Tystnaden Del 7 Dimma |
”Anton var så snäll, jag fattar inte att det hände. Det känns overkligt.” Visst jag grät fast inte lika mycket, men tårarna rann. Leo satte sig bredvid mig på golvet.
”Berätta om din bror”, sade han mjukt. Jag svalde. Gick bakåt i minnet.
Regnet öste ner och kläderna klibbade mot kroppen. Vi var genomblöta. Anton och Joel skrattade om något och knuffade mig lät retsamt. Jag himlade med ögonen men bröt ut i skratt. Nattens slöja dolde månen och stjärnorna bakom sig, lät regnet dränka alla ljud. Det var regnet och våra skratt som hördes. I början. Vi gick genom den folktomma gatan, som plötsligt inte var så tom längre. Vi hörde ett gräl. Ett gäng på fem killar omringade den sjätte som låg på marken. Anton stannade övervägde våra möjligheter att ta oss förbi utan att bli på hoppade. Vi gick förbi, utan att titta, utan att bry oss. Brydde oss gjorde vi men vi kunde inget göra, inte tre mot fem, speciellt inte mot dessa massiva killar. En av dem tittade upp och kaxade upp sig mot oss, vi backade och fortsatte att ta oss förbi. En ställde sig iväg och resten omringade oss i stället. Joel ställde sig mellan mig och en av killarna. De skrattade. De började dra i oss.
”Inte ett ord!”
”Fattar ni?!” Flera varningar fick vi och de fortsatte att knuffa oss. Jag såg direkt vad dem skulle gör, man såg det på kroppspråket. De skulle slå. Hårt!
Vi alla blev träffade och staplade bakåt av slagen. De gav sig sedan på en av oss. Anton. Jag skrek och grät samtidigt. Bad dem att sluta. Joel tog tag i mig och backade. Backade ifrån händelsen. Han tog upp telefonen, ringde polisen. Tio minuter gick och dem fortsatte att slå Anton. Han låg på marken omringad. Jag såg rörelser men inte vem som gjorde vad. Polisen kom, draget vapen, hund och gick fram mot gänget. Efter en evighet fick dem stopp på dem. Men jag och Joel fick inte gå fram.
Vi blev skjutsade till sjukhuset. Vi fick vänta i timmar. Timmar! När läkare kom ut, sprang jag iväg. Nej. Nej! Inte Anton också. Jag snubblade ut genom sjukhuset, hamnade i parken. Jag skrek rätt ut. Först min bästa vän, sen min syster Carolin, efter det mina föräldrar och nu Anton. Joel kom springades efter mig.
”Jag orka inte mera!” skrek jag rätt ut, en spegel av mitt minne. Jag skrek samma sak då Joel kom efter mig, fast den här gången satt jag på golvet i det tysta rummet. Leo ryckte till av mitt plötsliga utbrott. ”Jag orka fan inte mera längre. Vet du vad som gör att jag inte försvinner för gott, vet du det?!” Leo kunde inget annat än skaka på huvudet, han var chockad. ”Min lilla syster”, viskade jag. Han titta förbryllat på mig, först skriker jag sedan viskar jag. Han måste trott jag var tokig, nej jag var sorgsen. Ett jävla vrak som balanseras på en klipphylla. ”Vet vad det värsta är?” frågade jag. Han satte en hand på min axel.
”Nej.”
”Att jag såg när dem togs ifrån mig. Jag såg Caro bli skjuten, mina föräldrar efter vi krockade med bilen, Anton när dem slog ihjäl honom. Min bästis, ja mina drömmar har en troende fantasi nivå.” Nu grät jag igen. Jag kramade om mig själv, hindrade mig från att gå i bitar. Som många gånger tidigare så hindrade jag mitt skrik från att lämna läpparna. Men det vara ytterst nära att min röst vann över min hjärna. Mitt hjärta värkte, en bly klump, som sjönk längre ner och hotade att hamna i magen. Som därefter skulle förgifta mig och ta död på mig. Inne ifrån och ut.
”Joel när han drunknade”, grät jag. Ett under att Leo hörde mig. Han var tyst och tittade bekymrat på mig. Jag torkade snabbt bort tårarna, släppte mig själv och reste mig upp.
”Är du hungrig?” frågade jag. Han rynkade pannan och reste sig han med.
”Nu gör du det igen.”
”Gör vad?”
”Håller det inne. Sorgen. Även om den fågeln ger smärtsamma vingslag måste den få flyga, komma ut ur sin bur.” Jag stirrade på honom.
”Jag drunknar om jag … släpper ut den fågeln.”
”Nej.” Han ställde sig framför mig. ”Du drunknar inte, du få bara gå ner från stegen för att sedan klättra upp för den igen.”
|
| Kommentarer | | Carrre - 1 mar 12 - 21:19 | Hallå ,gör något Leo! Hon mår dåligt, sitt inte bara där!!,
Xp Bra del iaf., men nånting får mig att inte gilla Leo ._. |
|
|
|
