok då och då. Inte för att han läser så värst mycket, utan spenderar sin lediga tid åt annat håll. Men ibland händer det att han faller för en titel och då hamnar den på bibliotekskortet.
Inne i biblioteket är luften torr och aningen kvar. Doften av gamla böcker blandar sig väl med elevernas parfymer och andra lukter som svävar i luften. Aiden hälsar vänligt på bibliotekarien och går sedan vidare genom labyrinten av majestätiska bokhyllor. Han slår sig ner vid första lediga stol vid ett bord där det redan sitter tre flitiga studenter och pluggar olika ämnen. Det är en två tjejer ur första årskursen och en kille från den fjärde och sista. När Aiden som hastigast kikar över deras skolböcker ser han att tjejerna läser historia och killen psykologi.
Själv slår Aiden upp matteböckerna och fipplar upp läsglasögonen ur skjortfickan. Han sätter dem över näsan och ser genast vad böckernas små bokstäver och siffror vill säga honom utan att han ska behöva anstränga sig. Som vanligt är han några sidor före alla andra i böckerna och är redan inne på kapitel och uträkningar som läraren ännu inte gått igenom. Men han finner ett lugn i att läsa matte, framför allt ekvationer och komplicerade uträkningar. Det låter hans hjärna att jobba och fräscha upp det teoretiska, då han använder sin fysik i allt som har med dansen att göra. Det är en trevlig avgränsning till dansen, vilket han ibland behöver för att inte snöa in sig på de tekniska detaljerna.
Det har knappt gått en halvtimma innan han hör bekanta röster mellan bokhyllorna. Han hör genast att den ena rösten tillhör Ester, men lägger inte mer vikt i hennes närvaro. Det är Simons han stör sig på.
Den där snubben. Kan inte han bara försvinna? Han struttar runt som en uppstoppad påfågel och tror att han är något. En rikemans son är han säkert också. Han försöker att se så vanlig och alldaglig ut med sina dreadlocks, men Aiden lurar han inte. Bilen snubben kör är inte direkt av ett medelklassmärke.
Aiden kommer på sig själv med att blega åt bokhyllornas håll. Envist ser han ner bland ekvationerna igen. Vad har han gjort för att förtjäna denna bestraffning, full av svartsjuka och åtrå? Karma? Han har alltid tyckt att han har varit en snäll pojke. För det mesta i alla fall. Kan det verkligen slå tillbaka så snabbt?
Snart tornar två bekanta siluetter upp runt hörnet av en bokhylla. Ester, med sitt som vanligt plattade hår, är lika fin som vanligt i sin stickade sjal. Simon ser lika uppstudsig och arrogant ut som vanligt. Om Ester kallar Aiden för arrogant, då finns det inga gränser för hur arrogant Simon är? Eller ser hon inte det? Är hon förblindad av killens dråpliga charm? Bara tanken får Aiden att ilskna till.
”Nämen, hej Aiden!”
Esters röst får honom att lyfta blicken från matteboken han försöker dränka sig i. Han ler ett påklistrat leende mot henne och Simon. Måste se oberörd ut, måste se oberörd ut.
”Hej.” hälsar han lugnt tillbaka och leker lite lätt med bläckpennan mellan pek- och långfingret i vänsterhanden. ”Vad har fört er hit?”
Ester ler. ”Jag letar efter en bok att läsa.” svarar hon.
Aiden nickar förstående. ”En bok säger du? Då har du minsann kommit rätt.”
Hon skrattar till och tar Simon i armen. Han ser inte lika road ut och försöker att ignorera samtalet mellan dem. ”Du råkar inte veta vart Stephen Kings böcker står?” frågar Ester och ser sig omkring.
Aiden ”hmm”.ar och reser sig sedan upp. Han placerar pennan bakom örat och försvinner in i labyrinten. Ester följer med i jakt på den önskade författarens böcker. Simon är henne tätt i hälarna.
”Här tror jag att de ska vara..” säger Aiden och följer författarna med pekfingret.
Ester ställer sig på tå för att se lättare. ”Vad gör du här förresten?” frågar hon nyfiket och sjunker ner på hälarna igen.
”Matte..” svarar han avlägset medan han letar vidare.
Ester skrattar till. ”Borde jag bli förvånad?”
Aiden ler utan att släppa böckerna med blicken. Två skrattrynkor bildas som vanligt på hans kind. ”Inte om du känner mig.” svarar han. ”Här är tre av hans exemplar! Cujo, The Eyes of the Dragon och The Dark Half.”
”Åh, tack!” utbrister Ester och drar ut boken The Dark Half ur bokhyllan. ”Jag förstår inte att du hittar bland alla bokhyllorna. Jag tappar alltid bort mig.”
”Det är inte magi direkt. Jag har själv läst några av Stephen Kings verk, så jag vet vart han befinner sig.” svarar Aiden utan att vidare berätta om hur biblioteket är uppbyggt med författare, titlar och årtal. Han tvivlar på att Ester, och allra minst Simon, är intresserad. Inte för att han egentligen bryr sig om vad dreadlock-killen är intresserad av och inte.
Ester pillar på boken för ett ögonblick. Hon skiftar mellan att se på den och upp på Aiden. ”Tack!” säger hon igen och ler som hastigast. ”Fortsatt lycka till med pluggandet!”
Aiden tackar och bockar. ”Vi ses på träningen 18.00 som vanligt?”
”Jadå, jag kommer!” lovar Ester. ”Hej då.”
”Hej..” Aiden försvinner åt motsatt håll och återgår med en suck till sin mattebok. Den plågar honom inte så som hans sociala umgänge gör.
-----------
Ester Almén
”Måste du vara där och träna varje kväll?” gnäller Simon högt där han sitter nedsjunken i Esters säng. ”Du borde få ta ledigt.”
Ester suckar och drar den lössittande t-shirten över huvudet.”Jag vill inte ta ledig. Har du inte förstått det?” kontrar hon. ”Han är min vän, Simon. Jag har lovat honom att hjälpa honom eftersom hans partner skadade sig för några veckor sedan och inte kan dansa längre. Jag tänker inte bryta mitt löfte.”
Hon låter mer irriterad än det är menat, men förvånansvärt nog tar Simon det lugnt trots hennes kraftiga reaktion. ”Okejokej, lugna puckar..” svarar han. ”Kan jag i alla fall få vara med och se på?”
Ester stannar upp med att sätta upp håret i en hög hästsvans. Hon ser på honom med ögon stora som grytlock. ”Varför vill du det?” frågar hon. ”Jag är helkass och Aiden retar ju gallfeber på dig.”
Simon rycker på axlarna. ”Just därför. Jag vill se vad ni håller på med där inne.”
”Äh, lägg av!” utbrister Ester och skakar ogillande på huvudet. ”Inget strypkoppel, det gillar jag inte.”
”Nejnej, verkligen inte.” muttrar Simon. ”Men jag får alltså inte följa med och se på när min flickvän dansar?”
Ester suckar på nytt. Egentligen vill hon inte ha med Simon till träningen och det beror inte bara på att Aiden är där. Hon känner sig fortfarande helkass och osäker på den moderna dansen. Simons rastlösa närvaro kommer knappast att göra saken bättre. Dessutom kommer hon inte att stå ut med spänningen mellan de två killarna.
Ändå nekar inte Ester Simon att följa med som åskådare. ”Okej, du får följa med”, säger hon. ”På ett villkor.”
”Och det är...?” Simon höjer på ett ögonbryn och ser misstänksam ut.
”Att du lämnar salen om du blir uttråkad. Jag vill inte ha dig sittandes där, uttråkad och rastlös, och på så sätt störa min koncentration.” säger hon åt honom. ”Jag behöver all koncentration jag kan få..”
Simon ler och reser sig upp från sängen. ”Jag skulle aldrig störa min flickvän med vilje”, säger han och lägger armarna om hennes midja. ”Jag vill självklart att det går bra för dig.”
Ester besvarar hans leende och besvarar omfamningen. Hans kropp är varm och gosig. Kyssen hon sedan får tar hon tacksamt emot. Den kommer hon att behöva ha i minnet under träningen för att hålla sig på rätt spår.
-------------
Det blåser kallt utanför internatbyggnaden. Snön yr runt Ester när hon på lätta fötter trippar genom snön som ännu inte blivit bortskottad från skolgården. Simon i sin tur plöjer igenom allt i sin väg och skapar kaos i allt det vita.
Tillsammans går de in genom skolbyggnadens stora dörrar och tar skydd från kylan utanför. Ester huttrar och försöker att återfå värmen i kroppen genom att jogga uppför trappan.
”Kan du lugna ner dig lite?” frågar Simon med ett leende. ”Jag hinner inte med.”
Ester saktar inte av, utan kastar bara en hastig blick över axeln. ”Då ses vi i spegelsalen, okej?”
Utan att låta Simon protestera joggar hon vidare och lämnar honom bakom sig. Hon känner sig full med energi idag och hon vill inte på något sätt få den uppslukad. Spegelsalens dörr står på glänt när hon kommer springandes genom korridoren. Snart kikar John ut mellan springan med ett smittsamt leende lekandes över läpparna.
”Jag tyckte väl att jag hörde fotsteg”, säger han och håller upp dörren för henne. ”Är du glad idag, Ester?”
Ester nickar intensivt och besvarar danslärarens leende när hon passerar honom. ”Oh, ja!”
Hennes energi känns långa vägar och John verkar snabba upp den. Det skapar en våg av lycka som svävar in genom spegelsalen där Aiden redan står och tränar teknik till en låt som Ester inte känner igen. Han ser fokuserad ut, vilket gör att hon ställer sig vid sidan om för att iaktta hans dans på avstånd.
Hans rörelser är kontrollerade men så fulla med intensivvitet på samma gång. De flyter ihop med musiken och i varandra på ett sätt som får varje rörelse att hänga ihop med varandra. Som om det vore en enda sammankopplad rörelse istället för flera i en koreografi. Hans muskulösa kropp går att urskilja under boxarlinnet och skjortan över den följer kroppen som en del av den. Hans starka ben bär honom genom varje steg som om det vore det mest självklara i världen.
Ester tycker att varje rörelse är vacker. Hon tycker att Aiden är vacker. Varför kan hon inte bara släppa taget och erkänna det?
Simons närvaro påminner henne om varför. Han sluter upp bakom henne och lägger armarna runt hennes midja. Som för att markera sitt revir. Ester gillar det inte och hon känner sig fängslad av hans armar. Ändå kan hon inte knuffa bort honom. Hon tycker om honom och vill inte göra honom illa.
När Aiden tillslut stillnar och musiken stoppas av John känner Ester sig tacksam över att få sätta igång. Hon måste ta sig ur sin pojkväns famn, hur konstigt det än låter.
”Åh! Jag ser att vi har fått en åskådare!” påpekar John och gör en gest mot Simon. ”Välkommen!”
Simon tackar artigt och släpper Ester med mycket missnöje. Han gillar inte att se hur hon vänder honom ryggen åt och går fram till Aiden. Deras leenden mot varandra gör inte monstret inom honom lugnare.
Aidens leende besvaras genast av Esters. Hon kan inte hjälpa det, utan ser fram emot att skapa något tillsammans med den här unga mannen som hon mer än gärna vill kalla sin vän.
”Slå er ner”, ber John och visar sina två dansare ner på golvet. Han slår sig själv ner mitt emot dem och fortsätter det han vill säga. ”Det är på tiden att vi försöker sätta ihop rutinen till julshowen. Jag vill att ni ska ha något att gå efter fram tills dess och jag vill att vi alla tre ska vara delaktiga i skapandet.”
Aiden och Ester besvarar hans ord positivt.
”Ja, det känns som att vi behöver komma igång med rutinen.” säger Aiden och ser på Ester för att se om hon håller med.
Det gör hon, utan tvekan. Hon vill visa John vad hon kan och hon vill inte göra Aiden besviken. Som han uttryckte det själv så tror han på henne. Det betyder väldigt mycket för Ester.
”Bra!” John ser nöjd ut. ”Har ni några förslag? Musik? Story? Eller inte story?”
De sitter alla tre och funderar en stund. Det är tillslut Ester som tar till orda.
”Jag satt och funderade på låtval igår kväll.. och jag har några förslag.” berättar hon och fiskar upp mobilen ur fickan. ”Om ni vill höra?”
”Om vi vill!” utbrister Aiden nyfiket. ”Shoot, baby!”
Ester får klartecken av John och letar genast upp spotifymappen med de utvalda låtarna. De är upplistade utan inbördes ordning och avslöjas i ordningen de står. Låtarna som Ester har som förslag är: ”Set Fire To The Third Bar” - Snow Patrol. ”Make It Without You” - Andrew Belle. ”Signal Fire” - Snow Patrol. ”The Book Of Love” - Peter Gabriel. ”Echo” - Jason Walker. ”Hide And Seek” - Imogen Heap. ”Jar Of Hearts” - Christina Perri. ”A Thousand Years” - Christina Perri. ”You Learn” - Takida.
De lyssnar igenom låtarna, en efter en. Aiden provar till och med att improvisera till dem.
”Det är så svårt!” medger han. ”Man skulle kunna komma på gripande storys till allihopa!”
Ester nickar medgivande. ”Vi får fundera på det här.. Eller hur, John?”
”Ja, verkligen”, svarar han fundersamt. ”Om ni kommer på något mer förslag så lägg in den i samma mapp. Det är bra att vi har valmöjligheter.”
----------------
[BOOOM! I need your help, guys! :D Som ni har förstått slipar Ester, Aiden och John på en rutin som kommer att ta julshowens publik med häpnad! ;) Därför vill jag att ni röstar, här och nu! Lyssna och rösta på vilken låt DU tycker att Aiden och Ester ska dansa till! Påverka berättelsen, vettja! :D Den som vill och känner sig kreativ får också lov att maila en liten story till låten via mailen! En story som passar in för paret att dansa på julshowen! Har du ett egen förslag på låt får du hemskt gärna delge dig! "Vinnaren" av "storytävlingen" kommer att få sin rutin skriven i novellen/boken!!! :D]
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | Lovehurtsbadly - 9 mar 12 - 18:34- Betyg:  | | Ja, jag har ingen aning, vilken låt alltså. Ta den du gillar mest ;) Jättebra skrivet och TACK för att du äntligen skrivit en del! :D | | Sabbe_sabbe - 9 mar 12 - 15:26- Betyg: | blev superglad när jag gick mailet att du hade fått inspiration, snacka om att jag ha saknat den, underbar!
Måste säga att någon av Christina Perris låtar kan bli en riktigt bra story i dansen.
Meja nästa! | | Notchii - 9 mar 12 - 00:51- Betyg: | Åååh vad jag har saknat den här novellen. Du måste ju fortsätta nu, har längtat så länge :O
You learn av Takida är en riktigt bra låt så jag hoppas du väljer den :D
Så kan hon dissa den jädra Simon och få känslor för Aiden snart!
Blir ju ledsen när han känner som han gör och hon har en annan :(
Men det är din novell och jag hoppas du gör det bästa av den :)
Mejla nästa! Och skriv oftare xD | | Atrociouschild - 8 mar 12 - 23:37- Betyg: | | Hide and seek med imogen helt klart! Du anar inte hur glad jag blev när jag såg ditt mail har verkligen saknat Ester och aiden! Men dom får allt ta i bli lite In love snart ;) maila nästa! | | Fribergska - 8 mar 12 - 22:23- Betyg: | Oj- så kul!
Gillar hur du för pedagogiken mellan lärare och elev. Tycker oxå du speglar känslorna mellan Aiden och Ester på ett berömvärt sätt.
Gillar hur Aiden "fegar ur" och låter läraren säga de jobbiga grejorna. Hur han med rå vilja faktiskt håller tillbaka.
Dessutom tycker jag det är oehört roligt att läraren tar Ester i försvar och säger att hon "Faktsikt är duktig, och inte kom in på vilka meriter som helst... typ".
Lite som om att han vet att Ester inte gör ett bra jobb och att han tycker att Aiden kan sluta tycka synd om henne och att Ester ska skärpa sig!
Appropå låtar, Hide and Seek, det är ju det de 2 håller på med hela tiden.
Så kan hon bara snälla dumpa Simon snart ;-)
Underbart att se dig tillbaka. Miljöbeskrivningar är som vanligt målande. | | mizzkitty - 8 mar 12 - 19:26- Betyg: | Riktigt bra del, tycker det är dåligt att Simon blir svartsjuk
, bara för att hon och Aiden ska dansa ihop. Men jag tycker
att dom ska välja "You Learn med takida". Den är riktigt bra
och jag tror att dom kan få ihop någonting av det, hör gärna
av dig när det kommer upp en ny del. Du behöver inte ändra
på någonting, utan ha det som det är. Kram :), har verkligen
saknat den här novellen. |
|
|
|
