Du som vandrar i mörker |
Du som vandrar i mörker. Du som seglar på svart sammet utan segel. Du som speglar dig i svarta stengolv. Du som letar i efter mig i djupet.
Jag finns här!
Jag ropar på dig. Min röst ekar över mörkerhav, runt dig, med dig, inom dig. Jag ropar, så varför hör du inte? Varför tar du inte tag i mina framsträckta händer?
Leta djupare så hittar du mig. Bara slut ögonen och låt dig falla ner i mörkerhavet. Kämpa inte emot, låt dig omslutas och ta tag i min hand, så ska jag ge dig det du letar efter.
Du säger att jag inte låter dig. Men det är inte sant. Jag är ljuset, jag är svaret, din andra hälft. Du har inte förlorat något, det du letar efter finns här. Hos mig, i mörkret, på sammeten, i det svarta stengolvet, i mörkerhavet. Det är något du letar efter. Något som är ditt, något du tror är borttappat för alltid, men det är det inte. Jag har det samlat. Inbundna i boksidor, radade i oändliga hyllor. Sorterad ordning kan man hitta om man vill. Ibland kommer de ut, sköra som fjärilar flaxar de upp till ytan när du sover. Men de stannar aldrig hos dig, kommer alltid tillbaka.
Är det därför du letar? För att få tillbaka de sköra vingarna du inte minns. För att få dem att stanna. För att minnas.
Är det något särskilt du letar efter? En särskild fjäril, ett särskilt minne? Något du inte vill glömma? Någon du inte vill glömma?
Om du vill kan jag hjälpa dig. Jag kan hitta det du letar efter. Jag tar tag i en flagande bokrygg. Dunkelheten här gör det svårt att se. Någonting gammalt. Jag öppnar de sköra sidorna och läser om hud, om ett rytmiskt bultande hjärta mot handflatan och om varm mjölk.
Jag lägger tillbaka den flagnade och väljer en ny rygg. Öppnar sidorna och läser om fågelkvitter, om juniluft, om bara ben, en rödprickig klänning, ett leende och en första kyss.
Är det, det här? Det här du letar efter?
Jag sveper över ryggarna. Drar fram en till på måfå och läser den här gången om kontrasten mellan vita snöflingor och djupblå natthimmel. Om sidenkläder, om sminkbelagda kyssar, om levande ljus och efterätt. En sammetsask, en diamant. Om ord, om löften.
Jag funderar längre den här gången och plockar fram en med skälvande sidor. Läser om motorns spinnande. Om händer mot skinnbunden ratt, om lågt surrande från radion, om en belyst väg, om en rödgul skyllt, en buss utan kontroll. Om plötslig svärta.
Jag lägger tillbaka den, vet nu vilken jag ska ta här näst och tar fram en med hårt omslag och orörda sidor bundna med sorg. Läser om vita väggar, om blod och om ett ansikte. Om ett par ögon, om ett fladdrande liv. Om gråt och om hjälplöshet. Om känslan av att ha förlorat något.
Är det, det här du letar efter? Det här du inte minns?
Kanske jag hade fel. Kanske det är bäst så. Att låta dig leta, och att låta dig glömma. Att skydda dig från vad som ligger här nere i glömska. Vad säger du, du som letar efter minnen? Du som vandrar i mörker.
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | Liroficado - 18 feb 12 - 12:28- Betyg:  | | Du skriver målande och fint. Underbar! | | martobicat - 18 feb 12 - 00:14- Betyg: | | Vacker! |
|
|
|
