Tystnaden, inledning |
Varnar att denna novell inte är den ljusaste. Och man ska inte läsade om det blir krävande. Inledningen förstår man sig på längre fram, men som sagt inte den ljusaste novell ... Tack i förhand^^
------
Jag slutade räkna dagarna. Inga dagar hade längre en betydelse. Jag slutade helt att bry mig.
Satt varje kväll i ett mörkt hörn i fosterställning. Vägrade att äta. Orkade inte med livet, helt enkelt. Tystnade plågade mig varje dag. Huset stod för allid tomt. Inget ljud ner ifrån köket, inga skratt från rummet bredvid. Inga steg i trappan. Inga besökare.
Jag skulle för alltid vara trasig, skulle sluta fungera helt. Batteri som inte längre finns, skulle laddas ur. Jag skulle för alltid vara en mörk fläck, en skugga ute i solen. En skugga utan ägare.
Jag skulle för alltid vara helt ensam. Ensam och trasig. Jag ger snart upp ...
|
|
|
|
