Tokyo Girls [del 60] |
Kap 60
Punkaren:
Jag låg stilla i den kalla sanden och såg upp på himlen. Jag visste vad hon menade och jag visste vad jag skulle svara men det kändes som att det skulle bli så jobbigt om jag sa det. Men varför? Det hade varit jobbigt nog att erkänna för sig själv, nu behövde jag erkänna det för henne med. Det kanske lät som en självklarhet men inte för mig. Jag visste inte hur jag skulle göra. Ichigo satt sig upp och såg på mig.
”Är det så svårt?” frågade hon. Jag såg på henne utan att röra en fena.
”Det är ju bara att säga ja eller nej.” sa hon och såg nästan lite sårad ut. Jag förstod henne men ändå kunde jag inte hjälpa de.
Jag såg hur hennes blick sänktes men då hon såg att jag såg på henne såg hon upp på mig igen. Men ändå drogs blicken ner igen.
Hon såg på ärret, det var tyst. Jag ville inte svara just nu. Hon la pekfingret emot ärrets topp och drog med fingret längst min kropp till byxkanten. Plötsligt skvätte det upp vatten på oss då Miharu sprang för livet förbi oss. Efter kom Gary och de kutade in i bastun. Jag reste mig hastigt och Ichigo följde mig med blicken.
”Vart ska du?” frågade hon.
”Till bastun, kom!” sa jag. Hon sänkte ögonbrynen men reste sig. Plötsligt kändes hon väldigt långt bort.
Kou:
Jag öppnade ögonen och såg mig omkring. Sängen var tom. Jag blundade lättat igen men öppnade dem lika fort då jag kom ihåg att jag inte hade sovit i sängen. Hur kom jag upp hit? Jag satt mig upp och såg mig omkring. Jag hade väl inte gått upp själv. Jag visste ju att jag ibland gjorde saker i sömnen då jag sov riktigt djupt. Plötsligt öppnades toalettdörren och Kokoro kom ut. Så det var där hon var. Men då jag väl såg henne kom jag bort mig lite. Hon hade på sig bikini och det långa svarta håret låg blankt över hennes axlar.
”Oj, du har vaknat.” sa hon och log. Jag blinkade till. Hon hade en finare kropp än jag trott och jag vände irriterat bort ansiktet för att inte se på henne.
”De andra gick och badade för ett tag sedan, faktiskt rätt längesedan och jag tänkte basta så följer du med?” frågade hon.
”Nej.” sa jag säkert.
”Va, kom igen.” sa hon. Jag ville inte bada, jag hatade att bada och jag ville inte klä av mig.
”Nej.” sa jag.
”Bara basta.” sa hon. Jag suckade. Kunde hon aldrig ge sig om något?
”Vad är det som är så svårt?” frågade hon.
”Låt mig vara.” sa jag och la mig på mage.
Punkaren:
Miharu och Gary snackade på om något konstigt och Ichigo satt tyst. Jag blundade och slog mig själv i tankarna. Jag ville inte göra henne ledsen. Jag ville kunna vara den där killen som tog henne i famnen och berättade hur mycket hon betydde men det var bara inte jag. Varför var jag så fjollig? Om hon skulle börja öppna på skalet för mig så behövde ju jag också göra det. Jag öppnade ögonen lite och sneglade på henne. Hon höll handduken över näsan och munnen och såg ut att tänka på annat.
”AJ!” ropade jag plötsligt chockat till. Alla blev tysta och såg på mig. Piercingarna i mitt ansikte hade blivit riktigt varma och jag råkade bränna mig på den.
”Oj du får nog ta bort det där om du ska vara här inne.” sa Gary. Jag svarade inte, satt mig bara ett steg högre upp och började plocka bort de varma metal smyckena. Jag la dem på fönsterbrädan och la mig sedan ner och stängde ögonen. Det var varmt och skönt här inne och jag hade ingen lust att gå ut i kylan. Men jag öppnade ögonen igen när jag kände mig iakttagen. Ichigo satt på steget nedanför och såg på mig. Jag höjde på ögonbrynen åt henne.
”Du ser annorlunda ut utan piercingarna.” sa hon. Jag rynkade pannan och visste inte vad jag skulle svara. Hon höjde handen och la den emot min kind. Hon strök med tummen över mitt ansikte och betraktade mig noga. Jag såg bara tillbaka på henne. Att hon kunde få mig så här. Jag som hade trott att känslor inte var något för mig. Men bara hennes blick fick mig att vilja hålla om henne. Jag behövde berätta för henne men inte nu. Vi behövde bli ensamma. Hon sänkte handen och vände sig om. I kväll tänkte jag. Inte då vi ska sova, för då skulle hon säkert tro att jag bara sa det för att få ligga med henne. Men någon gång i kväll. Tänkte jag. Hoppas bara hon inte börjat hata mig till dess.
|
|
|
|
