Tystnade, del 1 Sjukhus mardröm |
Det första jag såg när jag öppnade ögonen var vitt tak, och det första jag hörde var ett jobbigt pipande. Jag blundade hårt. Sjukhuset. Någon kom in i rummet. Nej två stycken. Någon grät medan någon tröstade. En kvinna. Jag öppnade ögonen såg en sjuksköterska och min lilla syster. Hon grät och i hennes ögon såg jag svaret. Vår syster överlevde aldrig operationen. Tårarna strömmade ner för mina kinder. Brände håll på min själ. Nu orkar jag inte längre. Nu ger jag snart upp. Men hur vi hamnade på sjukhuset, ska jag försöka förklara. Jag lova att försöka gå tillbaka i minnet, men kan inget lova …
Vi var på en fest, vi alla syskon och kompisar. Jag hade fyra syskon, två systrar och två bröder. Min stora syster hade fixat så en kille jag tyckte om kom till festen. Självklart blev jag sur på henne, skrek flera gånger varför hon gick till denna kille och berätta att jag gillade honom. Och dessutom fick honom att komma på festen. Hon skrattade bara åt mig och sade att jag var barnslig. Men jag kunde inte backa ur. Min ena storebror höll i festen. Alla hjälpte till med förberedelserna och allt det där. Folk strömmade in vid åtta tiden, och lokalen var full vid nio. Musiken dunkade i högtalarna som hotade att släppa från väggarna. Fest var full igång när en man kom in med draget vapen. Han riktade den mot mig. Musiken spelade för fullt någon minut utan att någon rörde sig. När den tystnade, stirrade alla på mig och mannen. Han skrek flera gånger.
”Alla pengar ner i kassen!” Han tvingade mig att ta fram kassen han hade i fickan. Jag släppte den på golvet, alla lade i allt som var värdefullt i denna tygkasse. När hälften var klart hörde vi tjutande ljud utanför. Polisen. Han morrade och knuffade ner mig på golvet, jag såg ut över publiken innan jag tittade upp. Manne riktade vapnet ner mot mig. Jag hade vänt mig mot honom och såg min rädsla reflekteras i hans ögon. Någon skrek till och mannen vände sig om och tryckte av. Jag såg min systers huvud bredvid mig med uppspärrade blåa ögon. Henne blonda hår föll omkring henne, och hon tog i marken med en dunst. Jag skrek som många andra. Lade min kropp över henne, skyddade henne. Hon andades i den stund då poliserna drog bort mig. Hennes beskyddaden vingar föll livlöst mot golvet, lystern tonades bort. Glittret i hennes ögon skimrade till en sista gång. Livets fågel lämnade hennes själ, med sorgsna vingslag.
Sedan vaknade jag upp på sjukhuset. Det sista jag kom ihåg var att de rullade iväg henne till operationen. Men hon överlevde inte. Nu är det bara jag och min lilla syster kvar. Helt ensamma.
|
| Kommentarer | | Carrre - 22 feb 12 - 14:54 | helt ensamma? vad hände med brorsorna? :o
jättebra, jag vill läsa mer. lite läbbig. maila när nästa kommer!
vad heter huvudpersonen förresten? |
|
|
|
