Tystnaden del 3 Lågor och Flammor |
Grillen var fullt igång och folket dansade till musiken som spred sig över gården. Mamma lämnade oss och vi splittrades. Jag gick runt och hälsade på dem som hälsade på mig. Väldigt trevligt jag vet. En kramade om mig från sidan och vi började skratta. Min bästis, Mikaela drog med sig mig till grillen. Vi tog åt oss varsin korv och började snacka om allt möjligt. Hennes syster gick förbi, vinkade och försvann sedan igen.
”Men vad säger du? Vilka mer ska komma?” frågade hon och tuggade i sig den sista biten korv. Vi satte oss i en backe och tittade ut över festen.
”Jag vet inte. Kanske Sofia och Linnéa?”
”Definitivt!” Vi skrattade och började lista upp vad vi skulle köpa. En tjejkväll. Vi skulle ha hela huset för oss själv. Funderade först på skräckmaraton, men den avfärdades ganska snabbt. Helt själv och flera äkta skräckisar … njae, kanske inte. Vi fnissade igen.
”Titta!” Mikaela byte tvärt ämne och pekade ut mot alla dansande kroppar. Jag kisade ut för att lokalisera det hon pekade på.
”Vad, vad är det jag ska titta på?” Hon skrattade.
”Är inte det … Nä det … Jo visst är det han”, hon kisade också ut mot dem.
”Vem?!” frågade jag ivrigt. ”Vem ser du?”
”Det är ju … ” Jag slutade leta.
”Kanske”, svarade jag bara.
”Du tyckte väl om honom?” frågade hon och vände sig mot mig.
”Det gör jag, men det betyder inte att jag kommer springa ner till honom eller något liknande.” Hon skrattade.
”När ska du prata med honom, mer än vad som behövs i skolan. Jag menar börja bli vänner eller så”, sade hon och blinkade till mig. En kille kom fram
”Äckligt lesbiska tjejer!” Han skrattade och hotade att ramla. Jag himlade med ögonen.
”Drömma kan du ju!” svarade jag och Mikaela i kör. Han skrattade och gick vidare.
”Så barnsligt”, sade Mikaela. ”Fattar inte att dem orkar.”
”Han var väl full eller något.” Jag ryckte på axlarna. Vi tog oss ner till dem andra och dansade.
Fyra timma senare kom mamma som bestämt och hämtade upp oss. Jag gav Mikaela en kram innan vi åkte iväg. Hon försvann bland allt folk igen.
Hemma och trött. Tvättade bort sminket och somnade snabbare än kvickt.
Skolan dagen där på var som vanligt. Mikaela var tydligen sjuk, eller så hade hon bara somnat väldigt sent. Dagen flöt på och alla snackade om grillfesten. Dagen gick mot sitt slut och jag tog mig hem. Slängde väskan på golvet och tittade på tv. Jag och Caro bråkade som vanligt om vilken kanal, bråk som alltid slutade med att vi låg i en skrattandes hög och tittade på något annat istället. Klockan slog tio och jag drog mig uppåt till mitt rum. Drog med mig min väska och tittade ut över natten. Månen lyste upp vår trädgård och stjärnorna omringade natten. Vinden drog mjuk runt knutorna och svalkade luften efter en varm dag. Pappa knackade på dörren och kom in med telefonen. Jag tog den utan att tveka. Min mattelärare var i andra luren och småpratade.
”Du och Mikaela, hur nära vänner var ni?” Jag stelnade till av den plötsliga samtalsbytet.
”Bästisar!” svarade jag utan att tveka. Hon frågade inte mycket mer utan harklade sig lite besvärat.
”Mikaela och hennes syster dog i dag. I en brand …” Jag tappade telefonen. Helt förlamad. Alla kom upp till mitt rum. Jag satt på golvet och grät. Mina syskon kramade om mig. Höll mig hel. Hindrade mig från att gå i tusentals bitar. Min pappa pratade med läraren, innan han ringde mamma. Jag somnade gråtandes omringad av mina syskon. Drömde att jag drunknade i mina egna tårar. Att mitt hjärta fylldes med bly och slutade slå. Att jag blåstes ut som ett brinnande ljus.
|
| Kommentarer | | Carrre - 25 feb 12 - 16:43 | | tårögd. |
|
|
|
